David Sodergren

Skräckförfattaren David Sodergren använder film som inspirationskälla

Nathalie Leth
11 juli 2020 kl. 18:07

Att skriva om skräck kan vara lite läskigt, men inget räds David som lovprisar de gamla skräckfilmernas konst!

Den skotske författaren David Sodergren är en skräckfantast med råge. Filmtopp hade en liten pratstund med denna skräckfantast om alltifrån de glada, italienska giallo-dagarna till 80-talets knivskarpa slasher-epok. Och såklart, hur allt detta har pusslats ihop till ett kreativt utlopp och författarskap.

David Sodergren
David Sodergren och hans fyrfotade musa.

Författarskapet började blygsamt med vad man skulle kunna kalla “fanfiction” i form av egenskrivna uppföljare till skräckfilmer, som den då blott åtta år gamla David var förtjust i. Sedan 2018 har han släppt tre böcker, med en fjärde snart redo att släppas.

– Jag har alltid älskat att läsa och skriva och varit besatt av skräckfilm så länge jag kan minnas.

Var finner du din inspiration, i klassiska skräckfilmer eller moderna?

– Jag är framförallt influerad av skräck, thrillers och exploitationsfilmer från 1970 och 80-talet. Särskilt italiensk horror cinema och amerikanska grindhousefilmer. Min första bok The Forgotten Island är kraftigt influerad av italienska kannibalfilmer och den kosmiska skräcken i H.P. Lovecrafts värld. Cannibal Holocaust är en av de mest vrickade filmer jag någonsin sett. Andra kannibalfilmer från den eran lyckades aldrig nå samma nivå så min bok var ett försök att skapa en genuint skrämmande kannibalhistoria.

Våldsamma och sexiga mordmysterium.

Dead Girl Blues
Omslaget till David Sodergrens bok "Dead Girl Blues".

Det är tydligt att David arbetar sig igenom skräckfilmshistorien. Han berättar att hans andra bok “Night Shoot” (2019) föddes ur en “oas av inspiration” från amerikanska slasherfilmer i ett försök att skapa en multifasetterad mytologi i den annars så enformiga formulan. Tidigare i år släppte han också “Dead Girls Blues” som är en tolkning av 70-talets italienska giallofilmer.

– Giallo är våldsamma, sexiga mordmysterier där stil och barbari betonas (giallo betyder “gul” på italienska vilket hänvisar till de gula omslagen som prydde dessa titlarna). Boken är dedikerad till Dario Argento, Mario Bava och Sergio Martino, tre av mina favoriter bland giallo-regissörerna.

Har du använt en särskild filmtitel eller en episk scen ur en film som inspiration för något av dina publicerade nuvarande verk?

– Jag gillar att referera till scener ur olika filmer, antingen uppenbart eller subtilt. I The Forgotten Island finns det en karaktär som direkt nämner filmen The Cannibals (1980) och i Dead Girl Blues uppträder en av karaktärerna i en striptease till temalåten i Harmonica - En hämnare (1968). Jag kan helt enkelt inte låta bli!

Vilka är dina favoritregissörer inom skräck?

– Det finns så många! Från Nordamerika har vi regissörer som John Carpenter, David Cronenberg och George A. Romero. Från Europa, den tidigare nämnda Dario Argento, men även Jess Franco, Lucio Fulci, Michele Soavi och Umberto Lenzi. Från Hongkong ser jag upp till Tsui Hark och Ching Sui-Tung. Där har du  titanerna, men det finns även de som utmärkt sig med enbart en eller två filmer som Barbara Peeters och Doris Wishman.

Skräck om “toxic masculinity” och “the less dead”

The Forgotten Island
Omslaget till David Sodergrens bok "The Forgotten Island".

Skräck används ofta som en social kommentar för att belysa orättvisor i världen, exempelvis i “Get Out “(2017) av Jordan Peele. David berättar om varför han tror att skräck används för detta syfte.

