Filmerna som aldrig blev: uppföljaren till ”Batman & Robin”
Kalkonens tilltänkta uppföljare mötte ett bittert öde
I Filmtopps nya artikelserie tar vi oss en rask promenad längst filmvärldens oändliga allé av nerlagda projekt. Vi ska leta fingeravtryck, ta fram förstoringsglaset och undersöka filmerna som aldrig blev. Har vi gått miste om en juvel i filmsamlingen eller ska vi vara glada att projektet gick i kras?
Jag har aldrig gjort en film, det ska sägas. Faktum är att jag inte ens vill, om möjlighet skulle uppstå. Skapandet av 90-minuter förströelse är summan av oändliga handskak, oböjliga viljor och logistiska mardrömmar. Därför är det inte speciellt konstigt att många projekt aldrig blir verklighet. I den här artikelserien vill jag undersöka filmerna som aldrig blev, projekten som av en, eller flera, anledningar kapsejsade ner på botten i drömmarnas ocean.
I artikelseriens första del tog jag mig an Tim Burtons tredje Batman-film och jag tänker krampaktigt hålla mig kvar i läderlappens grotta. Det var nämligen tänkt att überfloppen, Batman & Robin, skulle ges en direkt uppföljare som gick under arbetstiteln Batman Unchained, även den regisserad av Joel Schumacher, som låg bakom Batman Forever samt Batman & Robin. Nu råkade ju Batman & Robin försätta hela filmserien i koma efter att såväl fans som kritiker kölhalade filmen för sin töntiga ton och generella uselhet, så Unchained lades illa kvickt på hyllan.
Skulle knyta ihop alla Batman-rullar
Dock hade såväl författaren, Mark Protosevich, och Scumacher kommit en bit på synopsis, ton, tilltänkt rollista och teman. Detta ska jag djupdyka i idag, med start i den tilltänkta filmens tematiska krokar. Batman och Robin blev som bekant en skymf på läderlappens CV. En varig böld som skickade ner hjälten i cinematisk koma, mycket tack vare sin barnsliga ton. Batman: Unchained var tänkt att återgå till karaktärens seriösa rötter. Glöm catchiga one-liners om is och köttätande växter, Unchained ville fungera som en djupdykning i läderlappens psykologiska profil och trauman. Många av dessa idéer knöts sedan an till Christopher Nolans reboot av filmserien, som började med Batman Begins 2005.
Faktum är att ”Unchained” delar DNA med Nolans reboot på fler sätt än den psykologiska vinkeln. Det sägs att en av reboot-seriens mest ikoniska scener, där Christian Bales Bruce Wayne står omsvärmad av fladdermöss i grottan, först dök upp i ett av Unchaineds många utkast. Ett bevis på hur många rörliga bitar som krävs för att få ett filmprojekt i hamn.
Jack Nicholson som pappa till en fan-favorit!?
Men innan det var på modet med reboots så tänkte Schumacher följa historien efter ”Batman & Robin”. Inte nog med det, Unchained var dessutom tänkt att knyta samman Schumachers och Burtons olika tidslinjer till ett sorts franchise-crescendo. En del karaktärer från tidigare filmer var planerade att återvända, men vi skulle även blivit bjudna på en del sprillans nya ansikten.
Först och främst var tanken att fan-favoriten Harley Quinn skulle få göra sin cinematiska debut och den då rykande aktuella Courtney Love uppvaktades för rollen. Dock skulle karaktären tolkas på ett helt annat sätt än vad vi är vana vid. I Unchained skulle Quinn arbeta som någon sorts leksaksskapare och hennes ikoniska kärleksrelation med Joker stöptes om till en minst lika toxisk fader-dotter relation. The Clown Prince of Crime skulle alltså vara Harleys far och självaste Jack Nicholson var tänkt att återvända som läderlappens ultimata nemesis.
Skurkgalleriet skulle inte ta slut där. Batman skulle möta formidabelt motstånd i form av den den gravt labila Jonathan Crane, aka Scarecrow. Schumacher hade dessutom ett alldeles elektriskt namn på kroken för den tilltänkte rollen. Regissören berättar för Screen Rant:
– Filmen skulle bli väldigt mörk! Jag minns att jag tog mig till inspelningen av Face/Off och bad Nicholas Cage att ta rollen som Scarecrow.
Cage var dock inte det enda namnet som cirkulerade kring skurken, även musikern Coolio (som syns i en liten roll i Batman & Robin) var tilltänkt att klä sig i fågelskrämmans skrud.
I en intervju med THR berättar Coolio följande:
– Enda anledningen till att jag tog rollen i Batman & Robin var att jag blev lovad en skurkroll i nästa film, men det blev aldrig någon nästa film eftersom Schumacher fick sparken. Jag kom ändå inte speciellt bra överens med honom så det var väl kanske lika bra.
Det ska sägas att källorna går isär gällande Scarecrow och jag har försökt gå till botten med den information internet har att erbjuda, men utan framgång.
En tour de force av bad guys!
Hur osannolikt det än låter så skulle fler namn få plats på ”Unchaineds” trånga poster. I striden om Batmans själ skulle vi bjudas på en tour de force av skurknamn från hans filmiska liv. Jim Carreys Riddler, Tommy Lee-Jones Two-Face, Danny Devitos Penguin och Michelle Pfeiffers Catwoman skulle få äran att dela knogmackor med Läderlappen i en sorts ”best of”-hitskavalkad, sannolikt genom någon sorts hallucination signerad Scarecrow. Desperat fan-service eller coolt knytkalas för Batmans cinematiska arv? Vem vet?
Nu till frågan: vem skulle iklä sig huvan och manteln som vår huvudperson? Faktum är att George Clooney var tänkt att återvända, trots hans mycket tveksamma insats i föregående film. Även Chris O’Donnels Robin skulle ges comeback, men kring Alicia Silverstones Batwoman råder det delade meningar kring, då källorna ännu en gång går isär. Kanske kunde Unchained blivit en ny chans för Clooney att ta sig an den brottsbekämpade vålnaden och sy igen truten på hatarna? Det får vi aldrig veta.
Gick vi miste om något?
I den här delen av texten tar jag bladet från munnen och försöker formulera ett slutgiltigt omdöme kring denna mycket hypotetiska film. Skulle Batman: Unchained kunna skölja bort den bittra smaken av Batman & Robin med sin mörkare ingång? Ja, kanske. Jag tycker, i ärlighetens namn, att projektet låter rätt coolt, men medger samtidigt att resultatet nog skulle blivit lite av ett så kallat ”clusterfuck”. Att se George Clooneys Batman gå upp i ringen mot Nicholsons Joker tror jag inte skulle frambringa katharsis till den grad som Schumacher & Co önskade, och paraden av gamla skurkar känns rätt desperat.
Med detta sagt, Cage som Scarecrow är en kittlande tanke och det vore vackert att få höra Schumacher lämna karaktären i dur, men hade Unchained blivit verklighet så hade vi sannolikt aldrig fått Nolans reboot. Summan av kardemumman: det som skedde var nog för det bästa.