Alexander Skarsgårds omtalade ”Wicker” är en unik och sevärd saga för vuxna

Kanske kan du känna igen dig? Grannarna pratar bakom ryggen, dejtingmarknaden liknar en fiskebåt som inte får napp och man undrar om man inte lika gärna kunde bygga sig en partner själv. Skillnaden är att Olivia Colman faktiskt gör det. I Wicker beställer hon en make från byns korgmakare och det hon får hem är två meter flätad korg i form av Alexander Skarsgård.

En by där ingen har ett namn

Vi befinner oss i en medeltida engelsk by som aldrig har funnits. Där ingen har ett eget namn. Männen är benämnda som sitt yrke och kvinnorna efter sina män. Vid bröllopen får bruden inte en ring utan ett halsband som männen knäpper fast runt halsen. Mer behöver man inte veta om byns syn på kärlek.

Mitt i allt detta lever Fiskerskan (Olivia Colman). Hon luktar fisk, är ovårdad, haltar lite och har ingen man, vilket i byns ögon är fyra lika allvarliga brott. Hennes enda vän är Korgmakaren (Peter Dinklage) som också får stå ut med hackandet trots sin talang. Så när byns självutnämnda drottning, Skräddarens hustru (Elizabeth Debicki) ger sig på henne en gång för mycket beställer Fiskerskan en make gjord av korg.

Den snyggaste korgen i filmhistorien

En månad senare står han där. Den flätade maken (Alexander Skarsgård) är ett av årets mest häpnadsväckande fenomen. Han är så verklig att man nästan hör hur varje kvist knarrar när han rör sig. Ljuddesignen är för övrigt en upplevelse i sig.

Däremot måste jag erkänna något här. Han är attraktiv. Oväntat, nästan förvirrande attraktiv med tanke på att han tekniskt sett är en tvättkorg med känslor. Jag förstår varför alla kvinnor i byn är galna i honom. Skarsgård spelar honom stelt på ytan men med en värme som långsamt sipprar igenom korgens glipor och mycket av känslan finns i blicken.

Han lagar taket, fixar hemmet och väntar troget medan hans fru är ute och fiskar. Att sängen går sönder mer än en gång säger resten.

Glädje som en provokation

Det är här Wicker blir riktigt vass. Fiskerskans lycka är nämligen det värsta som kunde hända byn. Fruarna blir avundsjuka på en man som faktiskt lyssnar och älskar på rätt sätt. Deras män sitter och surar på värdshuset för att deras fruar har insett hur de borde bli behandlade. Det är här sagan tar betydligt mörkare vägar.

Wicker känns som om någon har tagit Pinocchio och Skönheten och odjuret, lagt dem i samma korg och skakat om ordentligt. Från Pinocchio kommer varelsen gjort med hantverk som väcks till liv. En man byggd av en ensam konstnärs händer som långsamt blir mer mänsklig än människorna runt honom. Från Skönheten och odjuret kommer byn som skvallrar, hånar och till slut vänder sig mot det den inte förstår.

Men Wicker gör en lekfull vändning på båda. Här är det inte odjuret som är udda utan skönheten.

En saga som vänder på rollerna

Wicker är feministisk redan i grunden, i själva byns uppbyggnad. Ingen kvinna har ett eget namn. Hon är Skräddarens hustru, Doktorns dotter, någons någonting. Vid bröllopet får bruden inget ringbyte utan ett halsband som mannen knäpper fast runt hennes hals och den bilden säger som sagt allt om äktenskap i den här byn.

Mot den bakgrunden blir Fiskerskans äktenskap en liten revolution. Det är hon som går ut och drar in fångsten och försörjer hemmet. Det är han som väntar på henne när hon kommer hem. Ingen av dem verkar tycka att det är konstigt och det är just därför det blir så provocerande för alla andra. Hon har inte räddats av en man för hon valde även bort kragen vid giftemålet. Hon har valt en make, bokstavligen beställt honom, och relationen bygger på något byn knappt har ett ord för. Ömsesidig respekt. Även kärleksnätterna sker på hennes villkor och filmen gör aldrig någon skam av hennes lust.

Den finaste kärleken är inte den felfria

Jag kan tycka att några vändningar känns forcerade och ett par sidofigurer aldrig får sina trådar riktigt knutna. Det är synd i en film som annars är så omsorgsfullt flätad. Men kanske är det passande. Kärlek är ju sällan perfekt flätad heller. Den har lösa trådar, knarrar ibland och går sönder om man inte tar hand om den. 

Wicker påminner om att den finaste kärleken inte handlar om att hitta någon som är felfri utan om att hitta någon som ser en precis som man är och tycker att det är det vackraste som finns. Det spelar mindre roll om den personen är gjord av kött och blod eller av korgmaterial från ån.

”Wicker” finns att smygtitta på under Stockholms filmfestival och har sedan premiär den 20e november på Sveriges biografer.

Filmtopp uppdaterar dig med nyheter och tips inom streaming och bio. För att inte missa någon stor händelse – följ oss på Facebook.

Info om: Wicker