Adrift

Adrift (2018)

  • 1 tim 30 min
  • Romantik, drama
Andreas Ziegler
Uppdaterad 09 december 2019 kl. 10:12 | Publicerad 30 maj 2018 kl. 15:05
Detta är en recension. Analys och ställningstaganden är skribentens.

"Adrift" med Shailene Woodley och Sam Claflin är en film ämnad att ge oss lika delar romantik och överlevnadsdrama. Dessvärre blir det bara en klyschig och tråkig historia.

  • Regi:
    Baltasar Kormákur
  • Manus:
    Aaron Kandell, Jordan Kandell & David Branson Smith
  • I rollerna:
    Shailene Woodley, Sam Claflin m.fl.

Tami (Woodley) reser världen runt. På Tahiti träffar hon Richard (Claflin). När de får erbjudandet att segla en segelbåt tillbaka till San Diego mot en större summa pengar verkar det vara början på ett liv tillsammans. Deras idylliska tillvaro får dock ett abrupt slut när en storm förstör deras båt. Nu måste de kämpa för sin överlevnad.

2012 kom Life of Pi, en enastående vackert berättad historia om överlevnad. Med den filmen visade Ang Lee hur mycket det går att göra med en pojke, en livbåt, en tiger och det öppna havet. Adrift är däremot ett ypperligt exempel på hur en liknande historia kan berättas på ett riktigt tråkigt sätt.

Shailene Woodley och Sam Claflin spelar huvudrollerna i Adrift
Foto: ATX Films

Filmen består av två parallella berättelser. Vi får dels se hur Tami och Richard träffas och blir kära, och dels hur de kämpar för sin överlevnad. Båda berättelserna är klyschiga och tråkiga. Manuset prickar in så många klyschor från romantiska filmer och överlevnadsfilmer den kan på sina nittio minuter. Vi pratar allt från banala bakgrundshistorier till att kyssas i ett vattenhål på det öppna havet. Det hade kanske kunnat bli en bättre film om dessa klyschor faktiskt följdes upp på något vis. Men det gör de inte. De bara är. Resultat blir, ironiskt nog, att filmens berättande mest känns som att det bara driver omkring lika mållöst som det olycksdrabbade paret gör på havet.

Jag gillade Shailene Woodley i The Descendants och Förr eller senare exploderar jag. Men jag antar att det krävs en någorlunda duktig regissör för att ta fram hennes bästa sidor. Här spelar hon över; hennes skratt låter lika falskt som ett trekronorsmynt. Sam Claflin, som troligtvis ska föreställa någon sorts hunk med sina öppna skjortor och orakade ansikte, är lika färglös som miljövänligt toapapper.

Fotot är godkänt, då det bjuder på vackra vyer och undervattensmiljöer. Dessvärre används fotot också för att filma en avklädd Shailene Woodley ur så många vinklar som möjligt. Efter ett tag känns det nästan som mjukporr.

Adrift bygger på en sann historia. Men det hjälper inte, eftersom filmen inte har något nytt att tillföra varken romantiska filmer eller överlevnadsfilmer. Förutom Shailene Woodley i ett blött linne.

Spana i stället in våra bästa filmtips från 2018.

ANNONS
ANNONS
NÄSTA ARTIKEL