Regissören vägrade spela in i Marocko: ”Annars hade jag aldrig gjort filmen”
Han träffade henne vid frontlinjen 2014. Tolv år senare blev hon en film. Filmtopp har träffat regissören Halkawt Mustafa och huvudrollsinnehavaren Avan Jamal.
Avan Jamal ”dog för att få spela den här rollen”
Titeln No Paradise If You Are Killed by a Woman är ett hån. Bland IS-krigarna fanns en föreställning om att den som dödades av en kvinna aldrig skulle komma till paradiset. Det gjorde de kurdiska kvinnorna vid fronten till något terrorrörelsen fruktade. Det gjorde dem till hjältinnor i en berättelse som sällan får plats på bioduken.
I No Paradise If You Are Killed by a Woman spelar Avan Jamal Vyan, en ung kvinna som växt upp i Norge. Sommaren 2014 besöker familjen irakiska Kurdistan när IS rycker fram. Föräldrarna mördas, Vyan och lillasystern Helin tas tillfånga. Två år senare står Vyan med ett prickskyttegevär i Mosuls ruiner på jakt efter sin syster. Bakom filmen står den norsk-kurdiske regissören Halkawt Mustafa.
Kvinnan bakom geväret
Allt började med en bild. Innan Mustafa blev spelfilmsregissör arbetade han som krigsfotograf.
– I september 2014 träffade jag många kurdiska kvinnliga soldater vid frontlinjen mot IS. Jag förstod att en av dem var prickskytt. Det var den bilden. Jag inspirerades av den kurdiska kvinnan som kämpade mot mörkret och mot IS. Där började allt.
Han följde senare två kvinnliga soldater i tv-dokumentären The Women ISIS Fears. Det var där han förstod vilka de var.
– Nästan ingen av dem kom från en militärskola. De blev soldater på grund av IS brutalitet. När IS tog över hade man bara två val. Att bli sexslav eller att slåss mot dem. Jag ville förstå vem kvinnan bakom geväret är. Var hon kommer ifrån, varför hon gör det här och hur hon blev kapabel att döda.
Prickskytten som bara finns där
Något som slår mig när jag ser filmen är att vi aldrig får se Vyan träna. Hon är plötsligt bara en perfekt prickskytt. Det är ett medvetet val.
– Jag kände att jag sett den scenen så många gånger i andra filmer. Jag ville bygga på verkligheten. Jag förstod aldrig själv hur de blev soldater. Jag såg dem bara som soldater. Så jag gick in i berättelsen från mitt eget perspektiv som filmskapare.
För Avan Jamal fanns det däremot ingen genväg. Hon tillbringade två till tre månader på en militärbas för att klara av vapnen som var både tunga att bära och svåra att skjuta med på riktigt. Första gången hon avfyrade ett tungt gevär glömmer hon aldrig.
– Jag hade aldrig skjutit med något vapen innan. Jag tror att hela min kropp började skaka av rekylen och ljudet. Det var en väldigt konstig känsla och jag blev väldigt känslosam. Men sen när vi skulle skjuta på riktigt i filmen var det faktiskt roligt.
Rollen fick hon inte gratis heller. Flera europeiska stjärnor ska ha varit aktuella.
– Jag dog för att få spela den här rollen. Jag kämpade verkligen för den. Det var viktigt för mig att berätta den här historien som kurdisk kvinna eftersom den handlar om kvinnorna och människorna från min region.
Mosul som en viktig del
Det hade varit enklare att spela in filmen någon annanstans. Mustafa fick förslaget att göra den i Marocko av säkerhetsskäl. Han sa nej.
– Om jag inte hade kunnat göra den i Mosul hade jag kanske aldrig gjort den här filmen. Som krigsfotograf var det väldigt viktigt för mig att man ska tro på det man ser på bioduken. Jag ville använda Mosul som en karaktär i filmen.
Staden hade nyss befriats från IS. Stora delar av inspelningsplatserna var sönderbombade i striderna, och människorna som bodde där hade levt under kalifatet. Med ett skandinaviskt säkerhetstänk blev det en logistisk mardröm.
– Det är väldigt svårt att få tillstånd och att göra det på rätt sätt. Försäkringar, säkerheten för teamet och för invånarna. Man spelar in i en stad där folk har levt under IS och så har man en IS-flagga och vapen. Man återskapar IS-livet igen. Då måste man ha säkerhetsfolk som spärrar av hela området.
För Avan Jamal blev staden en del av rollen.
– Det var sorgligt och känslosamt att se staden. Men platsens äkthet hjälpte min karaktär mycket. Det är som med en kostym. När man tar på sig karaktärens kläder blir man på något mirakulöst sätt en del av henne. Platsen fungerade likadant. Man står i leran, bland ruinerna och de sönderskjutna husen och känner mörkret.
”Min mamma har varit med om samma sak”
Filmen har ännu inte visats i Mosul men Mustafa hoppas att den ska göra det. Några av dem som själva kämpade mot IS har dock sett den och reaktionerna har varit starka. På festivaler i Kurdistan och Mellanöstern har publiken kommit fram efter visningarna.
– De har sagt: ”Min mamma har varit med om samma sak. Min mamma överlevde kriget, hon var soldat.” Det är väldigt intressant att se hur folk känner sig berörda av filmen. Till och med människor från Ukraina har hört av sig, kvinnor som också har kämpat där. Det är spännande att se hur långt det här kan nå.
Det är kanske det mest talande med hela filmen. En berättelse som började med en enda bild vid en frontlinje i norra Irak har hittat fram till kvinnor vid en helt annan front, i ett helt annat krig.
”No Paradise If You Are Killed by a Woman” visas på Stockholms filmfestival.
Filmtopp uppdaterar dig med nyheter och tips inom streaming. För att inte missa någon stor händelse – följ oss på Facebook.