Bland män och får (2015)

Det är 40 år sedan de två fåruppfödarna tillika bröderna Gummi och Kiddi senast pratade med varandra, trots att de bor grannar med varandra på samma gård. Efter en årlig tävling där Kiddi vinner förstapriset för årets bagge börjar Gummi misstänka att allt inte står rätt till med Kiddis får. Han kallar på veterinär som efter en undersökning konstaterar att Kiddis bagge lider av en ovanlig, obotlig och ärftlig sjukdom. När man upptäcker liknande fall i granngårdarna beslutas det att alla får i hela dalen måste avlivas. Detta är ett beslut som inte direkt förbättrar relationen mellan de två bröderna, om man säger så.

Bland män och får är ett lågmält och - av naturliga skäl - fåordigt drama. Här skildras vad som händer i ett mer eller mindre isolerat samhälle när deras huvudsakliga levebröd rycks från dem, men störst fokus ligger ändå på relationen mellan de två fårfarmande bröderna. Det hela framställs på ett väldigt verklighetstroget och emellanåt nästan dokumentärt sätt, vilket gör att man känner starkt för filmens huvudkaraktärer.

Storyn är enkel och ganska händelselös, men Grímur Hákonarson lyckas hålla mitt intresse uppe mer eller mindre genom hela filmen. Möjligtvis tappar jag fokus någon sekund här och där, men en händelserik och riktigt bra slutscen väger upp för detta och mer därtill. Bland män och får är främst ett seriöst och rätt tragiskt drama, fast här finns också en subtil och humoristisk underton som då och då dyker upp till ytan. Det kanske inte direkt lockar till några gapskratt, men dock ett och annat leende.

Bäst: Stämningen, miljöerna och den helt fantastiska slutscenen.