Nya Lars Kepler-thrillern ”Nocturne” leverar på riktigt hög nivå

Sverige kan deckare. Det är ingen hemlighet. Svenska kriminalförfattares skicklighet är vida välkänd världen över, så att de amerikanska jättarna då och då tar sig an våra skandinaviska deckarberättelser är varken särskilt ovanligt eller överraskande.

Alexandra Coelho Ahndoril och Alexander Ahndoril, de två författarna bakom pseudonymen Lars Kepler, som sålt 20 miljoner böcker världen över, får nu en amerikansk filmatisering av två av deras bästsäljande böcker. Sandmannen och Lazarus ligger till grund för den nya Apple TV-satsningen Nocturne. 

Klockan tickar när en hänsynslös brottslings sista offer ska hittas

Tre år efter hans försvinnande dyker pojken Michael Frost plötsligt upp igen, men hans syster Felicia är fortfarande försvunnen. Den oväntade händelsen borde vara omöjlig, med tanke på att Jurek Walter (Stephen Graham), mannen alla var säker på hade kidnappat dem, sitter bakom lås och bom. 

Så vem släppte Michael fri? Och varför nu? 

Jonah Lynn (Liev Schreiber), en tidigare soldat och pensionerade polis, börjar omedelbart gräva i mysteriet. Han lämnade in sin bricka några år tidigare, efter att de hade fått fast Jurek och förlorade sin fru och dotter i en bilolycka. Jonah var alltid övertygad om att det fanns mer bakom Jureks hiskeliga mord, och hoppet om att Felicia fortfarande kan vara vid liv efter Michaels oväntade återkomst, ger Jonah en anledning att söka efter sanningen och Felicia igen. 

Övertygad om att Jurek sitter på svaren, och för att lyckas hitta den försvunna flickan innan det är för sent, går Jonah med på att skicka sin guddotter, FBI-agenten Saga (Zazie Beetz), på ett undercover-uppdrag på den rättspsykiatriska anstalten där Jurek hålls fången.

LÄS OCKSÅ: Svenska Netflix-serien ”Bytet” är en annorlunda thriller – nu har den premiär

En rakt igenom högkvalitativ produktion

Nocturne genomsyras av kvalitet. Varje aspekt av serien är gjord med så säker hand att man omedvetet låter sig slukas av berättelsens värld från första stund, trots ett relativt lågt tempo. Dialog, skådespel, pusslet som läggs i jakten på sanningen är allt utfört med trygghet och precision.

Bland skådespelarna sticker huvudrollstrion ut. Liev Schreiber är hundraprocentigt övertygande i sin insats som den stoiske och skicklige, men i själen nedbrutne, Jonah Lynn. Stephen Graham tar ut svängarna mer i sin rolltolkning som ondskefull brottsling – ett litet galet skratt här, en liten oberäknelig våldsamhet där – men håller sig precis inom gränsen för vad som känns trovärdigt. Zazie Beetz visar ännu en gång att hon är naturlig i samma rum som de allra bästa. 

Jag uppskattar också Poorna Jagannathans insats som den ansvarige FBI-agenten. Hennes karaktär är en frisk fläkt i bemärkelsen att hon faktiskt försöker samarbeta med de lokala förmågorna och inte har den stereotypiska ”jag vet bäst”-attityden vi är vana vid att se i liknande karaktärer. Rory Culkin är också mycket trovärdig i rollen som den godhjärtade men lättmanipulerade sköterskan Karl. Även Bill Camp är som gjuten för sin roll som tidigare alkoholiserad polismästare i småstaden.

LÄS OCKSÅ: ”Beck” är råare än någonsin – TV4 visar upp tung scen från nya filmen

”Nocturne” känns nästan nästan för välgjord

Det största klagomålet jag har på Nocturne är att serien nästan känns för stabil; som att den spelar lite säkert. Handlingen (i de sju av tio avsnitt som gjordes tillgängliga för recension) är knappast revolutionerande. Den följer till stora delar mallen för ett kriminalmysterium och det, i kombination med ett försiktigt tempo de inledande avsnitten, känns aningen uddlöst.

Serien blir aldrig tråkig, men den trevar sig definitivt fram i perioder och det är ofta väl långt mellan de genuint pulshöjande och spännande stunderna. 

Med det sagt är Nocturne en mycket skickligt ihopsnickrad serie som håller ens intresse vid liv från avsnitt till avsnitt. Även när ett avsnitt har trevat sig fram, ser det till att avsluta med en cliffhanger som höjer insatserna och driver på historien. Därtill inleds varje avsnitt med någon form av flashback som ger oss fler detaljer om karaktärernas rika bakgrund. Det finns med andra ord alltid någonting nytt att gräva i både för oss tittare och för huvudkaraktärerna. 

”Nocturne” är inte perfekt eller något som känns nytt, men är alltjämt en skickligt komponerad serie som hela tiden får mig att vilja veta mer och fortsätta titta. Betyget blir således högt. Saknar du tålamod kan det bli svårt för dig att komma in i serien, men annars bör ”Nocturne” kunna gå hem hos de allra flesta.

De två första avsnitten av ”Nocturne” finns att streama på Apple TV från och med den 30 oktober.

Läs mer om serien här. 

Filmtopp uppdaterar dig med nyheter och tips inom streaming. För att inte missa någon stor händelse – följ oss på Facebook.

Info om: Nocturne