Intervju: Hyllade regissören Gabriela Pichler

Intervju: Hyllade regissören Gabriela Pichler

Rasmus Torstensson
Uppdaterad 16 mars 2022 kl. 15:29 | Publicerad 25 augusti 2018 kl. 18:30

"Landsbygden har fått stå ut med många klichéer."

Gabriela Pichler är definitivt en av de hetaste auteurerna inom svensk film just nu. År 2012 vann hon dubbla guldbaggar för "Äta sova dö" och hon lär även ligga bra till på nästa gala med sin nya kritikersuccé "Amatörer". Under ett samtal med Gabriela berättar hon bland annat om hur studier i filmvetenskap har hjälpt hennes karriär, det förändrade klimatet i svensk filmindustri och skildringen av landsbygden på film.

Tidigare i år var Gabriela aktuell som regissör och manusförfattare med dramakomedin "Amatörer". Filmen blev mycket väl mottagen av både kritiker och publik. Hon känner att hon fick igenom visionen hon hade under idéstadiet, men påpekade att mycket kan förändras under en inspelning.

– En vision påverkas också genom de år man jobbar med den. Ofta är visionen i början av ett filmprojekt lite enklare och mer naiv. Under arbetets gång fördjupas den och problematiseras. Påverkas av omständigheter och verkligheten, och man får jobba hårt för att behålla fokus och rida den i hamn. Men det är väl typiskt för just visioner. Samma sak gäller för filmer som med typ köksrenoveringar. Den där idén man hade blir lätt större och mer avancerad än man först planerat.

"Amatörer" är en film innehållandes stora teman som utanförskap, identitet, gemenskap och otillräcklighet. Vi får följa ett antal människor i den lilla fiktiva kommunen Lafors som är på jakt efter både individuell och kollektiv upprättelse. Enligt Gabriela var det alltid tänkt att historien skulle utspela sig på landsbygden. 

– För mig var det alltid en självklarhet. Av två skäl. Dels är jag uppväxt både i en förort utanför Stockholm och på skånsk landsbygd. Det gör att jag tidigt fick lära mig livet i båda dessa klimat, vilket jag är tacksam för. Det finns många likheter. Landsbygden har också fått stå ut med många klichéer på film. Antingen är det överromantiserat med bönder som kramar kor och pittoreska vyer över fälten – eller så raljerar man över människorna och gör skämt på deras bekostnad. Jag ville slippa allt det och bara göra en uppdaterad bild av den svenska landsbygden.

– Men dels fungerar en liten ort väldigt bra som mikrokosmos om man vill berätta om Sverige idag. Det blir nästan som lilla Sverige i världen. Saker blir tydligare och mer lättöverskådligt.

En skådespelare som verkligen imponerar i filmen är Fredrik Dahl, som spelar en av huvudrollerna, kommuntjänstemannen "Musse". Det var hans första filmroll och han arbetar annars som just kommuntjänsteman. Gabriela berättar att han upptäcktes på ett alldeles speciellt sätt:

– Jag letade efter inspelningsplatser att basera en del av filmandet på och som inspiration till manus. Vi åkte omkring i Västra Götaland och besökte bland annat Svenljunga kommun. Den kommuntjänsteman som tog emot oss, visade oss runt och verkligen ville sälja in orten till oss var just Fredrik Dahl. När jag kom hem till Göteborg igen den kvällen tänkte jag – ”Shit, vi har  hittat honom! Han MÅSTE spela Musse”. Projekt "övertala Fredrik” påbörjades med många långa provfilmningar. Han är en sällsynt talang. Rolig, klok, varm och med en förståelse och engagemang för filmens teman och vision.

Två ungdomar i filmen Amatörer
Landsbygdsmiljön spelar en viktig roll i Pichlers berättelse. Foto: Film i Väst

En tragikomisk scen som sticker ut i filmen utspelar sig på en bar. Den är läckert filmad i en enda lång tagning och för tankarna till långa tagningar gjorda i storfilmer som Scorseses "Maffiabröder" och Paul Thomas Andersons" Boogie Nights". En sekvens som givetvis inte var helt enkel att filma och utföra.

– Det är en enda lång tagning där ”Musse” gör en fyllepromenad i den lokala stammispuben. Jag och filmfotografen Johan Lundborg planerade minutiöst för att kunna göra en tragikomisk scen som håller hela vägen. Sen sa vi till Fredrik: ”Okej, så vad gör Musse under sin fyllerunda i puben?” Vi hängde på Fredrik, som tömde glasen från borden, la en strike på bowlingbanan – på riktigt! – och ”dansade” sin dans. Det var hysteriskt roligt och sjukt ansträngande. Vi kunde inte köra hur många tagningar som helst, på grund av all dricka Fredrik skulle få i sig under sin promenad… Men nej, han var inte full på riktigt. Det funkar inte när man jobbar såsom vi gör. Det är pur skådespelartalang ni ser. Och med lång erfarenhet av liknande situationer i livet. Haha.

Gabriela är själv en cineast med en kandidatexamen i filmvetenskap. Hon menar att erfarenheten hjälper henne i sitt yrke.

– För mig var pluggandet av filmvetenskap den enda möjligheten att som tjugoåring se filmer jag aldrig annars skulle få se. Jag, som tidigare knappt varit på bio innan utan bara plöjt sitcoms och kabel-tv, fick se filmer som öppnade upp en helt ny värld för mig. Jag tycker att den resan har gjort mig som filmregissör mer medveten i mina konstnärliga val.

I Kristoffer Triumfs intervju med Filip Hammar i podcasten "Värvet"  diskuterades klimatet i svensk filmindustri. Hammar menade att det kan vara svårare att få bidrag om man jobbar utanför de mest populära genrerna och greppen. Jag var nyfiken på hur Gabriela upplever den rådande situationen. 

– Jag har inte hört podden eller uttalandet, så lite svårt för mig att kommentera. Men jag kan säga att det har skett stora förändringar inom svensk filmindustri, som gör att folk som jag – kvinnliga filmregissörer från arbetarklass och med invandrarbakgrund – numera kan vara en del av filmbranschen. I just detta system. 

Vi på filmtopp tackar Gabriela för tiden. Har du inte redan sett filmen "Amatörer" tycker jag definitivt att du ska ta dig en titt. Det är nämligen en av årets bästa filmer!

ANNONS
ANNONS
NÄSTA ARTIKEL