De sämsta filmerna 2017
Filmtopp listar de sämsta filmerna 2017
"Man måste kläcka några ägg för att göra en omelett." är ett ordspråk man stöter på lite titt som tätt, och det går att applicera på många områden. För att vara hel som filmälskare behöver man se dålig film för att verkligen uppskatta bra film. Så på ett sätt måste vi även uppskatta usel film. Och 2017 blev det en hel del av den varan.
Filmtopp listar de filmer som 2017 fick oss att överge allt för att kuta bort till närmsta Apotek och köpa ett sexpack Treo. Men som även gjorde nästa filmupplevelse lite bättre!
Nedan följer vår lista på de sämsta filmerna 2017. Vill du ta del av de bästa filmerna 2015-2018 får du gärna spana in de listorna också, där finns massa bra filmtips.
Betyg 1.5
The Bye Bye Man
Regi: Stacy Title
Manus: Jonathan Penner
Med: Douglas Smith, Lucien Laviscount, Cressida Bonas m.fl.
Genre: Skräck, Thriller
Speltid: 1 tim 36 min
Handling: Tre collegestudenter flyttar från sina korridorer in i ett gammalt hus. Det dröjer inte länge innan de börjar ana att det är något märkligt med deras nya hem och snart har de av misstag släppt lös ett mytomspunnet väsen kallad “The Bye Bye Man”.
Motivation: Någon stämning upplever jag inte alls. Scenografin är överlag undermålig och effekterna är näst intill pinsamma. Det som är menat att vara läskigt i The Bye Bye Man blir istället långtråkigt och förutsägbart. På samma sätt som karaktärerna försöker stoppa spridningen av orden “The Bye Bye Man”, bör vi göra likadant.
De vackra dagarna i Aranjuez
Regi: Wim Wenders
Manus: Wim Wenders, Peter Handke
Med: Reda Kateb, Sophie Semin, Jens Harzer, Nick Cave m.fl.
Genre: Drama
Speltid: 1 tim 37 min
Handling: En författare på landet strax utanför Paris skriver på en ny bok. Han blickar ut genom fönstret på sin uteplats och föreställer sig en man och kvinna sitta där. Han börjar skriva och föreställer sig vad de pratar om. Och ja, just det, Nick Cave dyker också upp en snabbis och spelar piano i författarens farstu.
Motivation: Jag har sprungit Göteborgsvarvet två gånger. Det är en sträcka på 22 km. Jag ska vara helt ärlig och medge en sak, det fanns stunder då jag definitivt inte njöt under loppets gång. Känslan i målgången var dock värt det. Men så är det också något jag bara gör en gång om året. Se film gör jag betydligt oftare. Att ta sig igenom en film ska inte ses som en bedrift. Det ska vara en lustfylld upplevelse, som absolut kan erbjuda mig som tittare lite tuggmotstånd, men när eftertexten börja rulla till De vackra dagarna i Aranjuez är det snarare känslan av ett avklarat maratonlopp som infinner sig.
The Emoji Movie
Regi: Tony Leondis
Manus: Tony Leondis, Eric Siegel & Mike White
Med: T.J. Miller, James Corden, Anna Faris, Patrick Stewart m.fl.
Genre: Komedi
Speltid: 1tim 26 min
Handling: Det finns en hemlig värld, inuti din smartphone. Gömd i meddelande-appen ligger Textopolis, en pulserande storstad där alla emojis bor. I denna värld har alla invånare enbart ett ansiktsuttyck – alla utom Gene, en uttrycksfull emoji född utan filter och med förmågan att visa en rad olika känslor. Men Gene vill vara som alla andra.
Motivation: Det här är filmskapande född ur lättja och The Emoji Movie är nästan störande enkel att hata – en The Lego Movie (2014) där allt gick fel istället för rätt och den enklaste vägen nästan alltid väljs. Vi får se hur lång tid det tar innan jag känner för att använda emojis igen.
Leatherface
Regi: Alexandre Bustillo, Julien Maury
Manus: Seth M. Sherwood
Med: Stephen Dorff, Finn Jones, Lili Taylor m.fl.
