Bombshell (2019)
En välartikulerad käftsmäll signerad MeToo-rörelsen.
Detta stjärnspäckade drama handlar om hur omfattande sexuella trakasserier på Fox News uppdagades under Bombshell 2016. Det är en film med ett starkt budskap som dessutom är genomgående välregisserad, välskriven och välspelad.
Som grundare och VD för Fox News var Roger Ailes (John Lithgow) en av de mäktigaste männen inom amerikansk media. Han utsatte systematiskt sina kvinnliga anställda för sexuella trakasserier och skapade en sexistisk miljö på Fox News. Bombshell är berättelsen om hur kvinnorna äntligen talade ut om sina upplevelser. Detta var en förlöpare till MeToo-rörelsen, som drog igång ungefär ett år senare.
Detta är alltså en film som är baserad på verkliga händelser om hur utsatta människor slår tillbaka mot etablissemanget. Det känns som bäddat för en film som vill anpassa sig efter Oscarsakademins föredragna recept. Det var med en lätt suck jag gick till pressvisningen. Och sedan blev oerhört positivt överraskad.
Detta är inte en berättelse om svaga människor som utsätts för övergrepp av sina plågoandar i nittio minuter för att sedan få upprättelse under filmens sista halvtimme. Detta är en film om starka kvinnor, som förstår hur etablissemanget fungerar. De gör sig hörda och får därför ta emot en hel del skit, men lyckas ändå hålla huvudet högt för det mesta.
Oscarsnomineringar till Theron och Robbie.
Starkast av dem alla är Megyn Kelly, som spelas av en Charlize Theron i toppform. Theron har alltid en viss tyngd i sina rollprestationer. Hon spelar denna roll med oerhörd pondus. Tack vare ansiktsproteser, signerade Oscarsvinnaren Kazu Hiro, och att Theron jobbat för att få en djupare röst, är hon dessutom nästintill oigenkännlig. Men fortfarande skitbra, så klart.
Margot Robbie spelar en yngre och aningen mer naiv kvinna, som är Ailes senaste offer. Hon gör sitt bästa för att spela efter Ailes regler, men när det blir för mycket för henne gör sig Robbie förtjänt av sin Oscarsnominering i en väldigt stark scen. Både Theron och Hiro har även de fått välförtjänta Oscarsnomineringar.
Konstigt nog är inte det extremt vassa manuset nominerat för en Oscar. Det är skrivet av Charles Randolph, som vann en Oscar för sitt manus till The Big Short för några år sedan. Jag skulle vilja påstå att manuset till Bombshell är ännu vassare. Ena stunden presenterar Randolph smidigt information för oss rakt upp och ner utan att det känns klumpigt. I nästa förs en konversation mellan fyra personer. De nämner inte alltid exakt vad det är de pratar om, men vi kan alltid läsa mellan raderna. När sedan käftsmällen mot etablissemanget kommer känns det som pricken över i:et.