Nu på bio

Det senaste på biofronten!

Filmtips

Här hittar du Filmtopps filmtips!

Serietips

Här hittar du Filmtopps serietips!

Varför görs det inte fler svenska kostymdraman?

Varför görs det inte fler svenska kostymdraman?

David Lindahl | Krönika
17 mars 2017
David Lindahl | Krönika
17 mars 2017

En missad chans?

Varför förvaltar vi inte de fantastiska förutsättningarna som vi har för kostymdraman på den svenska filmscenen?

Varför görs det inte fler svenska kostymdraman?
Emily Blunt i det brittiska kostymdramat Young Victoria.

Jag såg nyligen på "Young Victoria" från 2009, en film om Storbritanniens drottning Victoria. Under 1800-talets första hälft ärvde hon tronen och tvingades kämpa för rätten att regera. En trevlig film. Absolut inte det bästa kostymdrama jag har sett men produktionen var, som vanligt när det gäller brittisk periodfilm, oerhört proffsig. Fantastiska kostymer och äkta slottsmiljöer. Medan jag avnjöt ännu ett brittisk kostymdrama, slog det mig som en blixt från en klar himmel: Varför görs det inte fler svenska historiska draman?

De flesta jag diskuterar film med är överens om att svensk film har sett bättre dagar. Förra årets Guldbaggegala var ett riktigt sömnpiller och i år skippade jag den helt. Ett beslut som inte verkar ha varit helt fel med tanke på att både galan och filmerna sågades av medier, som menade att programledaren Petra Mede var evenemangets enda behållning.

Åter till min fråga: Varför görs det inte mer svenska kostymdraman eller periodfilmer? Vi har i princip alla förutsättningar som Storbritannien har. En anrik historia av regenter, adel, ett bondesamhälle och medeltid, bara för att nämna några exempel. Vi har fantastiska historiska miljöer över hela landet i form av kyrkor, slott, herrgårdar, gods och torp. Varför i hela friden tar inte den svenska filmindustrin vara på detta rika arv och berättar om det?

Det kan knappast röra sig om brist på idéer, för inspirationen finns överallt omkring oss. Jag tittade för någon månad sedan på avsnittet av Historieätarna där Erik Haag spelar en karolinsk soldat i 1700-talets svenska armé. Han var officer och levde i tältläger, som på den tiden var små städer som flyttade land och rike runt och underhöll armén. Inte helt olik den framgångsrika amerikanska serien Hell on Wheels, som utspelar sig under 1800-talets andra hälft. I den läggs tågräls över USA:s vida slätter och en portabel stad flyttar efter. Historien om livet i de svenska tältlägren hade säkert kunnat bli en dramatisk och spännande serie eller film.

Sveriges nutida militära insatser utomlands har skapat många debatter och fått uppmärksamhet. Varför görs det nästan aldrig krigsfilmer i Sverige? "För dyrt!", skriker säkert någon, men det stämmer inte med tanke på att danskarna kunde göra det avskalade krigsdramat Krigen (2015) för ungefär tio miljoner svenska kronor. Arn-filmerna sägs att ha kostat över 200 miljoner kronor. Dessutom Oscarsnominerades Krigen. Återigen får vi svenskar inse att den danska filmindustrin fortsätter att leverera kvalitetsfilm och ligger långt före den svenska. 2013 Oscarsnominerades danskarna också för En kunglig affär, som var just ett kostymdrama.

LÄS MER: Filmtankar från Norrland – varför görs det inte fler deckare i snömiljö?

Som ni kanske förstår handlar inte detta enbart om kostymdraman eller att bli Oscarsnominerad. Sveriges filmbolag verkar ha en bild av vad de tror att vi svenskar vill se, men ändå "sviker" vi biograferna när det går svensk film och väljer utländska produktioner i stället. Under flera av de senaste internationella filmfestivalerna har det vissa år helt saknats bidrag från Sverige.

Vad ska vi göra för att vända svensk films rykte? Jag säger: våga sticka ut hakan och satsa! Vi har gjort otroligt bra film och vi kan göra det igen. Testa att göra ett kostymdrama om livet på slottet under Gustav den tredjes tid vid makten. Det politiska maktspelet, balerna, skandalerna och till slut mord. En skatt av otroliga historier bara ligger och väntar på att få bli berättade. Dessutom kommer vi med vår svenska teatertradition troligen passa mycket bättre i den här typen av film. Det klagas ofta på teatralisk dialog eller skådespel i svensk film och därför tror jag vi kan gynnas av att lyfta historierna bakåt i tiden.

Möjligheterna att göra fantastisk film finns överallt i vårt avlånga land. Bort från deckarträsket och deppiga lägenhets-draman, våga satsa och tänk nytt, kom igen!

Håller du med mig, borde svensk film våga satsa mer på genrer som kostymdraman och periodfilmer?