Fredrik Edström rankar alla ”Scream”-filmer – från sämst till bäst!

”Scream” slog ner som en bomb 1996. Slasher-genren såg ut att möta sin grav och levde på konstgjord andning. Freddy Kruegers mardrömmar hade sjunkit ner i paroditräsket, Jason skämde ut sig i tröttsamma båtutflykter till Manhattan och Michael Myers började mysa med ockulta samfund. Hade publiken tröttnat på uppsprättade, vrålkåta ungdomar eller behövdes en ny gnista? Wes Craven, en av genrens stadigaste grundpelare, återvände och såg därför till att Scream bröt ny mark. Den moderna klassikern fylldes till bredden med kärleksfulla blinkningar, en del skämtsamma hån, och visade framförallt att blodbanken hade gott om majssirap kvar.

Nu, nästan 30 år senare, är Scream en fullfjädrad franchise med fem mer eller mindre lyckade uppföljare och en spin-off serie under sitt blodiga bälte. Nu har den senaste rullen, Scream 7, haft biopremiär och med min rumpa parkerad i fåtöljen började jag genast fundera: vilken Scream är egentligen bäst? Hur skulle jag rangordna serien? Idag tänker jag därför ta bladet från munnen och ruta ner mina tankar. Detta är...

Alla Scream-filmer rankade – från sämst till bäst!

7: Scream 3 (2000)

Det råder inget tvivel i min skalle att trilogiavslutaren, Scream 3, förtjänar en bottenplacering. Formulan börjar vid det här laget vattnas ur och de underfundiga meta-skämten böjar bli självgoda och duktigt trötta. Craven verkar nu mest vara intresserad av att skoja med sitt eget kulturella avtryck, inte genrens. Lägg dessutom till att mördaren är urbota tråkig. Tack och lov håller killsen hög klass och original-stallet av skådisar fanan högt, i vanlig ordning. 

6: Scream 4 (2011)

"Nytt årtionde, nya regler" lät posterns budskap till Scream 4 och visst fick vi lite nya infallsvinklar efter treans ganska sömniga försök. Med Scream 4 kliver Craven in i modern tid och det mesta känns faktiskt ganska piggt och brutalt. Visst börjar historian spåra mer och mer och i synnerhet valet av mördare och deras ganska ansträngda motivationer känns ganska pajiga. Men, allt som allt är Scream 4 en rätt kul modernisering och skoj slasher!

5: Scream VI (2023)

Scream 6 markerar en ny era: ingen mer Sidney Prescott och historien byter skådeplats till New York. Nytändningen fungerar helt ok! Casten från förra filmen ges mer spelrum och visar att de minsann orkar bära filmseriens blodiga fana. Filmens inledande femton minuter tillhör Scream-rullarnas absoluta toppskikt och Ghostface är den här gången fullkomligt hänsynslös. Tyvärr är mördarna ruskigt ointressanta och tillhör filmseriens plattaste psykopater. Meta-greppen blir dessutom mer krycka än tillgång ju längre speltiden rullar. 

4: Scream 7 (2025)

Nykomlingen i Scream-familjen tycks jag gilla mer än de flesta. Exakt vilken kritik som är kopplad till filmens faktiska meriter eller till det äckliga politiska fulspelet i produktionens linda är jag mycket osäker på, men en sak är säker: Sidney Prescott är tillbaka med besked. I mina ögon är detta den "sanna" fortsättningen på Prescotts historia sedan del tre och det utförs faktiskt riktigt bra. Första halvan av del sju lattjar med en del av filmseriens järnstöpta traditioner och det känns piggt och vitalt. Dessvärre bryter regissör Williamson det kontrakt han signerar med sin publik och slutet är en axelryckning av rang. Detta hade kunnat bli en slam-dunk, men får nu nöja sig med att vara en ovanligt lyckad del sju i pågående slasher-serie.   

3: Scream (2022)

Bronsmedaljen går till "requel"-rullen Scream. Den gör en del intressanta spaningar kring vidrig internetkultur och fans toxiska äganderätt över filmserier, men tyvärr dyker den lite väl djupt ner i den självmedvetna poolen. Jenna Ortega och Melissa Barrera ger en injektion av nytt liv, men inkluderingen av legacy-karaktärerna känns mest som fan-service. Bara för att en film själv erkänner att det den gör är desperat gör den inte smart, tyvärr. Men nu är det färdiggnällt: Scream (2022) har några fantastiskt brutala kills och har en hel del att säga om moden skräckfilm och där är den som allra vassast!

2: Scream 2 (1997)

Efter en brutal batalj med del ett vinner Scream 2 silvermedaljen. Cravens första uppföljare lattjar loss med uppföljare-konceptet och vrider, enligt konstens alla regler, upp våldet och intrigerna till max. Tvåan inleds, precis som originalet, på ett alldeles makalöst tajt, komiskt och skrämmande vis. Timothy Olyphant visar sig vara en av filmseriens slamkrypare som superpsykot Mickey. Scream 2 känns dock en smula upprepande och når aldrig första filmens briljanta höjder, men en värdig uppföljare och en toppenskoj slasher är det!

1: Scream (1996)

Det var aldrig någon riktigt tävling: givetvis är den första Scream den bästa. Cravens mästerliga balans mellan humoristiska flirtar och brutal slasher är helt perfekt och blåste liv i en genre som var redo att plocka ner skylten. Neve Campbell blev en ny generations final girl och vips bombarderades marknaden återigen med syndiga ungdomar redo att möta bloddränkta öden. Scream från 1996 är bäst i serien och en perfekt tidskapsel som visar ett tydligt "före och efter" för en hel genre.

Detta var min topplista över Scream-filmerna. Håller du med mig?