Nu på bio

Det senaste på biofronten!

Filmtips

Här hittar du Filmtopps filmtips!

Serietips

Här hittar du Filmtopps serietips!

Beck: Utan uppsåt

Beck – Utan Uppsåt

  • 1 tim 28 min
  • Thriller
Sebastian Håkansson | Recension
05 mars 2018
Sebastian Håkansson | Recension
05 mars 2018
  • Regi:
    Jörgen Bergmark
  • Manus:
    Wilhelm Behrman, Mårten Klingberg
  • I rollerna:
    Peter Haber, Kristofer Hivju, Jennie Silfverhjelm m.fl.

En 12-årig flicka hittar sin mamma liggande död nedanför trappan. Är det en olycka eller ville någon den ensamstående småbarnsmamman något ont? Det visar sig att den lilla familjen lever med skyddad identitet och under utredningens gång tar fallet en minst sagt oväntad vändning. Beckgruppen får också en ny gruppledare, en kvinna vid namn Alexandra Beijer (Jennie Silfverhjelm). Något som Steinar (Kristofer Hivju) får svårt att hantera, främst för att han själv sökte samma tjänst. Kommer de att kunna samarbete?

Vad jag gillar med den 37:e Beckfilmen, Beck - Utan uppsåt, är att själva mordgåtan hela tiden har flera misstänkta. Det är inte helt enkelt att räkna ut vem som är mördaren, eftersom flera utpekade personer kan tänkas ha ett motiv. Vidare har tillskottet av karaktären Alexandra Beijer en positiv inverkan på berättelsen. Manuset får helt enkelt mer kött på benen när en intern intrig i Beckgruppen vevs in i berättelsen. Karaktärerna får nu en möjlighet att utvecklas genom diverse scener som inte nödvändigtvis rör själva fallet. Detta är något som saknats i de två första filmerna i den här omgången av Beck. Jag gillar den nya konstellationen av gruppen samt att en kvinna äntligen sätts i en bärande roll. Till nästa film behöver skaparna fokusera på att fortsätta utveckla karaktärerna djupare.

Om det är ett bättre manus eller regiarbete som gör att den tredje filmen är den bästa hittills av de nya vet jag faktiskt inte. Vad jag däremot vet är att mönstret fortsätter att vara det samma när någon annan än Mårten Klingberg regisserar. Det blir helt enkelt bättre utan honom. Under de senaste åren (Beckfilmerna 27-38) har de första två filmerna (Klingberg) gång på gång varit klart sämre än de avslutade två, som har regisseras av Jörgen Bergmark.

Däremot är det inte sagt att allt är frid och fröjd. Vad jag gillar minst, som sänker filmen från att vara bra till enbart godkänd, är hur upplösningen slarvas bort totalt. Frågan är om det finns ett annat påtänkt slut som inte gick att genomföra. Det känns som att man har satsat på en plan B. Och min tes stärks en aning av att en sekvens utan förklaring på nolltid spolar fram dygnet från dag till natt. Den tidigare uppbyggda spänningen och dess goda förutsättningar för en bra final, faller platt. Den förlösande känslan uteblir.

Beck – Utan Uppsåt kan du streama på C More