Fargo – TV-historiens mest underskattade serie?
Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.
En hyllning till mästerverket ”Fargo” som förtjänar en bredare publik.
Varför är det så få personer som pratar om TV-serien "Fargo"? Den är hämtad ur Bröderna Coens legendariska film och frågan är om den inte är ännu bättre.
Den legendariske och numera bortgångne filmkritikern Roger Ebert kallade filmen "Fargo" för en av de bästa filmerna han sett när den kom ut 1996.
Coenbrödernas skruvade kriminaldrama har sedan premiären fått mästerverks-epitet och är invald i det Amerikanska Filminstitutets lista över världens bästa filmer. Bara blotta tanken på att göra en uppföljare, eller ännu värre - en serie - på kultfilmen, vore en skymf mot allt vad cineastisk filmkonst innebär.
HELGENS FILMTIPS:
Men 18 år senare kunde inte manusförfattaren Noah Hawley hålla händerna borta från syltburken och valde att göra en miniserie på Fargo. Så fort nyheten annonserades var olyckskorparna framme, redo att såga serien vid fotknölarna. Men efter Martin Freeman, Billy Bob Thorton och gängets tour de force redan i det första avsnittet fick jag och övriga förhandsskeptiker krypa till korset.
"Ett smörgåsborg av perfektion"
Och just Bob Thornton var från början tveksam när produktionsbolaget FX tog kontakt med honom. Han hade aldrig tidigare gjort TV, men efter att ha läst Hawleys manus till den första säsongen fanns det inte längre någon diskussion.
— Manuset var så bra, berättade han i en intervju för kanadensisk TV.
Skaparen Hawley hade en vision om att göra en miniserie på tio avsnitt och samtidigt applicera Coen-DNA, med svart humor, chockerande våld och jantelagen ”Minnesota Nice”. Spelplanen är, precis som filmen, ett snöigt Minnesota, men du behöver inte ha sett filmen för att hänga med här. Det hjälper om du endast vill förstå enstaka referenser.
— Jag är Stanley Kubrick utan OCD, sa han i en intervju med tidningen The Guardian för några år sedan.
Det är en väldigt talande beskrivning. Men det är först nu som mångsysslaren Hawley fått ett erkännande värdigt hans genialitet. Den multitalangfulle författaren har länge varit med bakom kulisserna och karriären började för 14 år sen med att skriva manus till filmen Lies & Alibis och avsnitt till kriminalserien Bones. Han har även gett ut fyra noveller där filosofi, historia och mystik är ingredienserna, något som ofta återspeglas i hans TV-serier.
Varje avsnitt av Fargo är ett smörgåsbord av perfektion. Ljudet, fotot och det udda berättande skapar en unik stämning. Fargo tål att jämföras med, enligt många, världens bästa serie: Breaking Bad. Båda är gjorda med liknande hantverk. Och perfektion.
Varför serien är så pass underskattad i proportion till Breaking Bad och andra tungviktare i samma kategori förblir ett mysterium. Extra anmärkningsvärt blir det när man tänker på vilken diger skådespelararsenal varje säsong har, att den hyllats av kritiker världen över och kammat hem hela fyra Golden Globe-statyetter. Men jag misstänker att Fargos udda ton inte tilltalar den typiske serie-junkien. Precis som Coenbrödernas filmer i allmänhet är den inte för alla.
Breaking Bad-skaparen Vince Gilligan gjorde något så ovanligt som att avsluta "Breaking Bad" när serien var på topp. Det ska bli intressant att se om Hawley går samma väg. Säsong tre höll inte riktigt samma klass som de två första säsongerna, men för att citera en filmkritiker vars namn jag tyvärr inte minns: ”En sämre säsong av Fargo är fortfarande det bästa du kan se på TV”.
Den fjärde säsongen av "Fargo" förväntas ha premiär på HBO Nordic senare i år. Denna gången med Chris Rock i en av huvudrollerna.
André Sao Pedro
ANNONS