Rymdfilmer – En universell kärlek?
Är rymdfilmer en spejsad, tidlös grej?
Space is the place? Är rymdfilm en spejsad, tidlös grej? Eller är det så att de som avgudar rymdfilm, helt enkelt borde komma ner på jorden?
De senaste åren har kantats av flera framgångsrika rymdfilmer såsom "Interstellar", "The Martian", "Gravity" och "First Man". Den 20 september har den mycket emotsedda och oscarsbuzziga "Ad Astra", med allas vår Brad Pitt i huvudrollen, premiär.
En av tidernas första rymdfilmer är Resan till månen (Le voyage dans la lune), regisserad av Georges Méliès. Den hade premiär för nästan exakt 117 år sedan, i september 1902. En spejsad äventyrsfilm, som var häpnadsväckande för sin tid, i teatralisk stil och där ett udda team av rym(d)lingar, utan dräkter eller masker, utforskar månen. Speciellt omtyckt blev filmen i USA, och kan ju tänkas ha inspirerat till stora drömmar om att besöka månen...
Rymdfilmen är över 100 år gammal och verkar expandera lika mycket som universum gör. Kampen om överlevnad är ett tema som genomsyrar; det är något nervkittlande med att du dör om du går utanför dörren. Ett litet steg för dig, men ett mycket dåligt steg för din överlevnad.
Fulfilm på jorden, finkultur i rymden.
Medan de jordbundna katastroffilmerna skrattas bort som" fulfilm" och "guilty pleasures", är rymdfilmerna mer än välkomna in i finrummet. Roland Emmerich och Michael Bay – några av de som är mest välkända för att älska att bomba städer – är mångas favoriter men anses också snarare vara skapare av lättsmält popcornaction. Inget ont i det. Det är roligt att se explosioner också, men en häpnadsväckande (trots påhittad) long shot i rymden fängslar både stora som små.
Vi vet dock att det finns mängder av felaktigheter i de flesta rymdfilmer. Kan ett rymdskepp ta fyr som i Armageddon? Nej, det är inte möjligt utan att det finns syre. Ändå känns det som att det är troligt att det skulle gå att odla grönsaker på mars eller att stöta på en rysk rymdstation när man är ute och cruisar med sitt rymdskepp – för att det är svårt för oss att greppa det komplexa i det okända.
Vi vill inte veta allt – det är det som skapar stämningen. Vi spinner av spänning att det finns oändligt mycket som vi inte har någon aning om. Även de mest skumma mysterierna och konspirationerna ligger i lä – rymden är det mest outforskade och nervkittlande som vi vet. Rymdfilmen kommer med förhoppning hållas relevant i många, många ljusår till.
----