Adam Lundgren visar ny tyngd i ”Biodlaren” – så bra är det omtalade dramat

Adam Lundgren spelar den tyste, värmländske biodlaren Olof, som är emotionellt hämmad efter sin hustrus bortgång. Relationen till 14-åriga dottern Lise (Hedvig Nilsson) är ansträngd och förvärras alltjämt av hans oförmåga att vara känslomässigt tillgänglig. 

Men det är inte bara Lise som är frustrerad över Olofs frånvaro och sjudande, undertryckta ilska. Hans syster är ett exempel, han själv ett annat. Ilskan inom honom verkar främst komma från ett självhat över att inte kunna gå vidare och steppa upp som förälder. Det blir en ond cirkel. Sorgen trycker undan känslorna samtidigt som ilskan växer.

Adam Lundgren går från klarhet till klarhet

Många av de bästa skådespelarna åldras som vin, och så är det med Adam Lundgren. Han har de senaste åren hittat en självklarhet i sitt skådespel, som jag inte sett tidigare. Han är väldigt rolig i sina skruvade roller och är skicklig på att skapa empati för sina dramakaraktärer, även om de är lika trassliga som Olof.

Om hon fortsätter att ställa sig framför kameran kan Hedvig Nilsson gå samma väg. Hon är lovande redan nu, och det ska bli spännande att följa henne framöver.

Svensk indie möter amerikansk arthouse-estetik

För regin står Marcus Carlsson, som tillsammans med Adam Lundgren har skrivit filmens manus. Resultatet är lite som om A24 skulle kliva in på den svenska marknaden – den amerikanska indiefilmstudion som nästan exklusivt står för Hollywoods sista filmremsor av kvalitet. 

Det är tydligt att det finns en ambition att berätta ett personligt och gripande relationsdrama, vilket man överlag lyckas med. Likt många av A24:s filmer har bilden en tydlig analog känsla, med mjuka färger och ett diskret filmkorn som för tankarna till gammal film. I Biodlarens fall känns dock kombinationen av en tydligt daterat bildestetik, modern musik och smartphones som en distraherande anakronism. Eller kanske som ett tidlöst vakuum? Kan inte bestämma mig.

I andra halvan tar berättelsen en vändning. Den är visserligen snyggt planterad redan i öppningen, men känns i slutändan överflödig och stjäl fokus från Olofs inre resa. Att läsa det som en manifestation av hans sorg gör dramat väl fatalistiskt – som om undergången är oundviklig och dessutom självförvållad, en ovanligt mörk tanke. Som dramaturgiskt knep för att föra pappa och dotter närmare framstår hans drivkraft snarare som påtvingad.

Det finns mycket som är bra med Biodlaren, men den svagare andra halvan gör att filmen aldrig riktigt nåt de där topparna för att motivera ett ännu högre betyg. 

Biodlaren kommer till svenska biografer den 17 april. Sevärd? Absolut. Håll utkik efter Christina Lindberg i en liten roll. 

Filmtopp uppdaterar dig med nyheter och tips inom streaming. För att inte missa någon stor händelse – följ oss på Facebook.

Info om: Biodlaren