ANNONS Innehållet presenteras av Onlinecasinos.se
Ruben Östlund ger sitt stöd till strejken i Hollywood: "Ja, kör!"

Roller som greppade publiken

Filmtopp
Uppdaterad 17 november 2023 kl. 11:11 | Publicerad 19 maj 2023 kl. 09:05

Det finns få skådespelare som kan engagera sin publik till fullo. Här kommer några roller som är exempel på mästerliga prestationer som har fångat publiken.

”Casino”- mästerverket i syndernas stad

Trots att det idag blir alltmer populärt för svenskar att besöka nya casino utan svensk licens online, kan det vara intressant att se hur saker och ting fungerar på ett landbaserat casino. Något som filmen ”Casino” bjuder på i mängder.

En av minnesvärd roll är gestaltningen av Sam ’Ace’ Rothstein i  ”Casino” från 1995. I denna fascinerande roll gestaltas en casinooperatör med djupa maffiakopplingar vars liv spirar utom kontroll på grund av girighet, bedrägeri och våld. Hans rollfigur är komplex och multidimensionell och ger utrymme för skådespelaren att visa upp hela spektrumet av sitt skådespeleri.

Med en unik kombination av affärsmannens intelligens och den organiserade brottslingens farlighet skapas här en karaktär som är lika skrämmande som han är fascinerande. Hans framställning av Rothstein visar både kontroll och panik, styrka och sårbarhet, vilket gör karaktären till en av de mest minnesvärda prestationerna någonsin. Dessutom bidrar små detaljer i framställningen till att ge en djupare inblick i casinoindustrins underverk och dess skuggiga underjordiska kopplingar.

Gangsterliv och brutal ärlighet i ”Goodfellas”

I gangsterklassikern ”Goodfellas” bjuds vi på en annan en omskakande prestation när vi ser den karismatiske, men farliga, gangstern Jimmy Conway.

Det är den skickliga skildring av Conways både charmiga och skrämmande personlighet, som tillför en extra dimension till filmen och bidrar till att ”Goodfellas” hyllades av både publik och kritiker. Gestaltningen av Conway bidrog även till att förstärka filmens djupgående utforskning av gangsterlivets konsekvenser och dess ofrånkomliga slut.

”The Irishman” – ett livsverk genom tid och ålder

I ”The Irishman” från 2019 får vi följa karaktärerna genom flera decennier. Mest noterbar är förmodligen Frank Sheeran, en torped för maffian, som skickligt framställs från hans yngre dagar till hans sista år. Det är en påminnelse om skådespeleriets otroliga räckvidd.

Kritiker från bland annat New York Times hyllade filmens skådespel och noterade deras oberäkneliga förmåga att kombinera brutalitet med sårbarhet.

Brutalt porträtt av självdestruktion i ”Raging Bull”

”Raging Bull” från 1980 handlar om boxaren Jake LaMotta och var en film som krävde en extrem fysisk och psykisk förvandling av huvudrollsinnehavaren. Dock belönades huvudrollsinnehavaren, i rollen som den självdestruktiva boxaren, med en Oscar för bästa manliga huvudroll.

Porträttet av LaMotta är både gripande och störande, och lyckas skapa sympati för en figur som är brutal och självdestruktiv. Här skildras karaktärens inre demoner med en intensitet och ärlighet som är djupt påverkande, vars handlingar är både skrämmande och tragiska. Det är en prestation som understryker de bästa skådespelarnas förmåga att gå till extrema längder för att framställa en karaktär så trovärdigt som möjligt.

Skådespelarteknik och dedikation

Under 50-talet började det intensiva metodskådespeleri, vilket innebär att man fullständigt förvandlar sig själv för att passa de roller som spelar, få genomslag. Under 70-talet blev det extra stort och finns fortfarande kvar i dag. Metoden har i viss mening kritiserats, men samtidigt går det inte att förneka att resultatet många gånger är slående.

En skådespelare så pass dedikerat och med möjligheten och villan att dyka så djupt in i sina karaktärers psykologi och livserfarenheter, kan frammana gestaltningar som är både komplexa och djupt mänskliga.

Den här förmågan, att ge liv åt komplexa karaktärer och förändra sin egen persona för att passa rollen, har gjort metodskådespeleriet mer eller mindre mytomspunnet.

Utöver de nämnda filmerna i denna artikel, är några andra minnesvärda roller följande:

•    Travis Bickle i ”Taxi Driver” (1976), en psykologisk thriller om en instabil taxichaufför som drivs till våld.

•    Michael Vronsky i ”The Deer Hunter” (1978), en krigsfilm som utforskar effekterna av Vietnamkriget på amerikanska soldater.

•    Leonard Lowe i ”Awakenings” (1990), en rörande berättelse om en patient som vaknar upp efter att ha varit katatonisk i flera decennier.

•    Neil McCauley i ”Heat” (1995), en kriminalfilm om en professionell rånare

•    Pat Solatano Sr. i ”Silver Linings Playbook” (2012), en dramakomedi där en far som försöker stötta sin son genom hans mentala hälsoresor.

Avslut

Skickliga skådespelare finns det många av, men få har förmågan att verkligen greppa tag om sin publik. För detta krävs det en otrolig förmåga att fullständigt fördjupa sig i en karaktärs psykologi och livserfarenhet. Dessa karaktärer och känslor, från brutala gangsters till kämpande fäder, är några exempel där skådespelare har pushat sig över gränserna för att ge allt för sin rolltolkning. Dessa bidrag till filmen kommer att vara ihågkomna i många år framöver.

ANNONS
ANNONS
NÄSTA ARTIKEL