Barndomsfavoriter - håller "Rocky 3" idag?

Min uppgift är att bänka mig på TV-soffan och se om mina gamla barndomsfavoriter. Har favoritrullarna från förr åldrats som ett högklassigt vin eller som en ekologisk banan under rötmånaderna?

Klockan är äntligen slagen för min ultimata barndomsfavorit att få sig en släng av vuxensleven. Idag har det blivit dags för den DVD som kanske snurrat mest i mina läsare genom tiderna: Rocky 3! Sluggerns tredje rulle landade 1982 och precis som i föregående film agerar Sylvester Stallone regissör, skådespelare och manusskrivare. I övriga roller återvänder Talia Shire, Burt Young, Carl Weathers och i rollen som mohawk-prydd antagonist får vi skåda Mr T. 

Jag har delat upp filmen i tre segment där skiljelinjen mellan mina åsikter som barn mot mina åsikter som vuxen framträder tydligast. Mycket nöje!

1: Mer slagsmål åt folket!

Vad mina barnögon såg: Rocky 3 var, med stenhård konkurrens från fyran, favoriten av den italienska hingstens alla bataljer. Varför? Tredje filmen hade, med brutal marginal, skänkt fighterna mest speltid. Äntligen slapp jag alla tradiga, babbliga scener signerad en sluddrig italienare. Nu fick jag det jag ville: hyllningar till den manliga anatomin och knogar som pulveriserar näsben. Rocky 3 var en parad av fighter och träningsmontage - audiovisuella bestar som försedde mitt tonåriga psyke sitt bränsle.

Vuxenblickens dom: originalfilmen Rocky är min favoritfilm genom alla tider, alla kategorier. Varför? För att det är en dos Hollywood-sentimentalitet som faktiskt känns hundra procent uppriktig. Boxningen nyttjas som metaforiskt grepp där människan går 15 ronder för att återerövra sin värdighet, inte som tuffa brutaliteter. Originalet älskar sina karaktärers resor, Rocky 3 älskar sin action. Jag kallar det action eftersom boxningen i trean är en svulstig pubertetsdröm där fighters varken blockerar motståndarens slag eller dör av 15 000 uppercuts i solar plexus. Det är skoj och adrenalinpumpande men samtidigt rent och skärt trams.

2: The Eye of the Tiger

Vad mina barnögon såg: mängden skakiga armhävningar jag utfört på pojkrummets golv till titelspåret "The Eye of The Tiger" går knappast att räkna. Soundtracket var ett startskott för undertecknad att snöa in på rock samt att finna magin i att låta sig hänföras av ett blodkokande riff. Musiken i Rocky 3 kapslade in filmen på ett ypperligt vis och fick testosteronnivån att öka ytterligare några snäpp. 

Vuxenblickens dom: Stallone lyckas med ett ganska unikt grepp genom att väva in soundtracket i filmens tematiska hjärta. Är det övetydligt, pajigt och på gränsen till manipulativt? Ja, kanske, men Rocky-rullarna har aldrig varit kända för sin subtilitet. I trean fungerar låten utmärkt som dramatisk motor och ja, dängan får mig fortfarande att vilja springa barbringad till gymet insmord i babyolja. Det måste väl ändå räknas som en bedrift?

3: En underdogs väg tillbaka – från hybris till kämpe

Vad mina barnögon såg: Rocky 3 var en välsvarvad comeback-rulle och anledningen var att den italienska hingsten fick total råsmisk av den brutala motståndaren Clubber Lang (Mr T). Visst var man van vid att sluggern mottog en astronomisk mängd käftsmällar varje fight men i trean fick han smaka på det ultimata professionella tillika personliga nederlaget och därför blev vägen tillbaka extra smaskig. 

Vuxenblickens dom: Stallones ingjuter detta tredje äventyr med del tematiskt intressanta hjärtslag. Huvudkaraktären agerar åter spegling av skådespelarens egna dilemman och nu är det kampen att återfå sin kämpaglöd efter att fått smak för livets goda. Den sluddriga sluggern är i filmens inledning en vässad affärsman och karaktären har tappat nästan alla sina älskvärda underdog-attribut. Resan tillbaka är dramaturgiskt infantil och den dramatiska vikten bärs av slagsmål, montage och melodrama men det är rätt effektivt.

Domen: håller Rocky 3 idag?

Med Rocky 3 vässar Stallone sina artistiska vapen till napalmfyllda missiler; en skarpladdad pickadoll med pansarbrytande patroner i samtliga magasin. Därför ligger denna upplevelse avsevärt närmare Michael Bays högexplosiva filmografi än Rockys hjärtliga och nästan lite försynta första steg i Phillys ruggiga slum. Dramat och mjukheten är förpassat till bakgrunden till förmån för en pojkig pubertetsdröm där slagsmål, muskler och ljudeffekter får dra på sig den dramatiska kostymen.

"Rocky 3" är skrattretande jubeldum, men det är ett genomgående underhållande och effektivt filmskapande som, tyvärr, ignorerar sitt dramatiska ursprung. Håller "Rocky 3" idag? Jodå, den är skoj och innehåller trofasta prestationer från veteranerna Carl Weathers och Burgess Meredith, men absolut inget mer.

RELATERAD LÄSNING:

Barndomsfavoriter - håller "Jag vet vad du gjorde förra sommaren?" fortfarande?
Barndomsfavoriter - håller "Jag vet fortfarande vad du gjorde förra sommaren" idag?