Halloweenfest? Nej tack, jag har en dejt med Ghostface

Det nalkas alla helgons afton och det är nog få som är lika taggade som jag. I ett år har jag väntat på kvällen då monster och gastar får ströva fritt på gatorna medan jag intar soffan, och äntligen är den här. Hur firar jag, undrar ni? Med film såklart. Så fort månaderna visar -ber i kalendern och det första lövet faller sitter jag med tända ljus och fjärrkontrollen i högsta hugg. Pumpor pryder mitt hem och krispiga mord är allt jag kan tänka på. Barnen kan ringa på ringklockan tills den får kortslutning, för här är godiset reserverat till mig och jag har en dejt med Ghostface. 

LÄS OCKSÅ: Fortsättningen på ”skamlöst underhållande” thriller med 9,0 på IMDb är här

Äntligen får man njuta av gränslösa seriemördare utan att bli dömd

Jag är måhända ofrivilligt vinklad i mitt påstående. Halloween handlar om film för mig eftersom jag helt enkelt inte blir bjuden på festerna. Men jag fäller inga tårar. I sann Mean Girls-anda är Halloween visserligen den enda kvällen på året då man kan gå ut lättklädd utan att bli dömd. Men det är också den enda kvällen på året då man kan njuta av gränslösa seriemördare och demonisk besatthet utan att bli dömd. Jag stannar nog hellre i soffan, för Halloween är trots allt filmernas högtid. 

År efter år återkommer vi till samma genre och filmer i hopp om att krydda kvällen med lite skrämsel och mys. För det är ju trots allt mysigt att bli rädd, eller åtminstone låtsas bli rädd så att vår partner eller nervösa dejt lägger armen om våra axlar. Hela grejen med Halloween när man var liten var att skrämmas och bli skrämd, för att sedan komma hem till tryggheten och dyka ner i kvällens fångst. Eller ja, jag vet inte hur många jag skrämde med tanke på att min mamma klädde upp mig som både pumpa och dalmatin – men poängen kvarstår. Som barn skapades viben av kostymer och spratt, som vuxna måste vi bygga stämningen själva och det är filmen som blir vårt verktyg. Filmen fungerar som rekvisita på en högtid vi själva regisserar – förr var man skådespelaren som genomlevde kvällen och nu är man regissören som iscensätter allt. 

LÄS OCKSÅ: Rysarna som tittarna inte får nog av på Viaplay – de 10 hetaste filmerna

”Jag ser hellre om de gamla godingarna än nya filmer på Halloween”

Halloween har sina traditioner och en av dem är att återvända till samma gamla klassiker. Enligt mig är det inte rädslan som avgör om en film hör hemma på Halloween, utan den krypande känslan av förväntan. Jag vet exakt när Regan projektilspyr i Exorcisten (1973) eller när Carries blodiga hand sticker upp ur graven i Carrie (1976). Vi har sett dem förut, vi vet vad som väntar och det är därför det är mysigt. För det är väl så traditioner funkar? Man vill ha samma saker om och om igen. Trygga sitter vi i våra soffor medan filmkaraktärerna springer för sina liv och darrande gömmer sig i hopp om att överleva. Men vi vet ju att det är förgäves och det är det som är charmen. 

Jag ser alltså hellre om de gamla godingarna än nya filmer på Halloween. De nya har helt enkelt inte hunnit bli en del av traditionen än och saknar den nostalgiska, analoga estetiken som jag förknippar med både klassikerna och högtiden. Jag vill se telefonsladdar, polotröjor och filmkorn. Inte iPhones, botox och 4K-upplösning. Jag vill jubla när Michael Myers står som stelopererad utanför Lauries fönster i Halloween (1978), knyta näven i luften när Johnny Depp slukas av sin säng i Terror på Elm Street (1984) och mest av allt vill jag utbrista ”My mom and dad are gonna be so mad at me” i kör med en förtvivlad Stu Macher i Scream (1996). För mig vore det kriminellt att sätta igång Smile (2022) och påstå att det är en Halloween-film. 

LÄS OCKSÅ: Varför SCREAM har skräckfilmens bästa öppning

Min ultimata Halloween-film är ”Scream”

Slashern har bevisligen en självklar plats i Halloweens filmkanon, och med all rätt. För vad vore Halloween utan sina maskerade män, anonyma hot och den hårresande känslan av att någon iakttar dig? Årliga filmmaraton har blivit till kulturella traditioner och att följa Dr Samuel J. Loomis hopplösa jakt efter Myers i Halloween är för många kvällens givna val. Men som min dejt med Ghostface avslöjar, är min ultimata Halloween-film Scream. Så låt mina fåniga kostymer damma på vinden, för nu är det äntligen jag som sitter i registolen och avgör hur kvällen ska iscensättas. Glöm festen – här blir det godis, mys och en återträff med gänget i Woodsboro.

Här kan du läsa alla texter av Mathilda på Filmtopp

Vi på Filmtopp uppdaterar dig med nyheter och tips inom streaming. För att inte missa någon stor händelse – följ oss på Facebook.