Genre: Skräck, Drama
Handling: Detta är en origin-berättelse, där vi får alternativa svar på hur en välmenande grabb förvandlas till ett mordiskt ufo, med skinnmask och rykande motorsåg.
Motivation: Det finns oavsett missar ett underhållningsvärde med “läderansiktets” filmer, men som här håller på att dö ut. Därför känns det lägligt att en gång för alla ställa in den rostiga motorsågen i verkstaden, hänga ett tjockt lås på dörren och aldrig mer titta tillbaka. Det här försöket att träffa rätt missar pricktavlan lika illa som en korsögd pacifist.
The Mummy
Regi: Alex Kurtzman
Manus: David Koepp, Christopher McQuarrie och Dylan Kussman
Med: Tom Cruise, Sofia Boutella, Annabelle Wallis, Russel Crowe, Jake Johnson m. fl.
Genre: Action, äventyr
Speltid: 1 tim 50 min
Handling: När den egyptiska drottningen Ahmnet (Sofia Boutella) vaknar till liv efter tusentals år av vila, vill hon hämnas på den värld som mördade henne. Den före detta soldaten Nick Morton (Tom Cruise) hamnar ofrivilligt i vägen för hennes planer och får en förbannelse kastad över sig. Nu tvingas han fly från både Ahmnets övernaturliga krafter och den hemliga organisationen “The Prodigum”, som leds av Doktor Henry Jekyll (Russel Crowe). Till sin hjälp har Nick arkeologen Jenny Halsey (Annbelle Wallis).
Motivationen: The Mummy är ett oinspirerat försök till ett frestande Blockbuster-äventyr. Det är proppat med klyschor och karaktärer vi har sett tusen gånger förut. Även om skådespelarnas prestationer är bra, är de inte tillräckliga för att vara värd biobiljetten.
Song to song
Manus & Regi: Terrence Malick
Med: Ryan Gosling, Rooney Mara, Michael Fassbender, Natalie Portman, Cate Blanchett m.fl.
Genre: Drama
Speltid: 2 tim 9 min
Handling: Song to Song utspelar sig i Austins sprakande musikscen där en kärlekstriangel mellan den svinaktige producenten Cook (Michael Fassbender) och de två up-and-coming artisterna BV (Ryan Gosling) och Faye (Rooney Mara) äger rum.
Motivation: Terrence Malick försöker hitta symbolik och svar på filosofiska frågor genom sin besatthet av fingertoppar som stryker längs väggar eller fönster, och det funkar helt enkelt inte längre. Det blir bara en massa intetsägande berättarröster till vackra landskap och det smärtar mig att Malick har blivit något av en parodi på sig själv.
Betyg 1
1922
Manus & regi: Zak Hilditch
Med: Thomas Jane, Molly Parker, Dylan Schmid, Kaitlyn Bernard, Neal McDonough m.fl.
Genre: Thriller, drama
Speltid: 1 tim 42 min.
Handling: 1922 handlar om hur en ond gärning, i det här fallet ett mord, kan leda till fördömelse. Wilf (Jane) är en plikttrogen bonde vars fru, Arlette (Parker) ärver sin fars mark. Hon vill sälja marken och flytta in till stan medan Wilf endast ser ett värde i att fortsätta vara en bonde. Denna konflikt leder snart till ond bråd död. Även om de bästa av avsikter ligger bakom mordet, går det inte att undfly den fördömelse som följer med det.
Motivation: Filmen är ett haveri från början till slut. För det första etableras det aldrig, som i boken, att Wilf egentligen är en god man, med goda värderingar och en stark tro på hårt arbete. Istället börjar filmen med att ”den beräknande mannen” presenteras. De viktigaste bitarna av presentationen av karaktärerna hoppas alltså över. Detta gör att vi aldrig blir investerade i dem.
Baby-bossen
Regi: Tom McGrath
Manus: Michael McCullers
Röster: Alec Baldwin, Steve Buscemi, Jimmy Kimmel, Lisa Kudrow, Tobey Maguire, Miles Bakshi m. fl.
