Alice i Spegellandet.

Alice i Spegellandet (2016)

  • 1h 53min
  • Äventyr
Eric Diedrichs | Recension
23 maj 2016
Eric Diedrichs | Recension
23 maj 2016

Alice i Spegellandet är rätt ut sagt olidlig.

Denna gången blir Hattmakaren galen, men även denna recensent som tvingas genomlida denna sörja.

  • Regi:
    James Bobin
  • Manus:
    Linda Woolverton, Lewis Carrol (karaktärer)
  • I rollerna:
    Mia Wasikowska, Johnny Depp, Helena Bonham Carter, Anne Hathaway, Sacha Baron Cohen m.fl.

Efter att Alice (Mia Wasikowska) har återvänt från en handelsresa med sina fars fartyg, försöker Hamish tvinga henne att skriva över skeppet till honom. Om hon vägrar, så förlorar hennes mor sitt hus. När Alice är som mest förtvivlad hittar hon en magisk spegel som visar sig vara en portal till Underlandet.

I det underliga Underlandet är allt underligare än vanligt. Hattmakaren (Johnny Depp) har blivit galen, men inte på sitt vanliga mysgalna manér, utan snarare på ett obehagligt och förtvivlat sätt. Alice får snart veta att Hattmakaren tror att sin familj lever trots att han länge trott att de förintades av draken Jabberwocky. Alice, som inte tror på Hattmakarens plötsliga intuition, bestämmer sig istället för att resa tillbaka i tiden och rädda sin väns familj från Jabberwockys förödelse innan det är för sent. Om de överlever, så kommer aldrig Hattmakaren att bli galen - i alla fall inte på sitt nya obehagliga sätt.

alice-through-the-looking-glass
Foto: Disney

I sitt nya äventyr tävlar Alice ständigt mot tiden, både som en abstrakt idé och som en fysisk karaktär förkroppsligad av Sacha Baron Cohen. Här måste jag ge manusförfattaren Linda Woolverton beröm för att ha försökt att skapa en Lewis Carrol-lik karaktär, men sett till resultatet borde Tiden ha stannat i idéstadiet (ja, de benämner tiden som en man i filmen). Hans dialog är nästan lika dålig som Cohens komiska tajming, vars skämt gång efter gång faller platt. Fast om du bortser från Wasikowska, som åtminstone lyckas vara någorlunda charmig, hör skådespelarinsatserna hemma på ett studentspex på fyllan. Inte minst Depps som är förvånansvärt själlöst.

Konceptet med tidsresor tillåter filmskaparna att visa publiken hur vissa av filmens karaktärers bakgrundshistoria. Störst fokus läggs på Den Röda Drottningen (Helena Bonham Carter), hennes syster Den Vita Drottningen (Anne Hathaway) och Hattmakaren själv. Det är möjligt att filmseriens hardcorefans finner detta intressant, men jag har alltid gillat hur böckerna ohämmat tvingar oss att acceptera Underlandet för vad det är. Genom att förklara varför drottningen är elak förlorar hon både charm och mystik. Men att återberätta Carrols böcker är uppenbarligen ingen prioritet. Det enda Alice i Spegellandet delar med sin förlaga är titeln.