”Avatar: Fire and Ash” är en storslagen återkomst till Pandora: ”Magiskt”
Tekniskt briljant men berättarmässigt ojämn. James Camerons tredje Avatar-epos imponerar stort på många plan men manuset är återigen den största bristen.
Recension: Avatar: Fire and Ash (2025) – fortsatt teknisk briljans
Avatar: Fire and Ash börjar där The Way of Water slutade. Familjen Sully bearbetar sorgen efter Neteyams död och det är ingen lätt börda att bära. James Cameron har sagt att den tredje filmen skulle gå till mörkare platser än de tidigare och det stämmer. Sorgen vibrerar genom varje scen där Jake (Sam Worthington) och Neytiri (Zoë Saldaña) försöker hålla ihop sin familj medan Pandora ännu en gång hotas.
Nu hotas inte bara Pandora av RDA och Quaritch (Stephen Lang), utan av en helt ny fiende: Askfolket, ledda av den skrämmande Varang.
Återigen ett tekniskt mästerverk
Låt mig vara rak på sak. Visuellt är denna film magnifik. Det är filmkonst där man faktiskt glömmer att det är datorgenererat. Askfolkets vulkaniska värld med lavagrottor, deras förhärdade kroppar täckta av askmönster och svävande segelfartyg i himlen känns levande.
Fotot är genomgående fantastiskt. Nattsekvensmerna, där hela Pandora lyser i neon, är så vackra att man nästan glömmer att det är en actionscen man tittar på. Soundtracket är episkt i ordets rätta bemärkelse. Från svärmande teman för vindhandlarna som påminner om gammaldags Hollywood-äventyr, till de spröda, sorgfyllda tonerna när Jake och Neytiri står på var sin sida. Musiken bär scener som annars kunde ha rasat samman under vikten av sin egen ambition.
Men manuset fortsätter att halta
Men här kommer bristen: Avatar: Fire and Ash har svårigheter att bromsa. Vid 3 timmar och 17 minuter är filmen fullpackad med storylines och trots att tiden flyger förbi, känns vissa delar repetitiva. Storyn påminner om en reviderad version av The Way of Water. Samma familjekonflikter, samma Quaritch som jagas och jagar tillbaka. Jag har sett det förut och det är synd, för när filmen vågar ta nya vägar – som med Askfolket – känns den plötsligt mycket mer levande.
Dialogen kan ibland vara klumpig. Det finns repliker som låter som om de skrivits för att passa en trailer snarare än en scen. Vissa karaktärer känns tillbakahållna, som om manuset inte vågade låta dem andas fullt ut. Varang är fantastisk, men hennes komplexa bakgrund och motiv känns ibland otillräckligt utforskade, som att Cameron var så fokuserad på spektaklet att karaktärsutvecklingen fick stå tillbaka.
En annan sak: Quaritch. Återigen. Efter att ha varit huvudskurken i den första filmen och en viktig del av tvåan, känns hans fortsatta närvaro i trean som ett safe bet snarare än ett kreativt val. Hans dynamik med Spider är intressant, men man undrar om inte Askfolket och Varang borde ha fått stå i centrum som antagonister istället för att delas med en återvändande fiende.
Viktig samhällskritik – inte bara visuell turistattraktion
Det är lätt att avfärda Avatar-filmerna som visuella turistattraktioner, men det vore orättvist. Fire and Ash bär på en samhällskommentar som känns viktigare än någonsin: om hur vi förstör vår planet, om imperialism och kolonialism, om militarism och dess konsekvenser. När vi ser RDA:s förstörelse av Pandoras ekosystem speglas vår egen klimatkris på ett sätt som faktiskt känns, inte bara predikade ord.
Och det är där Cameron fortfarande lyckas. Han kan sätta fingret på något smärtsamt. Familjens betydelse, förlusten, modet att kämpa för det man älskar och göra det storslaget utan att det känns falskt.
”Avatar: Fire and Ash” – (nästan) allt är i toppklass
Avatar: Fire and Ash är ett visuellt underverk och en teknisk triumf. Simon Franglens soundtrack, fotografiet, världen, actionsekvenserna. Allt är i toppklass. Men när det kommer till manus och struktur, känns filmen som om den fastnat i sina egna formler. För den som älskar Avatar-världen är detta en upplevelse som måste upplevas på bio.
Men trots sina brister lyckas Fire and Ash ändå gripa tag i mig. Det är något magiskt över dessa filmer, något som går bortom logik och perfekt storytelling.
"Avatar: Fire and Ash" sveper in på biograferna den 17 december.
Filmtopp uppdaterar dig med nyheter och tips inom streaming och bio. För att inte missa någon stor händelse – följ oss på Facebook.
Info om: Avatar: Fire and Ash
Speltid: 3 tim 17 min
I rollerna: Sam Worthington, Zoe Saldaña, Sigourney Weaver, Stephen Lang, Kate Winslet, m.fl.