Nu på bio

Det senaste på biofronten!

Åtta filmer om serietecknare

Åtta filmer om serietecknare

Johan Andreasson
Johan Andreasson | Lista
28 november 2021
Johan Andreasson
Johan Andreasson | Lista
28 november 2021

Serietecknaren — vår tids filmhjälte?

Tecknaren Johan Andreasson från Everdahl & Karlssons film TV djupdyker i serietecknare på film. Här kommer rekommendationer på åtta stycken filmer du helt enkelt måste se.

Filmer som bygger på tecknade serier har funnits så länge det funnits film och tecknade serier, eller åtminstone sen 1897, när två systrar, The Leander Sisters, ställde sig framför kameran i San Francisco och framförde en dans som byggde på Richard Outcaults serie The Yellow Kid som debuterat 1895. Att biodukarna idag domineras av superhjältar från de amerikanska förlagen Marvel och DC kan väl knappast ha undgått någon, liksom att även filmatiseringar av smalare och mer konstnärligt inriktade serieromaner som Ghost World, Persepolis och Blå är den varmaste färgen dyker upp regelbundet, till kritikernas och delar av publikens jubel.

Så kanske är det inte så konstigt att filmbranschen även börjat få upp ögonen för de personer förutan vilka det inte skulle finnas några tecknade serier, nämligen serietecknarna.

Just nu går två filmer med serietecknare i stora roller på bio: Ninjababy och Världens värsta människa. Båda är från Norge, båda är realistiska skildringar gjorda av människor med god kännedom om seriebranschen och båda skildrar serietecknaren som något av det coolaste en ung människa med kulturella ambitioner kan sträva efter att bli.

Just den här synen på serietecknare är något helt nytt, men serietecknare på film har funnits rätt länge, åtminstone sen 1911. Här följer en lista på tio sevärda filmer om serietecknare (två kortfilmer och åtta långfilmer). Alla är inte mästerverk, men de är genomgående underhållande och har något intressant att säga om hur serietecknarens ställning i det allmänna medvetandet har förändrats det senaste dryga seklet.

Little Nemo (Winsor McCay, 1911)

Kortfilm på drygt tio minuter om när Winsor McCay slår vad med några av sina tecknarkollegor om att han ska klara av att göra en animerad film med sin populära seriefigur Little Nemo. Det hela framställs som en sorts kombinerad sportprestation, trolleriföreställning och uppfinnarbragd.

Filmen börjar med att McCay sitter på något som ser ut som en herrklubb och spelar kort och röker cigarr tillsammans med några kollegor (däribland ytterligare en serietecknare, Gyllenboms skapare George McManus). Winsor McCay slår vad om att han på en månad ska kunna producera fyra tusen teckningar som ger liv åt hans seriefigur Little Nemo.

McCay vinner vadet och den animerade filmen är med som ett inslag i “Little Nemo”, som annars befolkas av livs levande serietecknare och några statister. Filmen blev snabbt mycket populär och McCay färglade kort senare några av de animerade sekvenserna och visade dem som ett inslag när han uppträdde på scen som vaudeville-artist. Han vidareutvecklade några år senare idén med att uppträda på scen tillsammans med animerade filmer med figuren Gertie the Dinosaur (några av Gertie-filmerna finns på YouTube).

När kapten Grogg skulle porträtteras (Victor Bergdahl, 1917)

Victor Bergdahl var Sveriges Winsor McCay, pionjär både som serietecknare och animatör. Den drygt fyra minuter långa filmen är en uppvisning av vad Bergdahl klarade av rent filmtekniskt, framför allt när det gäller att kombinera en levande skådespelare (Bergdahl själv) med en tecknad figur (kapten Grogg).

Bergdahl var, till skillnad från McCay, inte scenunderhållare, men han framställer sig lika mycket som trollkarl, tekniskt snille och uppfinnare. Både humorn och tekniken är klart grövre än hos McCay, men filmen är trots (eller tack vare) det fortfarande kul att se. För den som är intresserad av hur man gjorde animerad film så här tidigt i filmhistorien finns dessutom en fascinerande dokumentär på YouTube: Mannen bakom kapten Grogg med Torsten Jungstedt som speaker.

