”Visuell perfektion” i Wes Andersons nya film ”The Phoenician Scheme”

The Phoenician Scheme är Wes Andersons nya film och handlar om Zsa-zsa Korda (Benicio del Toro), en minst sagt färgstark karaktär som är en av de rikaste männen i Europa. Bland världsvana kapitalister och affärsmän känns hans död nu nära – men han har en sista mäktig affärsplan som ska komma att skaka om hans negligerade familjeliv.

En uppvisning av Andersons visuella identitet

Med tre döda fruar i det förflutna har Korda nio söner som bor avskilt från honom, men även en dotter, Liesl (Mia Threapleton) – en nunna som inte haft någon kontakt med sin pappa på sex år. 

Nu vill pappan skriva över hela sin förmögenhet på sin enda dotter, men bara under en provperiod medan de färdigställer ett enormt byggprojekt, som hela tiden försöker stoppas av myndigheter, konkurrenter och mullvadar. På en tumult resa för att göra klart det enorma byggprojektet får Korda och Liesl följe av den inhyrda norska privatläraren och nördiga entomologen Bjørn (Michael Cera). 

Anderson har gjort sig känd för sin tydligt visuella och detaljrika stil och filmiska identitet. The Phoenician Scheme är inget undantag – i vanlig ordning är det visuell perfektion, i en något retrosträvande produktion med genomgående utsökta färgval. Vi får även lite av Andersons besatthet för miniatyrer samt en otrolig lekfullhet med symmetri där varje bildruta känns välplanerad och genomtänkt.

Det är en film som verkligen fångar tittaren visuellt och man blir uppslukad i den värld som han bygger upp. Just den värld som handlingen utspelar sig i är lite löst definierad men verkar sammanfatta Mellanöstern till det fiktiva Fenicien.

Manusmässigt är det kanske något svagare. Själva byggnadsplanerna som filmen kretsar kring är lite svåra att hänga med i. Korda åker runt till förmögna affärspartners och försöker få dem att investera i hans projekt för att det inte ska sabbas.

Det är detaljrikt och komplicerat samtidigt som det hamnar i skuggan av det man faktiskt fastnar för – den briljanta humorn i dialogen och historien relationen mellan Korda och dottern Liesl.

Starka prestationer i huvudrollerna 

När den övergripande handlingen sviker något är det tur att det finns så mycket att älska med filmen. Zsa-zsa Korda har uppgetts vara delvis inspirerad av Andersons egen svärfar, den libanesiske byggnadsentreprenören Fouad Malouf. Det skulle jag kanske inte ta som en hyllning – men det är en väldigt spännande karaktär. Del Toro spelar riktigt bra i rollen och axlar verkligen de känslokalla men roligt pragmatiska drag som han även verkar ha gett till sin dotter: en lite hipster-aktig nunna som Threapleton gör fantastiskt rolig.

En av de scener som visar på karaktärernas framställning av filmens briljanta satir är när Tom Hanks karaktär gör en affärsuppgörelse med Korda, med hjälp av en riktigt fånig basketkastning. Vi får även storslagen medverkan från bland andra Riz Ahmed, Scarlett Johansson och Benedict Cumberbatch. 

Trots att handlingen känns något komplicerad så får Anderson fram flera poänger genom tydlig symbolik och en stark vision. Huvudsakligen speglar filmen människans begär i en kapitalistisk kontext som bidrar till ekonomisk exploatering. Men på köpet får vi även en humoristisk och fin familjehistoria som sätter fokus på manlighet och identitet.

”The Phoenician Scheme” är en typisk Wes Anderson-film som bjuder på otroligt vacker estetik som i sig självt medför en riktig upplevelse. Trots ett komplicerat manus räddas filmen av starka prestationer och en engagerande humor blandat med satirfyllt drama. 

Den 30 maj är det biopremiär för ”The Phoenician Scheme” (2025).