Way Out West 2019

Way Out West 2019

Océanne Texier | Krönika
14 augusti 2019
Océanne Texier | Krönika
14 augusti 2019

Årets Way Out West har trots avsaknad av tungviktare levererat ett intressant filmutbud.

Way Out West är en festival som bjuder på mer än bara fantastisk musik – det finns även en möjlighet att fånga en hel del bra grejer även på vita duken.

Way Out West 2019
Foto: Way Out West.

Trots lördagens katapultregn kan Way Out West summeras till ännu ett lyckat år av fantastiska spelningar och ett lovande filmutbud. För vad vore Way Out West utan lite regn, inte en festival mitt i Göteborgs hjärta i alla fall. Dessutom erbjöd det ett särskilt bra väder att kolla på film för oss på Filmtopp. 

Vi på Filmtopp har givetvis glatt åt särskilt åt filmutbudet på årets Way Out West. Att det inte riktigt har funnits någon tungviktare jämfört med de tidigare åren, med The Square 2017 och BlacKkKlansman och Gräns 2018, har samtidigt varit tacksamt för nya filmskapare och deras filmer. Fokus har inte legat på att någon enskild filmskapare som Ruben Östlund skulle besöka festivalen utan filmerna har fått tala för sig själva. 

Amerikansk satanism i lysande dokumentär.

Way Out West 2019
Ur dokumentären "Hail Satan?". Foto: Magnolia Pictures.

Festivalen bjöd på en hel del dokumentärer av både ful- och finkulturella ämnen. Penny Lanes dokumentär Hail Satan? bjöd på en resa in i atanismens vrår och gav en spännande inblick i The Satanic Temples verksamhet i USA. Det är ett ämne som är lika delar humoristiskt som intressant ur ett samhällsperspektiv på USA:s religionssyn. I Amazing Grace fick vi ta del av en 47 år gammal gospelkonsert med soulens drottning Aretha Franklin. Sydney Pollacks inspelning utlovar gåshud och i-takt-klappande från vem det än är som ser den. 

Bruce Springsteen hyllades i engelsk feelgood.

Way Out West 2019
Ur "Blinded by the Light" Foto: Warner Bros. Pictures.

Förutom många musikdokumentärer har musiken även varit ett genomgående tema i många av festivalens spelfilmer. Den skotska filmen Beats handlar om 90-talets ravekultur och vännerna Johnno (Cristian Ortega) och Spanner (Lorn Macdonald), som gör allt för att ta sig till försöker ta sig in på ett illegalt rave i hopp om att uppleva sitt livs kväll. I Blinded by the Light upptäcker huvudkaraktären Javed (Viveik Kalra), som med pakistanskt ursprung växer upp under Thatchers 80-tal i Storbritannien, Bruce Springsteen och hans liv förändras för alltid.

Flera serier fick smygpremiärer.

Way Out West har även bjudit på flera svenska filmer. Festivalen har visat premiäravsnitt av flera olika tv-serier. Förutom säsongspremiär av sucéeserien Vår tid är nu fick vi på Filmtopp tillsammans med övriga danströtta festivalare ta del av en exklusiv förhandstitt av miniserien Allt jag inte minns. Serien är baserad på Jonas Hassen Khemiris roman med samma namn och var en positiv överraskade för vår skribent, som oroade sig över att romanen kunde ha varit för svår-filmatiserat. 

Konstnärliga friheter tas i både manus och estetik i båda de svenska filmerna Koko-di Koko-da och Lucky One. Johannes Nyholms Koko-di Koko-da är en bisarr spelfilm om paret Elin (Ylva Gallon) och Tobias (Peter Belli) som vid en campingtur blir trakasserade av en ett gäng cirkusfolk. Trots en minst sagt udda historia var det ändå en av festivalens mest intressanta filmer. 

Way Out West 2019
Ur "Koko-di Koko-da". Foto: Smorgasbord Picture House.

Avsaknaden av tungviktare har fått de andra filmerna att få mer andrum och möjligheter att skina, även om vissa varit mer välförtjänta än andra. Allt som allt kan årets Way Out West summeras till ännu ett lyckat år av film och tv-serier som har roat, hänfört och förbryllat oss här på Filmtopp.

Vilka var era favoriter bland filmerna på festivalen?