Intervju: Synnøve Macody Lund – Mångsysslaren som blev skådespelerska

Norska Synnøve Macody Lund är något av en renässansmänniska. Hon har nämligen sysslat med det mesta inom kulturvärlden – modelljobb, journalism, regiuppdrag och skådespel (just det hon skrev en hyllad bok med). Nu är hon aktuell som säpochef i "The Girl in the Spider's Web", den femte filmen om Lisbeth Salander och Mikael Blomkvist, där Synnøve spelar en svensk säpochef med dold agenda.

Filmad kortare intervju:

Skriftlig längre intervju:

Hur var det att spela svensk säpochef?

– Jag har verkligen fått växa in i rollen eftersom jag spelar en liknande karaktär i en spionserie just nu. Så jag har spelat säpochef i ett helt år nu.

Du ser ut att trivas i rollen.

– Att det har blivit så naturligt för mig är spännande för mig personligen på flera plan. Jag har inte sett på mig själv som någon auktoritär, smått bitchig och kall person. Men efter man fyller fyrtio så kommer väl allt det där [skrattar].

Synnøve har tidigare varit på audition om att spela James Bonds kärleksintresse i "Skyfall".

– Nu känns ju faktiskt denna filmen väldigt Bond-ish. När jag inte fick rollen i Skyfall sa jag till mig själv att jag egentligen ska vara glad för det. Jag hade bara gjort en film innan och var inte redo. Nu när jag har varit på denna produktionen förstår jag att det också var så. Jag hade aldrig klarat det.

Hur är det som tidigare filmkritiker att vara på andra sidan verket?

– Det är väl kanske först nu med denna produktionen som jag verkligen kan känna att filmälskaren i mig blir helt "wow". Att det finns en stol med mitt eget namn och de där små sakerna. Det är väldigt barnsligt på så vis.

"Jag kände mig naken och utblottad"

Långt innan hon började skådespela gjorde Synnøve Macody Lund ett kortare nedslag i modellbranschen.

– Jag modellade bara när jag var riktigt fattig medan jag studerade på universitetet. Det kändes inte naturligt för mig. Hela mitt liv hade jag försökt övertyga världen om att jag var smart, och att vara modell kändes som att dra det i fel riktning. Jag blev skickad till Milano när jag var 18 år och rymde efter en vecka. Jag bara packade mina väskor och drog. Jag minns hur jag sprang över det stora torget och hur alla duvor flög runt mig. Det var som i min egen film. Jag hade aldrig rymt från någonting innan. Jag kände mig så vuxen och levande. Det var det bästa jag någonsin har gjort. Helt fantastiskt.

Så du flydde från modellvärlden?

– Fuck yeah… what a drag. Slussas runt med stadens spårvagnar och gå in i olika rum för att klä av sig sina kläder.

Kände du dig exploaterad eller varför behovet av att fly?

– Det var mer den industriella känslan. Deras likgiltighet. Jag kände mig så naken och utblottad, och att sedan bli dömd av en blick från någon som knappt bryr sig. Likgiltigheten gjorde mer ont än om de hade sagt att jag behövt träna upp mig eller nåt. Jag tror att stunden en kvinna börjar uppmärksammas för sitt utseende, så är hon på nåt sätt dömd. Det blir en fälla. Folk definierar en gärna på ens utseende och efter en stund börjar du döma dig själv på samma sätt. Du blir din hårdaste kritiker. Jag dömde mig själv tillräckligt alla redan som artonåring. Perfektion som profession? Inte en chans. Jag rymde och började studera filosofisk etisk på universitetet i Berlin. Frågor som "Vad är konst?".

Hittade du svaret?

– Nej, [skrattar] och innan det studerade jag film och litteratur ur ett feministiskt perspektiv.

Så, ur ett feministiskt perspektiv hur klarar sig The Girl in the Spider's Web?

– Jag tror att den klarar testet. Lisbeth Salander har varit en feministisk karaktär sedan starten, inget snack om det. Hon presenteras på ett feministiskt sätt och spelas väl av Claire Foy, som har en naturlig down-to-earth-aura kring sig. Det handlar inte om muskler eller stora bröst, som med Lara Croft. Lisbeth är sexig men hennes sexighet ligger i hennes vilja och hennes kurage. Att hon är villig att göra vad som helst för rättvisa. Hon har sin egen personliga agenda och det är något som kan inspirera kvinnor.

"Jag är bättre på att skriva, det är min riktiga passion"

2012 regisserade Synnøve dokumentären "Seile sin egen sjø" om skapandet av den norska storfilmen "Kon-Tiki". Projektet växte sig större än vad som först var tänkt.

– Killarna som gjorde Kon-Tiki undrade om jag ville göra en bakomfilm. Men det blev så mycket mer än så. Filmen började också handla om Thor Heyerdahl och hela det omslutande universumet om att följa sin dröm och göra den till något större. Det var ett fantastiskt projekt.

Kommer du att regissera igen?

– Nej, jag märkte tidigt att jag inte är gruppens ledare. Jag är bra på att delegera uppgifter men inte på att ta snabba beslut om hur man fixar problem med ljussättningen och liknande. Jag är bättre på att skriva, det är min riktiga passion.

2015 släppte Synnøve boken "Personar du kanskje kjenner", som möttes av god kritik. Nu skriver hon på sin nya bok.

– När jag ska skriva behöver jag ha rikligt med tid. Även om det går dagar av väntande under filminspelningar behöver jag den tiden för att fokusera på nästa scen. Jag har inte energi nog att vara i min skrivarvärld. Det kräver mycket. Det är som att vara manisk. Man tänker på boken hela tiden, det går inte när du filmar. Men jag har en liten lucka nu, så jag får tvinga mig att skriva.

Tänker du fortsätta med en internationell skådespelarkarriär?

– Absolut, det är det jag siktar efter. Jag har blivit beroende av det. Det är en livsstil som passar mig. Jag älskar att se nya platser och att resa och träffa nya människor.

Med det tackar vi Syvønne Macody Lund för samtalet. För mer läsning, se våra intervjuer med Claire Foy och Sverrir Gudnason.