Hero gradient image

Transmedialt berättande och Alan Resnick

Charlotta Lundborg | Artikel
24 augusti 2018
Charlotta Lundborg | Artikel
24 augusti 2018

Charlottas skräckhörna kliver in i en hittills ganska okänd och obehaglig värld – Det transmediala berättandet.

Foto: Adultswim

För två år sedan kom jag över en en video på Youtube. Det var en kortfilm som heter "This House Has People in It" (2016). Filmen klipper mellan olika övervakningskameror i ett hus där ett par står och grälar i köket medan deras dotter ligger på golvet. I vardagsrummet sitter en äldre släkting och den yngre sonen väntar på gäster till sitt födelsedagskalas. Sedan börjar en rad märkliga och oförklarliga saker hända, och efter jag sett färdigt filmen förstod jag ingenting alls. Jag hade ovetandes hamnat i Alan Resnicks kreativa värld.

“Alan Resnick is a visual artist and director. People say he is small like a tiny little baby, but that’s not true. He has a very smooth featureless face.”

Från alanresnick.info

Alan Resnicks egna hemsida rör sig texten oavbrutet och bakgrundsbilden är ett foto på två personer i en bil som moonar kameran. Detta beskriver hans filmer ganska bra. De är ofta absurda och är inte alltid renodlade i skräck, men de har något utomjordiskt och obehagligt över sig. Resnick började sin karriär genom Youtubeserien alantutorial (2011 - 2015) som är en parodi på onödiga informationsvideor. Senare är han främst känd för sina kortfilmer för kanalen Adultswim: Unedited Footage of a Bear (2014) och This House Has People in It. När jag tittade på House fick jag upp som förslag en video som påstod sig förklara den nästan 12 minuter långa kortfilmen. Men den videon var 1h och 40m! Hur kunde det krävas en så lång video för att förklara vad som egentligen försiggick? Svaret ligger i hur Resnicks filmer ofta är en del av ett transmedialt berättande.

Transmedialitet kan beskrivas som ett verk som överskrider flera medium (t.ex. film, böcker, serier och TV-spel) och i Resnicks fall är det sällan så enkelt som det du kan se i filmerna. Ibland hänger flera, till synes helt orelaterade, videos ihop. Ofta finns det hemsidor du kan besöka och klicka dig runt på, eller sociala mediekonton. Till House är det ett enormt projekt med dolda länkar till övervakningsvideor och dokument där du får leta efter koder till låsta mappar för att ta del av mer information. Och i slutändan så förklaras oftast ingenting konkret ändå. Du får dra egna slutsatser genom att analysera materialet du lyckats få tag i.

Skräck är en av de bästa filmgenrerna att göra med en låg budget, även om det krävs erfarenhet för att lyckas åstadkomma något obehagligt. Genren gör sig även bra i kortare format eftersom den funkar bäst när den är suggestiv och lite vag. Om du dessutom använder dig av transmedialt berättande genom digitala medier finns det olika sätt att överraska och chocka tittaren. Allt detta bidrar till Resnicks framgång inom genren som tvingar åskådaren att ta aktiva val i jakten på svar. Hans filmer skapar tankeverksamhet och nyfikenhet och även ibland frustration.

Det är svårt att beskriva filmerna så jag rekommenderar att kolla in Resnicks filmografi och se för er själva vad det handlar om. Det är obehagligt men också roligt då han gillar att använda sig av satir för att få fram sina poänger. Han återanvänder dessutom vissa bilder och idéer i flera av sina projekt, vilket får en att fundera på om allt kanske utspelar sig i samma vrickade fiktiva värld. Och kom ihåg: om du inte får upp den blåa stolen från marken så låt den ligga kvar.

För fler liknande artiklar, besök Charlottas skräckhörna.