Intervju: Jörgen Viman (Filmrestaurerare)

Intervju: Jörgen Viman (Filmrestaurerare)

Eric Diedrichs | Intervju
06 februari 2015
Eric Diedrichs | Intervju
06 februari 2015

Ett samtal om att återskapa, bevara och förvara en filmskatt.

SONY DSC

Jag har haft det stora nöjet att intervjua Jörgen Viman på Svenska filminstitutets arkiv om arbetet bakom filmrestaurering. Det vill säga hur man arbetar med att bevara film i nyskick trots tidens slitage. Viman har bland annat jobbat med att restaurera Bergmans Trollflöjten (1975) och det var efter att Cinemateket visade hans nyrestaurerade utgåvan av filmen som jag kom i kontakt med honom. Min recension av Trollflöjten hittar du här.

Hur länge har du arbetat med att restaurera film?

– Jag började med filmrestaurering 2001, men har arbetat med film på film sedan unga år. Innan jag arbetade med filmrestaurering jobbade jag som negativklippare och då alltid med nyproduktioner.

Vad menar du när du säger film på film?

– Jag menar film på filmbas (analog film). Ettor och nollor (digital film), är något helt annat. Jag brukar säga att en analog film kan man rädda även om den är i mycket dåligt skick. En analog film bryts ner sakta och så länge det finns bild finns det hopp. En digital bild fungerar ju så att antingen finns den eller inte. Tänk när TV vart digital, samma där. Du kunde ha en analog sändning som var usel men du såg och kunde ändå följa med, eller så hade du en digital kanonbild eller ingen alls.

 Är det någon särskilt film som du är extra stolt över att arbetat med?

– Oj! Det finns många filmer som jag är stolt över och det är svårt att välja ut en av dem. Det som dyker upp i huvudet som de mest komplicerade restaureringarna är filmerna Berg-Ejvind och hans hustru (1918), Herr Arnes penningar (1954) och Expedition Röda havet (1956). Men som sagt det finns många många fler. [Berg-Ejvind och hans hustru visas på Cinemateket Göteborg 21/4 med levande musik, Viman inleder visningen].

Vilken film skulle du helst vilja vara/velat ha varit med och restaurera?

– Svårt att säga en exakt titel. Jag har sett mycket restaurerad film som jag själv inte arbetat med när jag besökt filmfestivalen i Bologna. Det som är mest intressant är ju att byta erfarenheter och få veta hur andra filmarkiv arbetar. Vilka titlarna är, är ju inte lika viktigt.

I enkla drag, hur går det visuella restaureringsarbetet till?

– Restaurering handlar om att återskapa och alltså inte om att förbättra eller förändra. Filmhistorien är vårt facit och målet med en restaurering är att försöka få filmen att se ut så som den gjorde vid premiären. Det är inte alltid man når ända fram då en restaurering alltid speglar det material man har att utgå från.

– På Filmarkivet vid Svenska Filminstitutet arbetar vi rent filmtekniskt med att lappa och laga filmmaterialen för att göra det kopieringsdugligt. Vi framställer nya filmmaterial som redigeras. Till vår hjälp har vi manus, textlistor och textkartonger som finns bevarade på Svenska Filminstitutets bibliotek. Vi tar också hjälp från de censuruppgifter som finns bevarade på Riksarkivet. En lycka för oss är att vi har haft censur i 100 år och att det därmed finns mycket dokumentation som hjälper oss i vårt arbete. När ett nytt negativ är framställt och färdigredigerat så tas nya visningskopior fram på filmbas. Även om filmen digitaliseras så småningom så kan filmen visas på film såsom den en gång visades.

Hur går det auditiva [ljudmässiga] restaureringsarbetet till?

– När man arbetar med ljud finns två allternativ. Det ena är att framställa ett helt nytt optiskt tonnegativ från en visningskopia. I samband med detta städas ljudet på eventuella defekter som tillkommit med tiden. Finns det defekter i materialet som alltid funnits där så ska dessa vara kvar. Vi vill absolut inte förvränga filmhistorien. Ljudarbetet är ingenting vi gör i Sverige utan dessa tjänster får vi köpa utifrån.

– Ett annat sätt är att framställa ett bildnegativ med ett optiskt ljudspår, och ifrån det sedan framställa visningskopior. Om man arbetar på ett sådant sätt så förlorar man också möjligheten att rätta till eventuella defekter.

Jörgen Viman

Hur lång tid tog arbetet med Trollflöjten?

– Trollflöjten var ett restaureringsprojekt som det arbetades med vid olika tillfällen. De allra första proverna gjordes 1999 och dessa mynnade ut i att man framställde ett säkerhetsmaterial och ett optiskt stereoljud på filmen. Detta arbete var klart 2000.

– Säkerhetsmaterial är inget material som används vid framtagande av nya kopior utan ett mellanmaterial som används för att framställa ett nytt negativ. Pengar för att framställa ett nytt negativ fanns inte 2000 därför stannade man projektet där. Det fanns ju trots allt ett säkerhetsmaterial om något skulle hända med kameraoriginalet.

– År 2008 fick kulturdepartementet 20 miljoner kronor att fördela på olika Bergman-projekt och då fick Filmarkivet vid Svenska Filminstitutet två miljoner kronor. Det gav oss möjlighet att återuppta projektet och framställa ett duplikatnegativ och från detta negativ ta fram visningskopior med stereoljud. Projektet avslutades 2009.

Hur kommer det sig att ni valde att restaurera just Trollflöjten av Bergmans filmer? 

– Kameraoriginalet var ett 16mm negativ som många kopior var framställda från. Med tiden så slits materialet och första indikationen på det kom 2004. Negativet började fälla, små bitar av emulsionen släppte. På en visningskopia ser det ut som vita nålstick. Vi avstod från att ta fram nya visningskopior av filmen och inväntade möjligheten att kunna framställa ett nytt negativ. Den möjligheten kom alltså 2008.

Arbetar ni med att restaurera fler Bergmanfilmer? 

– Nej inte i dagsläget. Vi fokuserar på den nitratfilm som finns i våra samlingar och som endast finns på nitratbas.

Hur kommer det sig att det finns restaurerade Blu-ray-utgåvor av Bergmans filmer på den internationella marknaden men inte på den svenska? 

– De allra flesta filmer som finns i våra samlingar har inte Svenska Filminstitutet rättigheter till. Det är alltså upptill varje rättighetsinnehavare att ge ut filmer i de länder och på det sätt som de finner bäst.

 Tror du att vi snart kommer få se fler Bergmanfilmer i fina restaurerade utgåvor på den svenska marknaden?

– Jag är optimist och hoppas att det inte ska dröja, men frågan kan endast rättighetsinnehavarna besvara.

Med det tackar vi på Filmtopp.se Jörgen Viman. Vill du veta mer om arbetet bakom film? Läs vår intervju med Jerry Axelsson som är arbetsledare och maskintekniker på Filmhuset.

För fler intervjuer, listor och recensioner, följ Filmtopp.se på facebook och twitter.