Recension: The Burial (2023)

Jeremiah O’Keefe, spelad av en sedvanligt segdragen och eftertänksam Tommy Lee Jones, är en långvarig begravningschef från Mississippi, vars affärer visat negativa siffror den senaste tiden. Detta nödgar honom till att sälja en del av hans verksamhet till en större aktör, The Loewen Group, ägd av den snuskigt förmögna Ray Loewen (Bill Camp). De två lyckas således nå en överenskommelse men när slutförandet av affären drar ut på tiden börjar orosmolnen hopa sig för O’Keefe och hans trogna advokat Mike (Alan Ruck). Det blir snart tydligt för dem att The Loewen Group vill dra ut på tiden för att tvinga sin motpart i konkurs så att de sen kan köpa upp hela verksamheten för en betydlig billigare peng.

Av åker silkesvantarna och på kommer boxningshandskarna. Jeremiah väljer att ta fallet till domstol och behöver då spetsa till sin advokatsida ytterligare. In träder Willie Gary (Jamie Foxx), en flådig stjärnadvokat drypandes av karisma och självförtroende, som trots faktumet att han aldrig tidigare tagit sig an en vit klient antar utmaningen.

Filmisk snuttefilt

"The Burial" är en klassisk “David mot Goliat”-berättelse tillagad med ingredienser vi alla är bekanta med sedan tidigare. Filmen, som baseras på ett verkligt rättsfall, utspelar sig i mitten av 90-talet och passande nog är känslan att filmen även hade kunnat vara gjord under den tidsperioden. Manuset, skrivet av Maggie Betts (även regi) och Doug Wright, är rappt och ger talangerna framför kameran gott om möjligheter att skina på ett sätt som påminner om Aaron Sorkins penna i dess bättre stunder.

Rättegångsdramats juridiska fortskridande är i ärlighetens namn ganska underutvecklat och förlitar sig ibland väl mycket på teatraliska pläderingar och ljudliga reaktioner från åhörarna i rättegångssalen, men har man väl accepterat att ”okej, det är en sån HÄR film”, så blir dess välkända klyschor och förutsägbara berättargrepp ganska lätta att åtnjuta i dess okonstlade men likväl effektiva form.

Störst, bäst och vackrast i den här berättelsen är Jamie Foxx, som i och med sin karaktär ges en ypperlig möjlighet att kanalisera all sin naturliga showmanshipsanda när han försöker vinna juryns sympatier, en möjlighet han tar vara på vid varje sekund till hans förfogande. Foxxs teatralism kontrasteras av en evigt mumlande Tommy Lee Jones som, med sin karaktäristiska likgiltighet (älskvärt på sitt eget sätt), levererar varje bit av dialog som att han inte vore medveten om att kameran rullar.

The Burial siktar nödvändigtvis inte mot stjärnorna, men ibland behöver man inte ta sig särskilt högt ovan land för att utsikten likväl ska falla en i smaken.

"The Burial" går nu att streama på Amazon Prime.