KRÖNIKA: Oscarsgalan 2026 – en historisk Oscarsnatt

Det var länge sedan det var så spännande på en Oscarsgala som det var i år. Sinners var historisk med sina 16 nomineringar, fler än någon annan film någonsin. Filmen var även favorittippad i många kategorier. Den största utmanaren var One Battle After Another, som även den var favorittippad.

Det visade sig bli ett jämnt race.

Hög nivå i svenska studion

I den svenska studion satt programledaren Jessica Almenäs med filmkritikern Christina Birro och modeexperten Sara Biderman. För somliga människor handlar Oscarsgalan lika mycket om kläderna kändisarna bär, som om själva filmerna. Själv bryr jag mig inte vidare mycket om mode, men det kändes aldrig som om Biderman var ett femte hjul. Hon kunde även prata om de nominerade filmerna, vilket gjorde att samtalet i studion alltid kändes livligt.

Ibland kan det bli lite sömnigt i den svenska studion. Galan hålls trots allt mitt i natten, men det kände jag inte av i år. Christina Birro hade det största ansvaret när det kom till att lotsa oss genom natten. Det tyckte jag hon gjorde väldigt bra. Hon kunde inte bara tala om galans historia och hur den fungerar, utan hade faktiskt sina personliga favoriter.

Själv tycker jag att den svenska övervakningen alltid är som bäst när filmexperten har starka åsikter.

LÄS OCKSÅ: Alla Oscarsvinnare 2026 – här streamar du dem

Conan O’Brien var stabil

Conan O’Brien ledde galan för andra året i rad. Han känns som ett väldigt säkert val, då han, till skillnad från exempelvis Ricky Gervais, inte ger vidare vassa pikar till kändisarna i publiken. Han hade tydligen också sagt att han inte skulle vara vidare politisk. Det löftet höll han dock inte direkt.

Han inledde galan med att sarkastiskt säga att allt går jättebra i världen just nu. Vid ett par tillfällen gav han pikar till Donald Trump. Han skojade bland annat om det faktum att Trump tycker om att sätta sitt namn på byggnader och liknande och sa att galan hölls i ”Has a Small Penis Theatre” (Har en liten penis-teatern).

På det stora hela var han rätt rolig.

Det bästa han gjorde under hela kvällen var dock öppningsnumret, där han, utklädd till Gladys från ”Weapons”, blev jagad av barn ”genom” de nominerade filmerna, inklusive ”F1”, ”Hamnet”, ”One Battle After Another”, ”Sinners” och ”K-Pop Demon Hunters”. Det var ett av bättre öppningsnumren jag sett under de 25 år jag har tittat på galan.

Filmvärlden har förlorat ovanligt många det senaste året. Så minnesstunden, ”In Memoriam”, var längre i år än den brukar vara. Billy Crystal är en av Oscarsgalan mest älskade värdar. Han gjorde ett litet inhopp i år och berättade om sin vän Rob Reiner, en filmmakare som bland annat hade När Harry mötte Sally, The Princess Bride, På heder och samvete, Lida och This is Spinal Tap på meritlistan. Reiner blev mördad tidigare i år tillsammans med sin fru bara några timmar efter att de hade lämnat en fest som just Conan O’Brien höll. Det kändes helt på sin plats att O’Brien lämnade över ansvaret att berätta om Reiner till Crystal, som gjorde ett föredömligt jobb, som alltid.

Nattens stora vinnare – Ludwig Göransson blev historisk

Fördelningen av statyetter var ganska jämn mellan storfavoriterna ”Sinners” och ”One Battle After Another”.

”Sinners” kammade hem fyra tunga statyetter, för originalmanus, manlig huvudroll, foto och musik. Autumn Durald Arkapaw blev historisk som första kvinna att vinna en Oscar för bästa foto. Ludwig Göransson blev nattens stora vinnare för oss svenskar. Även han blev historisk, då han nu har tangerat Ingrid Bergmans tre statyetter.

I år var det äntligen Paul Thomas Andersons tur att ta hem statyetter. Han är en av sin generations största auteurer, men har aldrig vunnit en Oscar, trots många nomineringar. One Battle After Another kammade hem sex statyetter. Tre av dessa – manus baserat på förlaga, regi och bästa film – gick till Anderson. Filmen vann även i kategorierna klippning, manlig biroll och rollbesättning (Casting). Med detta blev även One Battle After Another historisk, då det var första gången priset för rollbesättning delades ut.

Då Sean Penn vann i kategorin bästa manliga biroll fick Stellan Skarsgård gå hem nästan lottlös. Jag säger ”nästan” då den norska filmen Sentimental Value vann en Oscar för bästa icke-engelskspråkiga film. När vi kom tillbaka till den svenska studion, klippte de in firandet i den norska studion som var minst sagt livat.