Genre: Animerat, barnfilm
Speltid: 1 tim 37 min
Handling: Tim lever ett idylliskt liv med sina föräldrar. En dag vänds hela hans tillvaro upp och ner när hans lillebror anländer. Förutom att brodern tar upp hela föräldrarnas tid visar det sig att han är en “boss-baby”, en kostymbärande chefsfigur i blöja, med uppdraget att sätta stopp för lanseringen av en ny valpsort. Varför? Jo, valpen har potential att bli mer populär än spädbarn och därmed hota deras framtida existens.
Motivation: Boss-babyn försöker ha ett budskap om syskonkärlek, men misslyckas monumentalt med förmedla det, och det som i stället når fram är fruktansvärt snedvridet. Filmen verkar vilja säga att barns rädsla för att bli övergivna är välgrundad.
Becker – Kungen av Tingsryd
Manus & regi: Martin Larsson
Manus: Martin Larsson
Med: Henrik Lilliér, Peter Lorentzon, Shanti Roney, Helen Sjöholm, Torkel Pettersson m.fl.
Genre: Drama, Komedi
Speltid: 1 tim 27 min
Handling: Becker styr och ställer i den lilla småländska orten Tingsryd. Tillsammans med sin bästa kompis Stefan driver han en affär för utemöbler samt säljer alkohol, cigarretter och utländsk arbetskraft, svart. Grabbarna är högt ansedda i samhället, Becker får till och med hålla tal på en före detta kommunfullmäktiges minnesceremoni. Allting går som smort tills det – chockerande nog – börjar gå åt helvete genom olika hot, både inifrån och utifrån.
Motivation: Sakta men säkert utvecklas Becker till ett fullständigt haveri, där den ena mer bisarra scenen efter den andra dyker upp. Det är totalt obegripligt och det krävs en ordentligt ansträngning för att överhuvudtaget urskilja skämten. Därtill är berättelsen ett sömnpiller.
Power Rangers
Regi: Dean Israelite
Manus: John Gatins
Med: Dacre Montgomery, Naomi Scott, RJ Cyler, Ludi Lin, Becky G. m.fl.
Genre: Action, Äventyr
Speltid: 2 tim 4 min
Handling: Fem tonåringar från staden Angel Grove, som av en slump hittar olikfärgade mynt i ett berg. Mynten gör att gänget får superkrafter, som de kommer att behöva när den onda kvinnan Rita Repulsa närmar sig staden.
Motivation: Hollywood verkar inte kunna få nog av reboots och här kommer ännu ett försök att mjölka pengar ur en gammal franchise. Denna gången kunde jag knappt ta mig igenom den sista akten.
Filmer med överstruket betyg – de allra sämsta filmerna 2017
Baywatch
Regi: Seth Gordon
Manus: Jay Scherick, David Ronn, Thomas Lennon, Robert Ben Garant
Med: Dwayne Johnson, Zac Efron, Priyanka Chopra, Alexandra Daddario, Kelly Rohrbach, Ilfenesh Hadera, Jon Bass m.fl.
Genre: Komedi
Speltid: 1 tim 56 min
Handling: Dwayne Johnson har tagit över David Hasselhoffs stafettpinnen som den beskyddande muskelknutten, stationerad på en strand i soliga Florida. När vi först träffar honom är han och hans team mitt uppe i att anordna den årliga Baywatch-rekryteringen, som går ut på att hitta de mest lämpade livräddarna att utöka laget med. Efter intensiva tävlingar faller lyckan på Matt Brody, en före detta OS-medaljör, Summer och Ronnie.
Motivation: Det haglar av sexistiska skämt i ’’en av årets mest hajpade filmer’’, som skådespelaren Dwayne Johnson själv beskrivit Baywatch på sitt Instagramkonto. Vi som följer honom där vet att han även har försäkrat oss om att vi ’’skratta tills våra käkar gör ont’’ om vi går och ser filmen. Nu har jag gjort det och nej, Dwayne Johnson. Detta är inte sommarens roligaste film. Snarare den sämsta jag har sett i år.
