5 anledningar till varför du ska se Bosch
Ett serietips att ta till sig!
Om mindre än en månad har den tredje säsongen av Bosch premiär. Därför tycker vi att det är på sin plats med en topplista av de bästa anledningarna att se de två första säsongerna.
Bosch använder alltså böckerna Michael Connelly har skrivit om Los Angeles-polisen Hieronymus ”Harry” Bosch som källmaterial. Själv har jag inte läst böckerna, eftersom jag tycker att hela deckargenren känns som att den är väldigt mallartad. Efter att ha sett TV-serien är jag dock rätt sugen.
Det är inte den bästa serien jag sett, men den är definitivt sevärd, särskilt om du gillar deckarserier. Om serien är så pass bra som den är beror på Connellys källmaterial eller på skickliga producenter, vet jag inte. Troligtvis är det blandning av de två.
Här är fem anledningar att se Bosch.
5. Ett kärleksbrev till Los Angeles
Michael Connelly föddes i Philadelphia, men växte upp i Florida där han även hade sina första jobb som journalist. Han flyttade till Los Angeles 1987 där hans böcker om Bosch utspelar sig. Den första boken kom ut 1992, efter att han bott i Los Angeles i enbart fem år. Det är därför rätt anmärkningsvärt att staden får så mycket kärlek genom Bosch, som vuxit upp i staden och älskar den med hela sitt hjärta.
Han bor uppe i bergen, där han har en underbart vacker utsikt över staden. Han vet vart man ska gå om man vill lyssna på jazz eller är sugen på något särskilt att äta. Hans förståelse för staden hjälper honom även i hans arbete, eftersom han vet hur de han jagar kan tänkas röra sig eller tänka rent geografiskt. Till skillnad från många andra TV-serier, som använder storstäder som miljöer, kommer Los Angeles till liv, på gott och ont.
4. Ett rikt persongalleri
Lite kuriosa: rollbesättare är den enda yrkeskategori som nämns i förtexterna som inte har en egen kategori på Oscarsgalan. Detta är väldigt konstigt med tanke på hur viktigt det är att hitta rätt personer till rätt jobb. Detta är något jag önskar att alla serieskapare gjorde bra, men det är ju långtifrån alla som lyckas. I Bosch har skaparna däremot lyckats. Polisstationen där Bosch arbetar är minst lika levande som staden han arbetar i är. Han växlar ofta ett par ord med Mankiewicz (Scott Clace), en desk sergeant, som har koll på läget på avdelningen och som håller Bosch om ryggen när det behövs.
Bosch’ chef, Billets (Amy Aquino) vet att Bosch är en duktig polis, men som kanske behöver att man slår honom på fingrarna ibland. Irving (Lance Reddick) är en högt uppsatt polis med politiska ambitioner, som utnyttjar Bosch politiskt. Han är dock även en stark bundsförvant. Även om Bosch känns som den gamla skolans hjälte, som jobbar själv, har han en partner, Edgar (Jamie Hector), en fåfäng men kompetent kollega. Även de bovar Bosch jagar är välspelade. Här tänker jag dock inte nämna några namn, eftersom det skulle förstöra upplevelsen.
3. Den gamla skolans polis
De senaste åren har det blivit väldigt populärt med serier som handlar om poliser som också är kriminaltekniker eller använder sig av datorer eller andra speciella tekniker i sina utredningar. Och visst förlitar sig Bosch på kriminalteknikerna när det kommer till att få fram DNA-bevis och liknande. Men han jobbar för det mesta mer analogt. Han för små anteckningar i ett anteckningsblock, pratar med vittnen och följer upp ledtrådar.
LÄS OCKSÅ: 5 filmer om brott som spårar ur
Det känns som att han jobbar ungefär som poliser gör i verkligheten, det vill säga när de inte kan hitta ett unikt sandkorn eller kan läsa vittnens kroppsspråk som talar om för dem vad vittnet åt till middag igår kväll. Det som gör Bosch till en så bra polis är att han är oerhört nitisk och har jobbat som polis så pass länge att hans instinkt talar om för honom när något är värt att undersökas närmare. Han följer upp alla ledtrådar. Och om hans instinkt talar om för honom att fortsätta gräva, fortsätter han gräva. Det är inte alls som i CSI, där en enda liten ledtråd talar om för oss vem mördaren är fem minuter innan avsnittet är slut. När Bosch når resultat gör han det genom gammalt hederligt polisarbete.
2. Formatet
Det klassiska upplägget för en deckarserie eller polisserie är att vi får följa med på ett fall per avsnitt. I början av avsnittet presenteras exempelvis ett mordfall. Sedan får vi följa med på polisarbetet som nästan alltid utmynnar i att de hittat den skyldige efter cirka en timme (reklamerna inräknat). Detta format funkar om man bara vill kunna se ett avsnitt då och då. Men Bosch är lite som en blandning av den gamla skolans polis och samtidens TV-serieformat. För i Bosch får vi följa med på ett fall varje säsong, som hittills haft tio avsnitt, vilket känns lagom.
Eftersom varje säsong berättar en historia istället för tio, gör detta att vi dels får lära känna karaktärerna bättre, men även kan få en mer komplex bild av fallet som utreds. Istället för att ett mordfall förklaras genom att någon var svartsjuk och mördade sin make/maka på grund av detta, får vi en bra inblick i offrets/offrens liv och den rad av faktorer som ledde till deras död (istället för bara en faktor).
1. Bosch/Titus Welliver
Förstaplatsen går, så klart, till Bosch själv och Titus Welliver, som spelar rollen. Welliver, som främst haft biroller innan han fick denna roll, känns väldigt naturlig i huvudrollen. Han har en stark närvaro och känns som att han spelat rollen i tio år, istället för bara något år. Trots att Bosch definitivt kan definieras som typexemplet på den gamla skolans polis, är han en någorlunda komplex individ. Han håller hårt på moral, men har inga problem med att böja lite på reglerna som polis, vilket med jämna mellanrum sätter honom i klistret. Han är lite av en hårding, men har inte ett vidare hett temperament, vilket man skulle kunna förvänta sig.
Den faktor som gör Bosch mest intressant är hans inställning till jobbet. Vid ett tillfälle vill hans chef försäkra sig om att han inte tar ett fall personligt. Till detta svarar han att han alltid tar det personligt. Det är så han jobbar. Han tar inga genvägar och bryr sig inte om ifall offret är en liten pojke, en prostituerad kvinna eller gangster. Alla fall får samma knivskarpa fokus, eftersom han tycker att alla offer förtjänar det. Det finns en förklaring till hur han fick denna inställning.
Men vill du veta vad denna förklaring är, föreslår jag att du ser serien.
Har du sett Bosch än? Har du läst böckerna av Michael Connely?