Hoppsan! (Stig Olin, 1955)

Hoppsan!

Povel Ramel spelar tecknaren Hubert Yrhage, skapare av serien Monstret, där det förekommer både våld och lättklädda kvinnor, och följaktligen drabbas Yrhage av den tidens hätska debatt om tecknade seriers skadlighet. Debatten, som idag brukar betraktas som en ren moralpanik, inleddes i USA av psykiatern Fredric Wertham med boken Seduction of the Innocent och togs i Sverige upp framför allt av Nils Bejerot i boken Barn, serier, samhälle.

Skildringen av hur det går till att teckna serier är (avsiktligt) fullständigt befängd: tecknaren ritar av levande modeller som poserar med pratbubblor av papp. Men redogörelsen över själva debatten ligger, även om det är en satir, rätt nära verkligheten. Filmen hör inte till Povels allra bästa, men är ändå bitvis mycket rolig. Kanske mest av intresse för den serieintresserade, men vem som helst som vill ha lite kul i en och en halv timme kan se den med behållning.

Tillgänglig på DVD.

Artists and Models/Tummen opp (Frank Tashlin, 1955)

Artists and Models

En amerikansk film som tar upp 1950-talets seriedebatt, men intressant nog dyker den upp i handlingen via en facklig konflikt. Serietecknaren Abigail Parker (Dorothy Malone), som blivit alltmer frustrerad av usla manus och låga arvoden, ansluter sig till korståget mot serietidningarna i protest mot sitt förlag. Konstnären Rick Todd (Dean Martin) lockas dock av serietidningsarvodena, som, hur låga de än är, vida överstiger vad han kan få för sina tavlor. Han börjar därför teckna serien The Vulture, som bygger på kompisen Eugene Fullstacks (Jerry Lewis) mardrömmar.

I likhet med de flesta filmer där Jerry Lewis förekommer så är allt som händer enormt överdrivet, men skildringen av bohemiska och illa betalda serietecknare i New Yorks Greenwich Village ligger nog ändå inte så långt från de liv som många serietecknare levde på den här tiden. Så var också regissören Frank Tashlin en insider med ett förflutet som både serietecknare och animatör.

Filmen är riktigt rolig och Tashlins extrema bildspråk (ingen annan regissör har lyckats få levande skådespelare att se mer ut som tecknade figurer) brukar gå hem både hos vanligt folk som gillar komedier och filmkritiker med en dragning åt det experimentella. En sån kritiker, Gabe Klinger, anser till och med att Artists and Models är en av de tio bästa filmer som någonsin gjorts.

Tillgänglig på DVD.

That Certain Feeling/Pippi i pyjamas (Norman Panama, 1956)

Seriedebatten i USA drabbade bara serietidningarna, medan de tecknade serier som publicerades i dagstidningar behöll sitt goda rykte. De hade till och med så högt anseende att tecknarna blev en sorts kändisar som var så efterfrågade som föredragshållare och gäster i pratshower på radio och tv att de knappt hade tid att sitta vid ritbordet.

I den här filmen spelar George Sanders den rika och berömda tecknaren Larry Larkin, som låter sin assistent, den talangfulla men neurotiska Francis X Dignan (Bob Hope) göra allt jobb med serien. Den Bob Hope man ser i bild, iklädd fluga och utan en tuschfläck på den välstrukna skjortan, har få likheter med en riktig serietecknare, men beskrivningen av hur det går till att producera en dagstidningsserie är mycket realistisk.

Filmen är dessutom snygg och bitvis mycket rolig. Sanders gör ett festligt nidporträtt av en uppblåst skitstövel och Bob Hope är minst lika kul som hans aggressionshämmade hjälpreda. Eva Marie Saint (känd från bl.a. Storstadshamn och I sista minuten) gör dessutom en minnesvärd komisk insats när hon super sig full tillsammans med Bob Hope (båda har förresten på sig väldigt anslående pyjamasar — därav filmens svenska titel) i tecknarens lyxiga lägenhet när denne är ute på ett av sina många välbetalda extraknäck.

