TV-serier om seriemördare

TV-serier om seriemördare

Andreas Ziegler | Lista
04 maj 2020
Andreas Ziegler | Lista
04 maj 2020

Något för alla smaker när det kommer till seriemördare.

Seriemördare fascinerar många människor. TV-serier om dessa diaboliska mördare är därför väldigt populära. I denna artikel tipsar vi om fem olika typer av TV-serier där seriemördare figurerar på ett eller annat sätt.

Seriemördare har skrämt biopubliken i snart hundra år. M, av Fritz Lang, handlar om jakten på en seriemördare och kom ut redan 1931. Psycho från 1960, skräckfilmen om en seriemördare med personlighetsklyvning, är en av de största filmklassikerna någonsin. På 80-talet var slasher-filmerna, med bland andra Jason Voorhees i Fredagen den 13:e, Michael Myers i Halloween och Freddy Krueger i Terror på Elm Street populära. På 90-talet tog filmer om seriemördare klivet in i finrummet igen med mästerverken När lammen tystnar och Se7en.

När nu vi befinner oss i en gyllene era av TV-serier, har vi även fått riktigt bra TV-serier om seriemördare. I denna artikel kommer jag tipsa om fem olika sorters TV-serier, som alla fokuserar på seriemördare på något sätt.

I begynnelsen: Mindhunter

Holden Ford (Jonathan Groff) och Bill Tench (Holt McCallany) i Mindhunter. Foto: Netflix.
Foto: Netflix.

"Mindhunter" är baserad på verkliga händelser och börjar i slutet av 70-talet. Vi får följa en liten avdelning inom FBI som utgår från en kontroversiell teori om att det går att kartlägga psyket hos människor som mördar flera människor. Avdelningen i fråga är The Behavioral Science Unit (=Beteendevetar-avdelningen). Arbetet som männen och kvinnorna på denna avdelning utför går dels ut på att utreda aktiva mördare, men även att intervjua mördare som sitter i fängelse. Under sitt arbete skapar de bland annat termen ”seriemördare”.

Tack vare tidigare nämnda filmer och även en del tidigare TV-serier om poliser som jagar seriemördare, är gemene åskådare rätt så kunnig om hur seriemördare fungerar. Mindhunter tar oss med till en tid innan någon visste särskilt mycket om hur människor som mördar flera människor fungerar.

Vi får främst följa den unge FBI-agenten Holden Ford (Jonathan Groff) och veteranen Bill Tench (Holt McCallany) när de försöker kartlägga psykena hos seriemördare genom att intervjua dem. Groff och McCallany har en riktigt bra personkemi. Deras karaktärer är inte alltid överens, men det är alltid intressant att se dem diskutera de hemska männens psyken och hur de bäst ska gå tillväga för att få de svar de behöver.

Det är många scener i förhörsrum där en mördare talar öppet om vad som drev honom (det är uteslutande män) att våldta, lemlästa och mörda. De bästa scenerna i hela serien är när Ford intervjuar Ed Kemper (Cameron Britton), en gigantisk och pratglad man. Han ser ut lite som en revisor med sina glasögon och mustasch. Han känns som en trevlig prick. Även när han sakligt pratar om hur han mördade ett antal universitetsstudenter. Och det är det, mer än hans storlek, som gör honom så skrämmande. Britton fick en välförtjänt Emmy-nominering för sin prestation.

Jag tyckte första säsongen av "Mindhunter" var riktigt bra. Andra säsongen var jag inte riktigt lika såld på. Rasmus Torstensson kallade den dock för en av årets bästa TV-serier.

"Mindhunter" går att se på Netflix.

Klassiskt format: Criminal Minds

Teamet i Criminal Minds. Foto: Viaplay.
Foto: CBS.

"Criminal Minds" handlar om den moderna Behavioral Science Unit på FBI. Detta är alltså en bra serie att kolla in efter ni sett färdigt Mindhunter.

Vi får följa ett team riktigt duktiga FBI-agenter när de jagar seriemördare runt om i USA. Teamet leds av den stoiske Aaron ”Hotch” Hotchner (Thomas Gibson). Till sin hjälp har han bland annat veteranen David Rossi (Joe Mantegna) och snillet Spencer Reid (Matthew Gray Gubler).

