Reflektion: Game of Thrones säsong 7 – avsnitt 6

Reflektion: Game of Thrones säsong 7 – avsnitt 6

  • HBO
Andreas Ziegler | Krönika
21 augusti 2017
Andreas Ziegler | Krönika
21 augusti 2017

Denna artikel innehåller spoilers, så ni kanske ska se avsnittet innan ni läser den.

Denna säsong av Game of Thrones gör sannerligen inte fansen besvikna. I detta avsnitt får vi se Jon Snow och Daenerys ta sig an en armé av odöda. Spännande är bara förnamnet.

Kit Harington som Jon Snow med flera i Game of Thrones
Foto: HBO

TV-serie: Game of Thrones: Beyond the Wall (706)

Skapad av: David Benioff & D.B. Weiss

Med: Kit Harington, Sophie Turner, Maisie Williams, Emilia Clarke, Peter Dinklage Liam Cunningham, Aidan Gillen, Joe Dempsy, Kristofer Hivju, Rory McCann, Richard Dormer, Paul Kaye, Joseph Mawle, Vladimir Furdik m.fl.

Game of Thrones är en serie som handlat lika mycket om politiska spel och relationer mellan karaktärerna som om de stora striderna. Nu, när vi börjar närma oss slutet, är det inte lika långt mellan spektakulära och spännande actionsekvenser. Fjärde avsnittet bjöd oss på en uppvisning av hur fruktansvärda drakarna är i strid medan förra avsnittet inte innehöll några större strider, utan gav oss en sorts paus. I detta avsnitt är vi tillbaka i stridens hetta när vi får ta del av en strid som det många gånger är svårt att se hur ens Jon Snow (Harington) ska klara sig ur med livet i behåll. Det är nästan lite irriterande att avsnittet även innehåller fullkomligt ointressant käbbel.

Småkäbbel

Sophie Turner och Maisie Williams som Sansa och Arya i Game of Thrones
Foto: HBO

Hade detta varit fjärde eller femte säsongen, när serien rörde sig som långsammast, hade jag nog inte beskrivit scener i detta avsnitt som småkäbbel, utan som mer betydande sekvenser. Men vi är nu inne på sjunde säsongen, när insatserna höjts, och fortsätter höjas. Då är det inte särskilt intressant att se hur Daenerys (Clarke) och Tyrion (Dinklage) pratar om det ”hjul” Daenerys ska förstöra eller om att hon inte har någon tronarvinge, som hon inte tänker utse förrän hon sitter på tronen. Ända sedan Daenerys kom till Westeros har vi fått se en annan sida av henne. Denna sida är makthungrig och småaktig. I detta avsnitt får vi dock se den sårbara sida av henne som gjort att vi hejat på henne i alla år.

Hittills har jag varit en smula irriterad på Arya (Williams) under denna säsong. Hennes världsbild är helt svartvit, utan några som helst gråskalor. I detta avsnitt finner jag min irritation övergå i ilska. Det dokument hon fann i förra avsnittet, som Littlefinger (Gillen) ”gömde” var det brev som Sansa (Turner) skickade hem när Joffrey satts på tronen i första säsongen. I brevet vädjade Sansa till Robb att komma till King’s Landing och böja knät för Joffrey.

Det är helt ofattbart hur Arya, som ska vara en slug lönnmördare, inte kan se hur Littlefinger har manipulerat henne. Att hon sedan inte kan förstå att Sansa inte hade något annat val än att skriva brevet, förvånar mig inte. För hon har ingen förståelse för att en människa kan göra vad som helst för att överleva. Hon må ha gått igenom mycket, och ser sig själv som en överlevare, men hon har inte behövt utstå den typen av psykiska och fysiska övergrepp som var Sansas vardag under många år.

Under många säsonger tyckte jag Sansa var ett hjälplöst mähä medan Arya var den starka. I den här säsongen har jag dock alltid funnit mig själv ta Sansas parti. Hon är den mest kompetenta personen att leda Norden i Jons frånvaro. Arya borde försöka hjälpa sin syster istället för att försöka underminera henne så fort hon får chansen. Hon beter sig som en barnrumpa.

Drakar & is-zombies & is-drakar

Isdrake i Game of Thrones
Foto: HBO

Jon Snow leder en styrka norr om Väggen för att hitta en white walker att ta med sig till King’s Landing, så att de kan övertyga Cersei om att ansluta sig till kampen mot Nattkungen (Furdik). Med sig har han The Hound (McCann), Beric Dondarrion (Dormer), Thoros (Kaye), Jorah Mormont (Glenn), Tormund (Hivju), Gendry (Dempsy) och diverse soldater som endast är där så att de kan dö.

Med tanke på hur brutalt våra favoritkaraktärer dött i tidigare säsonger, exempelvis under ”The Red Wedding”, är det nästan en besvikelse att nästan alla klarar sig ur striden mot den armé av white walkers som snart omringat våra hjältar. Den enda av hjältarna som dör är Thoros. Det var inte som att han var någons favoritkaraktär. Precis när det ser ut som att detta kan vara slutet (igen för vissa), dyker Daenerys upp med sina drakar och utplånar stora delar av Nattkungens armé. Detta verkar dock inte göra mycket för att få flödet av odöda att upphöra. När Jon Snow faller genom isen var det nog ingen som trodde han skulle dö. Han tar sig ur isen och räddas, i sista stund, av den där farbrodern(Mawle) som var med lite i första säsongen och som hjälpte Sam i det där avsnittet för ett par säsonger sedan. Snacka om deus ex machina.

Sekvensen är, så klart, fortfarande oerhört spännande, när våra modiga hjältar kämpar mot en aldrig sinande hord av odöda is-zombies. De flesta av oss har, likt Pavlovs hundar, blivit betingade av Game of Thrones att tro att vilken karaktär som helst kan dö när som helst, även om så inte är fallet längre. Insatserna fortsätter dessutom höjas när Nattkungen först dödar en drake och sedan återupplivar den. Detta betyder att människorna inte längre har övertaget med att ha drakar.

Is och eld kommer samman

Seriens titel är hämtad från den första boken i George R. R. Martins romansvit. Första boken heter A Game of Thrones. Själva romanserien kallas dock för A Song of Ice and Fire. Isen symboliserar alltså hotet från norr i form av Nattkungens armé medan elden symboliserar drakarna. Ett annat sätt att se det på är att Daenerys symboliserar eld, då hon är drakarnas ”moder” medan Jon Snow symboliserar is, då han är Nordens förkämpe (han har till och med snö i sitt efternamn).

Hittills har de käbblat en del. I detta avsnitt för dock striden mot Nattkungens armé dem samman. Daenerys får, för första gången, se de odöda med sina egna ögon. Hon involveras i kampen på ett personligt plan när Nattkungen dödar en av hennes drakar. För första gången på länge får vi se henne sårbar. När hon äntligen lovar Jon att ta upp kampen mot de odöda, går han äntligen med på att böja knät inför henne. De har ett par intima ögonblick i denna scen.

Är det någon annan som tycker det är lite äckligt att veta att Daenerys är Jons faster?

Bäst: Kampen mellan hjältarna och armén av odöda

Sämst: Kampens betydelse förminskas av att inga viktiga karaktärer dör.

TIPS: Om du gillar Game of Thrones borde du spana in vårt Game of Thrones-quiz där du kan se vilket hus du skulle tillhöra.