Fifty Shades Freed
Regi: James Foley
Manus: Niall Leonard
Med: Dakota Johnson, Jamie Dornan, Marcia Gay Harden, Rita Ora m.fl.
Genre: Drama
Speltid: 1tim 58min
Handling: Anastasia (Dakota Johnson) har inte pratat med Christian Grey (Jamie Dornan) efter det “dramatiska” som hände i slutet av den första filmen. Till sist börjar de ändå träffas igen och återgår till sina lustfyllda lekar. Dock blir det problematiskt när flera av Christians före detta älskarinnor ger sig in i leken och vill ha sin bit av kakan.
Motivation: Den andra delen i Fifty Shades of Grey-trilogin är ungefär lika underhållande som att se färg torka. Eller att borsta tänderna i två timmar. En förvånansvärt innehållslös och ytlig mjukporrsgegga, med dialog som får överskottsbolagets TV-reklamer att verka kreativa.
Naked
Regi: Michael Tiddes
Manus: Rick Alvarez
Med: Marlon Wayans, Regina Hall, Dennis Haysbert m.fl.
Genre: Komedi
Speltid: 1 tim 36 min
Handling: Rob Anderson ska gänga sig med sin flickvän, men innan bröllopet äger rum vaknar Rob upp instängd i en hiss, utan varken kläder, värdighet eller minne. Dessutom tycks tidens mäktiga klocka fastnat i en loop – han får nämligen uppleva timmen innan vigseln om och om igen. Vad är det som kan ha hänt?
Motivation: Att vakna upp naken, ensam och med en brutal minneslucka är ingenting mot att behöva kämpa sig igenom Netflix senaste långfilm Naked. Detta är något så oheligt som en genomtråkig komedi. Det finns en särskild skärseld för sådana styggelser i Hollywoods mörka helvete.
Resident Evil: The Final Chapter
Film: Resident Evil: The Final Chapter
Regi & manus: Paul W.S. Anderson
Med: Milla Jovovich, Iain Glen, Ali Larter, Shawn Roberts m.fl.
Genre: Action, skräck
Speltid: 1 tim 46 min
Handling: Alice vandrar omkring i ett postapokalyptiskt ödeland. När hon får nys om att det finns ett luftburet antivirus lokaliserat i Umbrella Corporations högkvarter i Raccoon City, gör hon allt för att få tag på det och därmed stoppa spridningen av T-viruset. Till tonerna av bombastisk rockmusik börjar hennes kamp och hon får återigen hjälp av några stereotypa machokillar och objektifierade tjejer. De ställs mot vanliga zombies, zombiehundar och zombiefåglar. Ja, ni hör.
Motivation: Regissören Paul W.S. Anderson har haft ett finger med i alla Resident Evil-filmer och man kan tycka att han borde ha utvecklats som filmskapare vid det här laget. Det har han inte. Den ständige huvudrollsinnehavaren Milla Jovovich ställs återigen inför ändlösa horder av dåligt animerade zombies. Sen säger det slafs, blodet sprutar och jag längtar efter att få komma ut från biosalongen och andas frisk luft.
Rough Night
Regi: Lucia Aniello
Manus: Lucia Aniello, Paul W. Downs
Med: Scarlett Johansson, Kate McKinnon, Zoë Kravitz, Jillian Bell, Ilana Glazer m.fl.
Genre: Komedi
Speltid: 1tim 41min
Handling: Jess och hennes vänner reser till Miami för att ha en galen möhippa. Efter en kväll fylld med alkohol och droger ringer en manlig strippa på dörren till deras lånade hus vid stranden. Det som skulle bli en perfekt helg för tjejerna, förstörs helt när strippan råkar ut för en hemsk olycka.
Motivation: Manuset är helt enkelt fantasilöst och det finns inte en sekund då jag sugs in i storyn. Karaktärerna pratar med varandra, men replikerna skriver publiken på näsan. När karaktären Alice bokstavligen förklarar skämt, känns det som att manusförfattarna underskattar oss. Eller så riktar skaparna sig till en alldeles för lättköpt målgrupp. Inget av alternativen känns särkilt härliga.