"Criminal Minds" var en långkörare med femton säsonger mellan 2005-2020. Det är en serie med vad jag kallar ett klassiskt format. Varje vecka får vi följa teamet på ett nytt fall. De har dock alltid en lite mer svårfångad mördare som de jagar under hela säsongen. Jag föredrar modernare format, där handling och karaktärer utvecklas under flera avsnitt. Criminal Minds är dock ett typexempel på en serie som utnyttjar sitt format på ett bra sätt.

Huvudkaraktärerna behöver inte presenteras, eftersom de är relativt statiska. Detta gör att större fokus kan läggas på att profilera och fördjupa förövaren. Huvudkaraktärerna har olika styrkor och kommer ofta med olika insikter. Detta gör Criminal Minds till lördagsgodis för alla som är intresserade av hur seriemördare fungerar och tänker.

"Criminal Minds" går oftast att se på Viaplay.

Notera att Viaplay för tillfället (30/4 -20) har tagit bort Criminal Minds från sin katalog. Serien återvänder dock alltid efter ett tag.

Seriemördaren som "hjälte": Dexter

Michael C. Hall i Dexter. Foto: HBO Nordic.
Foto: Showtime.

"Dexter" var en revolutionerande TV-serie när den kom 2006. Det är en TV-serie där vi får följa seriemördaren Dexter Morgan (Michael C. Hall) i hans vardag. På dagarna jobbar han som kriminaltekniker. På kvällarna jagar han mördare som han sedan mördar ritualistiskt. Han fick nämligen lära sig av sin adoptivfar (James Remar) att styra sina mordiska impulser åt ”rätt” håll, att följa en kod.

Det är inte lätt att vara seriemördare. Dexter måste låtsas vara normal. Egentligen har han ingen empati och finner väldigt lite glädje i att socialisera. Den där balansen mellan att verka normal och mörda människor är inte alltid den lättaste att få till. Men Dexter gör sitt bästa. Den inre monolog vi får höra genom en voiceover framkallar skratt lika ofta som den framkallar kalla kårar.

Även om Dexter faktiskt sätter stopp för många mördare och hjälper till att sätta stopp för andra seriemördare, låter "Dexter" oss aldrig glömma att vår ”hjälte” är en seriemördare. Han följer en iskall ritual nästan varje gång han mördar någon och behåller små souvenirer från sina offer i form av intorkade bloddroppar.

Dessvärre är "Dexter" ett exempel på en TV-serie som höll på för länge och vattnade ur sitt eget koncept. De två första säsongerna är dock riktigt bra.

Dexter finns att se på HBO Nordic.

Hybriden: Hannibal

Mads Mikkelsen som Hannibal äter en "måltid".
Foto: NBC.

När jag hörde att de skulle göra en TV-serie om Hannibal Lecter, från "När lammen tystnar", tyckte jag det lät som en riktigt kass idé. Men det blev en riktigt bra TV-serie faktiskt.

Vi får följa Will Graham (Hugh Dancy) och Jack Crawford (Laurence Fishburne) när de jagar seriemördare. Även de jobbar på FBI:s Behavioral Science Unit. Det börjar med att Crawford försöker övertyga Graham att återvända till fältet när en seriemördare visar sig vara väldigt svår att fånga. Graham är motstridig då hans förmåga att empatisera med seriemördare får honom att må väldigt dåligt. Så Crawford ser till att Graham får träffa en psykiatriker. Denna psykiatrikers namn är Hannibal Lecter (Mads Mikkelsen).

"Hannibal" är en av de tyngsta TV-serier jag någonsin sett. Den använder ofta surrealistiskt och mörkt bildspråk. Dialogen är ibland så abstrakt filosofisk att den är svår att få grepp om. Även om detta ibland blir lite för mycket, är det oftast de största styrkorna i Hannibal. För det där surrealistiska bildspråket förklarar hur Graham ser världen, hur hans arbete påverkar hans psyke. För att inte tala om att det är både snygga och skrämmande scener. I och med att det är människans djupaste känslor vi pratar om här, känns det på sin plats att konversationerna kring dem är abstrakta.

