Allt jag inte minns (avsnitt 1)
Starkt premiäravsnitt som utlovar mer.
Det är inte det lättaste uppdraget i världen att filmatisera Jonas Hassen Khemiris roman "Allt jag inte minns" från 2015. Boken berättar om händelser ur flera karaktärers perspektiv, där man aldrig riktigt kan vara säker på vem som talar sanning. Det första avsnittet av SVT:s miniserie i tre delar bevisar dock att det inte är omöjligt.
Samuel (Armand Mirpour) är död. Han har kraschat in i ett träd med sin bil. Avsiktligt? Kanske. Samuels mamma Gunilla (Pernilla August) försöker förstå vad som har hänt genom att prata med de människor som stod honom närmast — den nu fängslade vännen Vandad (Pablo Leiva Wenger) och ex-flickvännen Laide (Siham Shurafa). Genom flashbacks får vi se vad dem minns, och kanske också vad de inte minns, om vem Samuel var, och vad som ledde fram till hans död.
Spänningen sätter sig nästan direkt, mycket på grund av hur Samuel framställs. En glad, nyfiken själ som ställer sig direkt emot den typiska kyliga Stockholmsmänniskan. Han tycks så när hög på livet, och därför framstår hans eventuella självmord som extra ofattbart och förbryllande. Han personifieras också fängslande av Armand Mirpour, som engagerande förmedlar mystiken. Även resten av skådespelarensemblen levererar, i synnerhet Pablo Leiva Wenger som Vandad, en sökande person som inte alltid har verktygen att hantera verkligheten.
Det första avsnittet av tre ger oss precis tillräckligt för att vi ska vilja se mer. Gåtan presenteras, pusslet börjar läggas, vi kan börja ana vad det ska föreställa, och kan knappt vänta tills vi får se slutresultatet. Utöver mysteriet är också Stockholmsbakgrunden väldigt närvarande. Miljön, men också människorna. Det är fullt av stela, egocentriska typer som skapar en tydlig kontrast till Samuels persona. Kanske var han för god för den här världen.