I ”Kevlarsjäl” gör Torkel Petersson sin råaste roll hittills: ”Man måste våga”
Stor intervju runt hyllade svenska filmen
Som hårt arbetande skådespelare sedan debutfilmen ”Jalla! Jalla!” behöver Torkel Petersson ingen närmare presentation. Efter att länge ha varit förknippad med komedier har hans karriär de senaste åren rört sig mer mot dramatiska roller. Nu är han bioaktuell med ”Kevlarsjäl”, där han spelar Bo – en alkoholiserad pappa till filmens huvudroller, bröderna Alex och Robin.
– Jag vet inte riktigt, säger Torkel Petersson när jag frågar honom om skiftet från komedi till drama. Det är nog mest så branschen har sett ut. Jag vill jobba mycket och tar de roller jag får, så länge materialet inte är för dåligt.
Vi möts under Way Out West i Slottsskogen i Göteborg – samma plats där Torkel spelade in flera scener för filmen som satte honom på kartan för 25 år sedan.
– Vi gjorde Jalla! Jalla! här, nästan precis där vi sitter nu. Det var en mycket mindre produktion, mer som en lek. Man visste inte ens om den skulle gå upp på bio. Det var avslappnat, men på ett bra sätt.
Trots många år framför kameran erkänner han att premiärnerverna finns kvar.
– Man är nog lite rädd för att alla ska se det man lagt ner så mycket arbete på. Det är som att visa upp sitt konstverk för första gången. Och om det var ett år sedan man spelade in hoppas man verkligen att det ska hålla.
Att vänja sig vid att se och höra sig själv är fortfarande en process
– För vissa kanske det går fort, men för mig har det varit steg för steg. Jag minns när jag gjorde min första film och tänkte: ”Nu har jag gjort en film. Om jag får göra en till, då är jag nog accepterad.” Men även nu känner man aldrig att man är helt trygg.
Noggranna förberedelser inför ”Kevlarsjäl”
I ”Kevlarsjäl” spelar Torkel den självömkande och våldsamma pappan Bo, en före detta militär som tar ut sin frustration på sina barn. Varje scen är laddad.
– Maria Eriksson-Hecht [filmens regissör] var väldigt noggrann och pushade mig att förbereda mig ordentligt. ”Du ska gå till läkarna, du ska gå till alkoholkliniken.” Så jag gjorde mycket research och intervjuade folk. Jag var skeptisk först, men det satte sig på ett omedvetet plan.
Han berättar hur mycket av rolltolkningen ligger i detaljerna – blicken, kroppshållningen, de små skakningarna i händerna.
– Jag såg en video från en läkare på Sankt Göran. Det var mycket konkreta smågrejer som jag försökte få in i spelet. Det blev ganska noggranna förberedelser.
Torkel var länge knuten till projektet, efter att tidigare ha gjort en liknande roll i en av Maria Eriksson-Hechts kortfilmer.
– Man kände att hon och Pelle [manusförfattare och Marias sambo] ville göra något extra, de har jobbat med den här filmen i flera år. Den känslan smittade av sig på oss skådespelare.
Ung energi på inspelningen
Mitt i samtalet slår sig Adja Sise ner vid bordet. Hon spelar Ines, en av filmens huvudroller, och har tidigare synts i Eagles. ”Kevlarsjäl” är hennes första stora roll.
– I början var det jätteläskigt, säger hon. Men nu känns det mest spännande och roligt. Jag har sett filmen flera gånger och vet vad som väntar.
Torkel inflikar att han tyckte de unga kollegorna kändes självsäkra.
– Skojar du? Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv!, svarar Adja med ett skratt.
Hon berättar om förberedelserna inför inspelningen och hur hon och Josef Kersh – som Adjas karaktär Ines är tillsammans med – jobbade för att etablera sin kemi.
– Vi hade seminarium i flera dagar, gick på långa promenader, åt middagar och hängde. Maria lät oss spela minigolf för att bygga relationer. Jag undrade hur det skulle hjälpa, men det var helt avgörande.
För Torkel såg övningarna annorlunda ut.
– Maria ville att jag skulle vara Bo även utanför kameran – spela fotboll med mina ”söner”, köpa glass med dem. Jag orkade knappt, men i efterhand förstår jag poängen. Den typen av kontakt hade vi inte hunnit skapa om vi bara träffats på inspelningsplatsen.
Scener på bristningsgränsen
En av filmens starkaste scener är middagen där Bo och sönerna äter ”den svensk-italienska klassikern” falukorv och makaroner. Det börjar idylliskt men slutar i ett fullskaligt bråk.
– Man måste våga gå all-in, säger Torkel. Annars hamnar man lätt i ett mellanläge. Jag försökte tänka på Ingrid Bergmans ord: ”Du behöver inte göra så mycket. Bara var.” Det var nytt för mig.
Han berättar hur regissören ibland lät kameran rulla utan avbrott för att fånga oförutsedda ögonblick.
– I början kunde jag känna att jag inte klarade av scenen, men när det väl var dags fanns inget val. Och just då kan det uppstå något oväntat, något sant.
Med det tackar vi Torkel Petersson och Adja Sise för pratstunden. Kevlarsjäl visas nu på svenska biografer.
Filmtopp uppdaterar dig med nyheter och tips inom streaming. För att inte missa någon stor händelse – följ oss på Facebook.