Tidsloopar på film gör mig avundsjuk – låt mig få fastna i en!
Kan man inte få "Groundhoga" några år?
Tiden räcker inte till! Eller gör den? Filmtopps Eric Diedrichs tror att lösningen på alla problem ligger i att fastna i en tidsloop.
Tidsloopar på film trendar nästan irriterande mycket. Som om inte utmaningarna med att utvidga "Groundhog Day"-konceptet vore nog, blir jag så himla avundsjuk på de "stackars" karaktärerna som fastnar i en tidsloop där varje dag är densamma.
Det är klart, jag vill väl inte heller bli jagad av en mördare varje dag á la Happy Death Day (2017), men varför hänga läpp om man har det som Andy Sandberg i Palm Springs (2020)? Varje dag kan han gå på en schysst bröllopsfest, hänga i poolen och njuta av väder som kanske passerar regndaskiga Göteborg två dagar om året. Sen dyker ju den där mördaren upp då, men ändå!
Bäst har ändå Bill Murray det i filmen som gav tidsloopar ett namn, Groundhog Day/Måndag hela veckan (1993), i vilken han spelar en reporter fast i en amerikansk småstad. Han har ett luftigt schema, hänger med Andie MacDowell och tycks ha rätt bra med deg. Ta bort snöstormen och det finns inte mycket att klaga på. Men ändå gör han det. Fyfan.
"När ska man ha tid till att lära sig det där nya språket, bli kompetent jazzpianist eller läsa böcker som samlar damm i hyllan"
Önskan att hamna i en tidsloop bottnar sig såklart i stress – kanske till och med dödsångest? Så mycket att göra, så lite tid. Oavsett om man älskar sitt jobb eller inte, så är ju ändå de flesta dagarna likadana ändå – bara det att tiden inte räcker till. När ska man ha tid till att lära sig det där nya språket, bli kompetent jazzpianist eller läsa alla böcker som samlar damm i hyllan? I en tidsloop är det bara att skippa jobbet i några veckor/månader/år och städa av de där intressepunkterna som inte hinns med i vardagsjonglerandet.
Men det är klart, förutsättningarna måste ju stå i linje med.
Tänk att fastna i en ilsken "vabbuari-dag" strax innan löning, med kräksjuk sambo, inga cash på kontot och slask upp till knäna. Nä, min tidsloop ska vara solig och vacker, med friska medmänniskor, kvittrande fåglar och en regnbåge som skiner – trots att det inte regnar.
Om jag fick äran att hamna i en tidsloop skulle jag ta vara på den, inte lägga varje dag på att göra samma sak och försöka "lösa gåtan". Man gör ju ändå samma sak varje dag ändå. På sätt och vis är vi väl alla fast i vår egen tidsloop med den lilla skillnaden att klockan fortsätter att ticka.
Vi får väl se när morgondagen kommer. Kanske dröjer det några veckor, månader eller, förhoppningsvis, år.