Regissörer, Die hard, Elysium, Evil Dead

Fem regissörer som tappat det (och som förtjänar en rejäl comeback)

Fredrik Edström
06 maj 2023 kl. 16:00

Regissörerna som förtjänar en ordentlig nytändning

I dag listar vi på Filmtopp fem regissörer som tappar den kreativa gnistan. Det kan hända den bäste, men just dessa kreatörer förtjänar att deras karriär återuppstår med en mustig comeback!

Det sägs att regissörer blir sämre med åldern, och ja, kanske är det så? Filmvärlden kryllar av regissörer som äntrat scenen med mästerverk men sedan har glöden falnat och nu trampar man mest vatten i Hollywoodfabrikens skimrande korridorer. I dag vill jag därför rikta några välplacerade skrevsparkar mot filmvärldens regissörer vars bäst före-datum tycks passerat. Dock är jag ingen cyniker som tjurigt pissar på stackars kreatörer som ligger, utan jag vill samtidigt passa på att önska nämnda en nytändning genom storstilad comeback. Varmt välkommen till min lista över regissörer som tappat det (och som förtjänar en rejäl comeback).

Sam Raimi
Foto: Columbia/New Line Cinema/Universal Pictures

Sam Raimi (Evil Dead 1-3, Spider-Man 1-3)

Raimi var en orubblig pelare i min barndoms filmografi långt innan jag visste vad en regissör var för något. Spider-Man var en kulturell kioskvältare som möblerade om hela mitt cinematiska sinne. Senare tog jag mig även an Evil Dead-trilogin där jag njöt och äcklades om vartannat. Sedan tog det liksom slut? Vad hände med den ivriga, frenetiska och ytterst märkvärdigt slap-stickiga regissören? Oz, the Great and Powerful var filmiskt kräkmedel och hans senaste alster, Doctor Strange in the Mutiverse of Madness, var en slätstruken upplevelse. Slätstruken och Sam Raimi är två ytterligheter som aldrig ska behöva nämnas i samma mening. Raimi, jag önskar dig en storstilad comeback i regissörsstolen, vi behöver dig!

Burton
Foto: Warner Bros.

Tim Burton (Beetlejuice, Edward Scissorhands)

Jag tror att jag talar för många när jag säger att jag haft en Burton-fas. Den gotiska regissören, med fäbless för vitsminkade outsiders, gjorde ett par filmiska sagor som förförde sin publik. Majoriteten av klassikerna håller än i dag, dessutom. Men sedan hände någonting. Burton blev egenkär och svalde sin egen stilistiska svans och stilgreppen som nyss kändes festliga förvandlades till parodier på sig själva. Varför? Jag kan bara spekulera men en sak är säker: karlns senaste home-run var Sweeney Todd (2007). Så snälla Burton, inga fler trötta Disney-remakes insmetade i plastig CGI. Du vaknade ju faktiskt till liv i Wednesday, comebacken ligger i luften! 

McTiernan
Foto: 20th Century Fox

John McTiernan (Die Hard, Predator)

Sug på den här karamellen: samma snubbe har regisserat Die Hard 1 & 3, Predator och Jakten på röd oktober. Det är givetvis ingen mindre än John McTiernan jag snackar om. Karlns bidrag till actiongenren är helt enkelt omöjliga att bestrida, men efter en drös ytterst mediokra projekt och en hel del problem med lagen slocknade glöden och dog. Den senaste fullängdaren McTiernan låg bakom var Basic (2003). Actiongenren behöver en tokig farbror som filmar "on location", regisserar med otrolig nerv och utsätter stuntmän för rena dåraktigheterna. John McTiernan, snälla gör comeback? 

Blomkamp
Foto: Sony Pictures

Neill Blomkamp (District 9, Elysium)

District 9 väckte min då dvalande science-fiction-nörd till liv efter en lång period av total stiltje. Plötsligt dundrade en man från Sydafrika, Neill Blomkamp, in på scenen med en glasklar och fanbärande vision. District 9 kändes både fräsch och härligt retro på ett ljuvligt vis. Men sedan hände någonting. Elysium var väl ok, trots en nästan parodisk övertydlighet, och Chappie var en ytterst märklig mix av RoboCop och E.T. (som jag förvisso gillade mer än genomsnittet). Sedan dess har succéerna uteblivit och åtråvärda projekt som en fristående Aliens-uppföljare och RoboCop: Returns har glidit honom ur händerna. Sci-fi världen lever på originella röster och därför önskar jag Blomkamp revansch!

Wachowskis
Foto: Warner Bros./Summit Entertainment

Wachowski-systrarna (Bound, The Matrix)

Få filmer har inspirerat mig så mycket som första Matrix. Filmen inledde en fullskalig invasion av filosofiska uppvaknanden och ett helt nytt sätt för undertecknad att se på slagsmålskoreografi. Några år senare såg jag även debuten, Bound, som är en alldeles ypperlig thriller-pärla. På senare år har det dock gått trögt för syskonen. Matrix: Resurrections var enbart Lana inblandad i, men den var duktigt trött i sina försök att ingjuta märkliga meta-kommentarer om hur töntigt det är med nostalgi samtidigt som man spelar på enbart det. Snälla filmgudarna, Wachowskis behöver en ny briljant idé och en nytändning.

Detta var fem regissörer som jag anser tappat greppet men som förtjänar en ordentlig comeback!

ANNONS
ANNONS
NÄSTA ARTIKEL