Skådespelarprestationerna i Hannibal lyfter materialet ytterligare. Laurence Fishburne känns stadig som en klippa genom nästan hela serien. Jack Crawford har alltid varit en mentor-figur, som är ett bra stöd för huvudkaraktärerna. Hans jobb är främst att agera som ett bollplank till Graham och ge honom en stabil grund att stå på. Hugh Dancy spelar egentligen den enda karaktären som visar känslor utåt. Han gör det med små medel. För det mesta försöker han hålla tillbaka ångesten. När han väl sitter hos sin psykiatriker, försöker han sakligt tala om sina känslor. Men saklighet är inte alltid den bästa vägen att gå.

Mads Mikkelsen är lysande som Hannibal Lecter. Han försöker inte kopiera den intensitet som gav Anthony Hopkins en Oscar. På sätt och vis är Lecter lik Crawford. Han är alltid väldigt lugn och saklig. Det är precis vad en psykiatriker ska vara. En psykiatriker ska ju kunna analysera inte bara vad patienten säger utan hur hen säger det. Det är först när han mördar och tillagar sina offer som denna attityd kommer i lite annat ljus. Mikkelsen åstadkommer mycket med små medel.

Guldstjärna: True Detective (säsong 1)

Rust Cohle (Matthew McConaughey) berättar om fallet, dricker öl, reflekterar över livet och sysslar med nån sorts ölburksorigami. Foto: HBO Nordic.
Foto: HBO.

Den första säsongen av "True Detective" är något av det bästa jag sett när det kommer till TV-serier. För de av er som inte är bekanta med True Detective, kan jag säga att det är en antologi-serie, där varje säsong presenterar oss för nya poliser, som utreder svårlösta fall, som ofta tar flera år att lösa.

I den första säsongen får vi följa poliserna Rust Cohle (Matthew McConaughey) och Marty Hart (Woody Harrelson) när de utreder en seriemördare som ritualistiskt mördar unga kvinnor. Det visar sig vara ett riktigt svårt fall att lösa, särskilt som de har svårt att jobba tillsammans och motarbetas av politiska makter. Snårigt är bara förnamnet när det omaka paret letar efter sanningen i de djupaste skogarna i Louisiana och i maktens mörkaste korridorer.

Fram till 2012 var Matthew McConaughey den snygga killen som lockade kvinnor till biograferna för att se halvkassa romantiska komedier. Sedan sadlade han om och började ta mer seriösa roller. 2014 vann han en Oscar för bästa manliga huvudroll för Dallas Buyers Club. Jag skulle dock vilja påstå att hans roll i första säsongen av True Detective är hans bästa. Misantropen Rust är nästan hypnotisk när han filosoferar om livet och reflekterar över sina fall.

Det hela blir bara bättre av att han har Woody Harrelson som bollplank. De två männen, som båda är från Texas, hade redan jobbat ihop på två filmer innan de gjorde True Detective. Det är egentligen helt fantastiskt hur de två skådespelarna har så bra personkemi medan deras karaktärer går ihop lika bra som vatten och olja. Och jag menar det på ett bra sätt. De vill båda göra ett bra jobb, men har väldigt svårt att arbeta ihop. Ibland resulterar detta i komiska ögonblick. Rust häver konstant ur sig nattsvart filosofi. När Marty slutligen får nog, bjuds vi på denna pärla till replik:

"Let's make the car a place of silent reflection from now on."

Första säsongen av "True Detective" är intressant, spännande och till och med bitvis rolig. Den har dessutom fruktansvärt välskriven dialog, framförd av skådespelare med underbar personkemi. Och det är därför jag har skrivit ”Guldstjärna” i rubriken.

"True Detective" finns att se på HBO Nordic.

Era favoriter?

Så många seriemördare, så lite tid. Foto: Indiewire.

Det finns så otroligt många TV-serier om seriemördare nu för tiden. Ovan nämnda är mina personliga favoriter. Än så länge i alla fall. För jag har troligtvis missat några riktigt bra.

Nu vill vi höra vilka serier om seriemördare ni gillar. Kommentera gärna på Facebook!