How to Murder Your Wife/Hur man mördar sin fru (Richard Quine, 1965)

How to Murder Your Wife

Från den realistiska skildringen av en serietecknares tillvaro går vi till dess diametrala motsats i How to Murder Your Wife. Stanley Ford (Jack Lemmon), skaparen av den populära dagstidningsserien Bash Brannigan bor i ett privat townhouse på Manhattan, har en butler (Terry-Thomas) och lever ett coolt ungkarlsliv som tidningen Playboys skapare Hugh Hefner skulle ha avundats honom.

Det är visserligen sant att det fanns serietecknare (t.ex. Snobbens skapare Charles M. Schulz) som var lika rika som filmens Stanley Ford och det förekom serietecknare i kretsen kring Hugh Hefner (t.ex. tidningen Mads skapare Harvey Kurtzman), men jag vågar ändå påstå att ingen serietecknare i verkligheten har levt ett liv som ens påminner om Fords. Och skildringen av hans arbetsmetoder är lika befängd: han vägrar att låta sin actionhjälte Bash Brannigan göra något som är fysiskt omöjligt och anlitar därför skådespelare för att iscensätta äventyren innan han tecknar dem.

Den som spelar Brannigan är för det mesta Ford själv och butlern får ta fotografier som sen omvandlas till serierutor. Filmen är avsedd som en satir över Playboy-livsstilen: Fords mål i livet är att partaja oavbrutet och ligga med så många olika kvinnor som möjligt, och när han råkar gifta sig av misstag så är hans logiska slutsats att han måste ta livet av frun. Men satiren är av det slaget som stundtals övergår i det som den vill satirisera, vilket bitvis ger filmen en lite unken prägel. Samtidigt är den väldigt påkostad, snygg, välspelad och bitvis rejält underhållande. Framför allt av intresse för den som vill se nåt riktigt kuriöst, men då är den å andra sidan ett måste.

Det finns en rätt risig kopia av filmen på YouTube, men för att göras rättvisa ska den ses på dvd, eller ännu hellre på blu-ray.

Crumb (Terry Zwigoff, 1994)

Crumb

Jag hade egentligen bara tänkt ta upp spelfilmer här, men lägger till Crumb för att den är så exceptionellt bra. Regissören Terry Zwigoff känner Robert Crumb, den mest berömda av alla amerikanska undergroundserietecknare, väl och hans dokumentär är resultatet av ett helt livs vänskap. Zwigoff ägnade nästan ett decennium åt att utveckla, spela in och redigera sin film, som handlar lika mycket om Roberts bror Charles (också serietecknare) och hans djupt olyckliga och pillermissbrukande mor.

Crumb är ett av de bästa porträtten av en dysfunktionell familj och en av de sorgligaste filmer jag nånsin sett. Den rekommenderas varmt, men välj en dag när du själv känner dig i god psykisk form för att se den.

Tillgänglig på dvd och blu-ray.

Chasing Amy (Kevin Smith, 1997)

Chasing Amy

I slutet av 1990-talet hade serietidningarna blivit en en subkultur för insatta fans och förekom nästan bara på festivaler och i specialiserade seriebutiker långt utanför de flesta vanliga människors synfält. Den världen skildras festligt och inkännande av Kevin Smith, själv inbiten seriefan och en person som kan den här världen inifrån.

Filmen handlar om serietecknarna Holden McNeil (Ben Affleck) och Banky Edwards (Jason Lee) som gör en alternativ superhjälteserie tillsammans. McNeil blir förälskad i sin lesbiska tecknarkollega Alyssa Jones (Joey Lauren Adams) och tror sig kunna omvända henne, men resultatet blir en kärlekshistoria med mycket stora förhinder som dessutom gör att det börjar skära sig ordentligt mellan Holden och Banky.

