Är den nya ”Shrek”-filmen ett dåligt skämt?

När första teaser-trailern till Shrek 5 släpptes för ett år sedan hände något som förtjänar en plats i historieböckerna – internet enades i en åsikt. Visserligen var det ett gemensamt missnöje man enades i, men som en slags kollektiv motståndsrörelse fick man studion att skjuta upp projektet.

Fram tills för ett par veckor har jag levt på hoppet att DreamWorks tagit till sig kritiken så att vi återigen kan försvinna in i vår lite skitiga sagovärld fylld av magi och rövare i kungariket långt, långt borta. Men tji fick jag och när jag i den nya teaser-trailern bevittnat pepparkaksgubben twerka med två geléhallon som BBL, känner jag mig inte direkt mindre orolig.

Har du missat trailern? Se den här: 

You either die a hero, or you live long enough to see yourself become the villain”

Visst, det kanske finns viktigare saker att bry sig om. Men jag är varken politiker eller aktivist, utan bara väldigt investerad i Shrek. För Shrek är ju egentligen ett kulturellt fenomen. En satirisk fars som bjuder på ett ganska hjärtvärmande budskap om att omfamna sitt äkta jag. Där prinsessor rapar och slåss, skurkar sjunger om sina drömmar och monstren i själva verket är hjältarna. Shrek har alltid levererat vassa och träffsäkra kommentarer riktade mot populärkulturen, och poängen med originalfilmerna var att gå emot Disneys maniska besatthet av den perfekta prinsessan, den blåögda prinsen och den ståtliga springaren. 

Men som Harvey Dent sa: “You either die a hero, or you live long enough to see yourself become the villain” och just nu verkar det som att DreamWorks riskerar att bli det de tidigare gjort narr av.

Även om jag i huvudsak såg Shrek som barn, skulle jag vilja påstå att jag uppskattar filmerna desto mer som vuxen och jag tror att det är just detta som gjort filmerna så tidlösa. Det finns alltid något att relatera till och humorn har vuxit med sin publik: Mästerkattens undangömda kattmynta, Lord Farquads Napoleonkomplex och Prince Charmings mommy-issues landar liksom på ett helt annat sätt som vuxen. Det som skrämmer mig är att eftersom filmserien speglar samtidens populärkultur, riskerar Shrek 5 att förlita sig för mycket på dagens internetkultur vars gimmicks kommer att vara utdaterade om några månader. 

Vem är filmen egentligen gjord för?

Du vet när dina föräldrar försöker vara hippa och “inne med kidsen”? När de kliver in i ditt rum beväpnade med fingerpistoler, ett alldeles för självsäkert leende och ett skämt som möts av total tystnad. Lite så känns det nu när DreamWorks försöker få Shrek 5 att fungera. Om vi säger såhär, om jag ens hör antydningen till ett 67-skämt, så är det jag som lämnar biografen illa kvickt. Ja – jag tittar på dig, Scary Movie 6.

Det får mig att undra vem filmen verkligen är gjord för. Är det en nostalgitripp för oss som vuxit upp med Shrek – som minns hans glansdagar som om de vore igår? Eller är det inget mindre än en cash-grab riktad mot dagens barn som saknar både tålamod och fokus. I Shreks ikoniska öppningslåt sjunger Smash Mouth: “Get the show on, get paid” och jag misstänker att DreamWorks bara hörde sista delen. Jag har alltid älskat DreamWorks av den anledningen att deras filmer på något sätt har känts grundade och verkliga, trots att de varit animerade. De har haft en distinkt stil som till skillnad från Pixar och Disney har varit rätt så realistisk och bristfällig, snarare än söt och perfekt.

Jag är förvisso inte någon expert på animering, utan endast en tjej med lätt cynisk attityd och ett hjärta som slår extra hårt för träsktroll. Men animation är en fantastisk genre som tillåter oss att resa bortom gränserna som spelfilmen sätter. Möjligheterna är oändliga.

”DreamWorks verkar ha gått vilse på vägen”

Med tanke på att den första ”Shrek”-filmen hade premiär för 25 år sedan, kan vi konstatera att animationstekniken har utvecklats en hel del. Vi kan också konstatera att jag tydligen är äldre än jag vill erkänna, men min begynnande livskris åsido. Det jag vill komma fram till är att det inte är ny teknik eller modern animation som är problemet, utan att moderniseringen sker på bekostnad av karaktärens identitet. Vi vet redan hur Shrek ser ut, hur han rör sig och hur han uttrycker sig. De flesta av oss har växt upp med honom och han är inte en ny figur som måste introduceras för publiken utan en karaktär som existerar i relation till sina tidigare filmer. När den nya designen i stället ser överanimerad ut, med en glatt yta och överdrivna manér känns det alltså fel.

För det går faktiskt utmärkt att uppdatera stilen och arbeta med nyare teknik utan att ändra karaktärsdesignen. Bara se på både Ice Age: Kokpunkten som släppte en teaser-trailer för några veckor sedan, och Toy Story 5 som hade premiär förra veckan. Här har man slagit huvudet på spiken och följer upp två nostalgiska filmserier med respektive 24 och 31 år på nacken, på ett sätt som behåller och hyllar våra välbekanta och älskade karaktärer, trots moderniserad teknik. Det förunderliga är att DreamWorks redan hade facit. Mästerkatten 2 (2022) visade att man kan förnya det visuella uttrycket utan att förlora kärnan och identiteten. Allt de behövde göra var att följa fotspåren från Mästerkattens stövlar, men de verkar ha gått vilse på vägen. Därför har jag lite svårt att hitta någon ursäkt för det som DreamWorks hittills har visat upp.

”Jag undrar om det bästa hade varit att bara låta Shrek stanna kvar i sitt träsk”

Det mest oroväckande med den nya designen är ändå Fiona. Att vår kurviga, medeltida träsktrolls-prinsessa som en gång gjorde uppror mot sagornas skönhetsideal skulle falla offer för Ozempic-hetsen är inget annat än tragiskt. Även om Shrek numera ser ut som en grön Tony Soprano i stället för ett välbekant träsktroll med underbett, har han åtminstone fått rynkor och grå ögonbryn som vittnar om ett liv med tre barn och för mycket tid tillsammans med Åsnan och hans ändlösa pladdrande. Men det verkar som att patriarkatet satt sina klor i DreamWorks, och Hollywoods eviga jakt på ungdom har resulterat i att prinsessan som tidigare omfamnat sin gröna lyster plötsligt fått för sig att göra ett facelift. Nästan lika illa är det att barnen ser ut som små influencers med ambitionen att antingen sälja mig en investeringsmöjlighet eller ett träningsschema.

Trots allt hoppas jag att den färdiga filmen motbevisar mig, men just nu känns hajpen långt, långt borta. Om någon däremot vet hur man framkallar Rumpelstiltskin är det bara att säga till. Jag är beredd att skriva på ett av hans tvivelaktiga kontrakt om det innebär att DreamWorks hittar tillbaka till lökfilosofin och Shreks alla lager. För just nu passar ett par L-formade fingrar alldeles utmärkt i pannan på DreamWorks och jag undrar om det bästa hade varit att bara låta Shrek stanna kvar i sitt träsk.

Filmtopp uppdaterar dig med nyheter och tips inom streaming. För att inte missa någon stor händelse – följ oss på Facebook.