Jag är inte en skräckfantast, men jag tyckte ”Weapons” var en sjuhelsikes bra film. Skräck är en genre som sällan släpps in i finrummet. Därför var det väldigt kul att se Amy Madigan vinna en Oscar för bästa kvinnliga biroll för sin roll som Gladys. Den vinsten kändes väldigt välförtjänt och jag tror att många skräckfantaster firar med henne.

Ludwig Göransson höll bästa tacktalet

Oscarsnatten bjöd, som alltid, på många fina tacktal.

Som vanligt höll vinnarna i dokumentärgenrerna några av de bästa talen. Mr Nobody mot Putin vann i långfilmskategorin. Talen handlade om hur viktigt det är att säga ifrån när ens land håller på att gå förlorat i händerna på tyranner. En av producenterna drog paralleller till vad som har hänt i USA det senaste året medan filmens huvudperson uppmanade alla att kämpa för att sätta stopp för alla krig. I kortfilmskategorin vann All the Empty Rooms, som handlar om fyra barn som har fallit offer för skolskjutningar. Med på scenen var mamman till ett av barnen. Hon belyste det faktum att den främsta dödsorsaken för barn och ungdomar i USA är skottskador. Ibland blir ett tal minnesvärt för att det tar upp fakta.

Amy Madigan var en av de äldsta bland de nominerade i skådespelarkategorierna. När hon stod på scenen spenderade hon de första 10–15 sekunderna med att fnittra glatt. Sedan hade hon en charmig utläggning om att hon hade funderat på sitt tacktal medan hon stod i duschen och rakade sina ben, vilket visade sig vara onödigt då hon bar byxor till galan (hennes ord, inte mina). Hon avslutade med att tacka sin make, Ed Harris. Madigan höll ett av de charmigaste talen under natten.

Autumn Durald Arkapaw höll ett av nattens bästa tal i vilket hon bland annat hyllade regissören till ”Sinners”, Ryan Coogler, som en ödmjuk man med heder. Hon pratade om hur filmer handlar om möten mellan människor, inte bara i själva filmen, utan även under produktionen. Hon tackade även alla kvinnor i publiken och bad dem alla stå upp, då hon menade att hon själv inte hade kunnat stå där utan dem. Det kändes inte pretentiöst, utan som något hon verkligen menade.

Michael B. Jordan vann statyetten för bästa manliga huvudroll. Själv tyckte jag att Sinners visserligen var en snygg och någorlunda spännande film, men det är inte som att vare sig manuset eller skådespelarinsatserna var vidare märkvärdiga. Däremot höll Jordan ett fint tacktal, i vilket han lade stor vikt vid att tacka sin familj på ett hjärtligt vis. Han tackade även de afroamerikanska skådespelare som hade banat vägen för honom. Han tackade nog alla afroamerikanska skådespelare som har vunnit i hans kategori, det vill säga Sidney Poitier, Denzel Washington, Forest Whitaker och Will Smith. Han tackade även Halle Berry, som vann i kategorin bästa kvinnliga huvudroll 2002. Han avslutade sitt tal med att tacka alla biobesökare som gjorde filmen till en framgång.

Natten bästa tal hölls av Ludwig Göransson, tycker jag. Jag tror det var Christina Birro som belyste att Göransson kändes som en ”van” vinnare och jag kan inte annat än hålla med. Det kan vara stressigt att stå på den där scenen. Många rabblar bara namn. Göransson berättade dock en historia om hur hans pappa köpte sin första bluesplatta och senare köpte Ludwigs första gitarr. Det var en fin historia som kändes sentimental på ett väldigt svenskt sätt. Det var inte melodramatiskt, men det kändes ändå rätt in i hjärtat.

Jag måste säga att Göranssons vinst, tillsammans med hans fina tacktal, tog udden av Stellan Skarsgårds förlust.

Oscarsgalan är tillbaka

Under många år dominerade trött filmer om verkliga människor, i vilka skådespelare verkligen hade ansträngt sig för att härma de kända människor de spelade. Jag tycker inte det var konstigt att Oscarsgalans tittarsiffror sjönk. I år var det riktiga publikfilmer som ledde racet. Det är så det ska vara.

”Gudfadern”, ”Gladiator”, ”När lammen tystnar”, ”There Will Be Blood” och ”No Country For Old Men” är alla Oscarsbelönade filmer som även är filmklassiker som folk ser om flera gånger. Nu kan Sinners och One Battle After Another sälla sig till denna skara filmer.

Jag hoppas alla Oscarsgalor kan se ut som nattens gjorde.

Filmtopp uppdaterar dig med nyheter och tips inom streaming och bio. För att inte missa någon stor händelse – följ oss på Facebook.