Det här kan låta hopplöst grabbigt och mycket av humorn i filmen bygger på killarnas klumpiga försök att röra sig utanför sin egen synnerligen heteronormativa värld. Men när man tittar närmare på den så är den både ömsint och långt före sin tid i hur den tar upp queer-frågor. Inte bara den sociala miljön utan även den dödsdömda romansen bygger på Kevin Smiths egna erfarenheter och är ärligt och överraskande känsligt skildrade. Mycket sevärd både som realistisk berättelse om serievärlden och som en udda romantisk komedi.

Tillgänglig på Google Play, iTunes, Blockbuster och SF Anytime.

American Splendor (Shari Springer Berman och Robert Pulcini, 2003)

American Splendor

I grund och botten en film om en serieförfattare, men eftersom Harvey Pekar skrev manus till så många olika tecknare (fler än 25 bara om man räknar de mest kända och oftast återkommande, närmast oräkneliga om man försöker få med alla) så blir det i högsta grad en film om serietecknare också.

Pekar var en av den självbiografiska seriens pionjärer. När han började skriva seriemanus 1972 var den här typen av serier med litterära ambitioner mycket ovanliga. Till att börja med publicerades Pekar i undergroundtidningar och senare i den egenutgivna serietidningen American Splendor, men gradvis började han uppmärksammas utanför serievärlden: det gjordes flera teateruppsättningar baserade på hans manus, en antologi med hans serier kom ut på det stora bokförlaget Doubleday och Pekar blev en regelbunden gäst hos David Letterman på tv.

Filmen är en sällsynt lyckad blandning av spelfilm (där Harvey Pekar spelas av Paul Giamatti), dokumentär (med den riktiga Pekar) och animation (där vi får se de olika tecknarnas versioner av Pekar). Bland de tecknare vi möter i filmen kan nämnas Robert Crumb, Frank Stack och Gary Dumm.

American Splendor brukar betraktas som den mest lyckade filmen som bygger på en tecknad serie och enligt min mening är den en av de bästa amerikanska filmerna från 00-talet.

Tillgänglig på HBO Max.

The Diary of a Teenage Girl (Marielle Heller, 2015)

The Diary of a Teenage Girl

Bygger på Phoebe Gloeckners självbiografiska serieroman The Diary of a Teenage Girl: An Account in Words and Pictures. Filmen är mest en (mycket lyckad) uppväxtskildring och att huvudpersonen Minnie vill bli serietecknare och har lite kontakt med den verkliga serietecknaren Aline Kominsky är mer en bisak. Filmen hör alltså bara marginellt hemma i den här artikeln, men i likhet med Crumb så passar jag på att rekommendera den i alla fall av rena kvalitetsskäl. I en av filmens bärande roller ser vi även en utmärkt Alexander Skarsgård.

Tillgänglig på Blockbuster, SF Anytime, iTunes och Microsoft Store.

Och till slut, för den som inte fått nog, här är ett avsnitt av komikern och serietecknaren Simon Gärdenfors podd Arkiv Samtal, där jag pratar i en dryg timme om ungefär samma filmer som jag tar upp här, men går in mer i detalj:

Om podcasten Everdahl & Karlssons film TV

Everdahl & Karlssons Film TV

När de inte pratar film för svenska folket i TV driver C-G Karlsson och Göran Everdahl filmpodden Everdahl & Karlssons film TV tillsammans med popkulturexperten Johan Andreasson. Och när det inte poddas bjuds det på artiklar och filmtips på Filmtopp.se.

OM PODCASTEN: I en värld sprängfull av streamingsajter, kabelkanaler och biografer med femton dukar behövs guider som Göran Everdahl och C-G Karlsson, kritiker kända från TV, och Johan Andreasson, tecknare och popkulturexpert.

De ser allt, hela tiden, och tipsar tipsar tipsar – så du kan plocka ut guldkornen. Plus trams, allvar, anekdoter. Och mer tips! 

Everdahl & Karlssons Film TV: podcasten som är DIN ENDA VÄN i film och streamingdjungeln!