– Skräck är ett fantastiskt sätt att konfrontera samhällets rädslor och för många skräckfans är det ett sätt att hantera den närliggande skräcken vi möter varje dag. Det kan vara en verklighetsflykt, ett harmlöst sätt att hantera sina känslor eller en katartisk frigörelse. Det finns ingen annan genre som kan appliceras på samma sätt.

Kommenterar du själv samhällsproblematik i dina böcker?

– I The Forgotten Island snuddade jag vid ämnet “toxic masculinity”, som jag sedan fördjupade i Night Shoot. Jag skrev den under upptakten till Me Too-rörelsen och den handlar om en grupp filmstudenter, som spelar in en film som fungerar som ett mikrokosmos av vad som då visades i verklighetens nyheter. Dead Girl Blues handlar om “the less dead”, en term som används för att referera till hur media porträtterar dödsfall av marginaliserade människor som mindre viktiga.

– Somliga läsare har inte märkt av detta överhuvudtaget. Jag försöker att inte vara predikande och mina böcker är skrivna som sex-och-våldsunderhållning, men det finns likväl teman i dem som jag önskar att framtida läsare iakttar.

Skräckförfattare som Clive Barker har regisserat filmer baserade på hans egna böcker, hade du velat göra det med?

– Drömmen vore om någon regisserade en film efter mina böcker. När jag skrev Dead Girl Blues föreställde jag mig att den var regisserad av Dario Argento eller Brian De Palma. Jag lägger alltid fokus på hur ljussättningen är i mina berättelser för att plantera en visuell atmosfär i huvudet på mina läsare. Jag arbetar med olika filmers soundtrack i bakgrunden vilket ger mig rätt känsla.

– När jag studerade filmskapande lärde jag mig, bland annat, att jag ogillar att jobba med andra människor! Att leda en filmtrupp är min värsta mardröm! Skrivande är ett solitärt arbete, vilket passar mig perfekt. Om någon vill regissera mina verk så tittar jag glatt på den filmen hemma!

“Ge mig dagarna av vrånga filmskapare”

Night Shoot
Omslaget till David Sodergrens bok "NIght Shoot".

Vad utgör egentligen bra skräck, och finns finns det någon huvudingrediens som utsklijer bra från medioker skräck? David ger sin syn på saken.

– Det finns iallafall särskilda element i film som tilltalar min personliga smak. Jag älskar stil-över-substans-filmer! Filmens handling, skådespel och specialeffekter har ingen betydelse. Jag suktar efter kraftfullt och uppseendeväckande bildarbete, lågbudgetens uppfinningsrikedom och en vacker harmoni mellan ljud och bild.

Finns det något som saknas i modern skräck som bara finns i klassisk och vice versa?

– Modern skräck har ofta ett standardgalleri av scener och karaktärer. Ge mig de vilda dagarna av vrånga filmskapare som Jess Franco! På den tiden kunde man verkligen se det blod, svett och tårar som investerats på bioduken. Visionen gick inte hem alla gånger, med tekniska problem eller svårigheter med berättartekniken, men det var unikt och spännande!

Berätta om din kommande bok!

– Min senaste bok Dead Girl Blues släpptes nu i mars men jag vill försöka släppa min nästa bok redan i slutet av detta året, med titeln Maggie’s Grave. Den är väldigt skotsk, närmast “folk-skräck”, med skandalöst våld och en hämndlysten, bisarr varelse.

Med det tackar vi David Sodergren för samtalet. Alla hans böcker finns tillgängliga på Amazon och Kobo.

Boklista:
The Forgotten Island (2018)
Night Shoot (2019)
Dead Girl Blues (2020)
Maggie’s Grave (oktober 2020)

Fortsätt scrolla för fler spännande intervjuer --> Eller spana in vår lista med de bästa kannibalfilmena!

ANNONS
ANNONS
NÄSTA ARTIKEL