Förväntningar och besvikelser i filmvärlden
Som sur ost på pizzan
Det är lätt att bli besviken när förväntningarna är höga, så gör vi bättre i att vänta oss det värsta? Det kanske inte är ord värda att leva efter, men när det kommer till filmtittande så kan det ligga någonting i det.
”Oft expectation fails, and most oft where most it promises; and oft it hits where hope is coldest, and despair most sits”
Jag vågar inte (läs: orkar inte) hoppa in och tolka detta, inte heller vill jag påstå att jag hade känt till detta citat utan google, eller ens har orkat ta mig igenom några av Shakespeares alster, eller visste exakt hur hans namn stavades, men det är coolt att börja en krönika med ett citat. Det ser bra ut och citatet kom fram när jag googlade ”citat om höga förväntningar”.
Höga förväntningar suger. Det är utan tvekan en av livets mest återkommande lärdomar. Som filmälskare är denna lärdom en kunskap som försvinner precis lika fort som den erhållits. En onödig men ”tokig och kul” liknelse kan vara att få sur ost på sin pizza en väldigt bakfull söndag. Du vet direkt när du öppnar kartongen att något är fel, doften är skev. När du smakar är första tuggan som vanlig, sen kommer den där beska eftersmaken smygande, vetskapen om att osten på din nylagade pizza troligtvis har legat ute i rumstemperatur sedan början av veckan. Illamåendet kommer långsamt krypande men du fortsätter att äta.
När pizzan är slut ligger du i fosterställning med magknip och en smak av strumpa på tungan. Du biter ihop och lovar dig själv ”aldrig mer”. Nästa helg upprepas såklart samma procedur. Samma primala instinkt som igen lovar din mage att den där pizzan är ok, lovar din hjärna att ”den där uppföljaren är ok”. Den bygger upp dina förväntningar
Jag vet att Jurassic Park fyra, "Jurassic World", inte kommer att vara bra. Jag vet att Terminator fem, Terminator: Genysis, enbart kommer att vara en skugga, en billig cover, men trots detta kommer jag stå som ett litet barn vid glassbilen och känna mig utvald när jag väntar på att min biljett ska rivas.
Den där pizzaliknelsen kommer från att jag har varit på bio och sett samtliga uppföljare till båda dessa filmserier (ej T2 pga för ung). Jurassic Park: The Lost World (den får ändå klart godkänt), Mannen som talar med velociraptorer a.k.a. Jurassic Park 3, Terminator 3: blabla Machines och Terminator 4: the Kingdom of the Chrystal Skull. Inför samtliga exempel har min hjärna varit nollställd. Jag har varit övertygad om att denna gång, nu idag kommer jag att bevittna historia, kunna säga att jag var där och såg filmen som återvann The Terminators storhet eller var lika revolutionerande som Jurassic Park.
Av just denna anledning, att jag inte vill bli besviken och ligga hemma med strumpsmak i munnen, väljer jag därför att utgå ifrån att Jurassic World ochTerminator: Genisys kommer att vara precis lika usla som deras uppföljare har varit (bortsett från T2 och JP: tLW). Sen får vi väl helt enkelt se om jag blir motbevisad eller inte.
(Det finns en stor risk att min liknelse inte alls är logisk, men jag skriver detta på tom mage och sugen på pizza.)