Hero gradient image

Original mot Remake: Mad Max (1979) vs Mad Max: Fury Road (2015)

Fredrik Edström | Artikel
08 mars 2016
Fredrik Edström | Artikel
08 mars 2016
mad-max-fury-road-image-tom-hardy-5
Foto: Warner Bros. Pictures

Då var det dags för undertecknad att ta på sig sina undersökande glasögon igen. Reboot och original ska sättas under lupp. Likheter och skillnader ska letas och den här gången har turen kommit till Mad Max. Den första filmen om Max Rockatanasky kom 1979 och rebooten Fury Road mötte biopubliken 2015.

Likheter

gallery_movies-mad-max-1979-mel-gibson
Foto: Warner Bros. Pictures

Kompromisslösa antagonister

I originalet möter polisen Max (Mel Gibson) ett motorcykelgäng som totalt saknar respekt för lag och ordning. Dessa laglösa leds av en fantastiskt osympatisk figur vid namn Toecutter (Hugh Keays-Byrne). Toecutters gäng dominerar vägarna och sätter skräck i befolkningen med det ena sadistiska våldsbrottet efter det andra. Tyvärr dröjer det inte länge innan Max får erfara deras grymhet när Toecutters gäng mördar Rockatanaskys fru och son.

I Fury road har Max (Tom Hardy) blivit en sargad och hårdhudad överlevare i en minst lika hårdhudad värld. Antagonisten är nu en tyrannisk diktator som styr över ett sektliknande samhälle. Hans namn är Immortan Joe (även han spelad av Hugh Keays-Byrne). Med sin förtryckande ledarstil har han den post-apokalyptiska ödemarken i ett järngrepp.

Filmseriens regissör George Miller försöker aldrig humanisera sina antagonister. Det är inte några komplexa karaktärsporträtt vi bjuds på – och det bryr jag mig inte om. Världarna som Miller etablerar är så brutala och utflippade att skurkarna inte behöver ha komplexa motiv eller skänkas mänskliga sidor. Det som behövs är ett ordentligt motstånd för vår protagonist – det får vi.

Dystopier

Båda filmerna äger rum i framtiden och det är inga muntra tolkningar av vad som komma skall som presenteras. Originalet äger rum ”i en nära framtid” där brottsligheten har fullständigt slagit rot. Polisen står chanslös i sina försök att skydda sina invånare. Det spenderas väldigt lite tid på att gestalta världen utanför poliserna och motorcykelgängen. Fokus ligger på karaktärerna och inte på den värld de vistas i.

Fury Roads dystopi är mer tillskruvad och vrickad än den som originalet målar upp. Bensin är den mest värdefulla resursen och har blivit en bristvara. Detta blir extra problematiskt när olika former av vrålåk är det mest populära transportmedlet. Naturen är ett minne blott och är ersatt med mil av ökenmark. Det är en värld i sann Darwin-anda där den svage blir uppäten av den starke illa kvickt.

En befriande aspekt av hur Miller gestaltar sina framtida världar är avsaknaden av politiska och moraliska pekpinnar. Dystopier dras ofta med löjligt övertydliga budskap. Detta undviker Miller skickligt. Världarna är helt enkelt endast den arena där karaktärerna verkar.

Skillnader

mad-max-fury-road-tom-hardy-wallpapers-mad-max-epic-road-war-at-the-heart-of-fury-road
Foto: Warner Bros. Pictures

Skala

Den första filmen berättar en klassisk och ganska simpel hämndhistoria. Max tar ut vedergällning på det motorcykelgäng som har mördat hans familj. Det är en snävare och lite mer personlig filmupplevelse i förhållande till sin reboot.

Fury Road berättar en historia med betydligt större omfång. Plötsligt blir vi varse om världen utanför Max synfält. Miller målar upp sitt alternativa Australien som en värld full av brutalitet men även mycket skönhet. Det är en mer uppumpad film på alla sätt och vis. Allt från karaktärernas motivationer till den värld som presenteras har en närmast mytologisk känsla över sig. Det må vara mindre personligt än originalet men det är mer som står på spel i Fury Road.

Berättandet

Fury Road hade i princip kunnat fungera som en stumfilm. Vår huvudperson är påtvingad en mask halva filmen och grymtar fram korta repliker. Detta är inte dialog som driver handlingen framåt, utan biljakter, handgemäng och vråltuffa actionsekvenser. Fullständigt makalösa stunts avlöser varandra i en våldsorgie som jag myser mig genom. Fury Road är verkligen visuellt berättande i sin renaste form.

Originalet är däremot inte lika actiondriven som sin reboot. Berättandet är mer konventionellt, liksom den övergripande historien. Miller lägger störst dramatiskt fokus på kärleksrelationen i originalet för att göra hämnden mer ljuv för oss tittare. En anledning till detta kan vara filmens extremt låga budget och tekniska förutsättningar. Actionscenerna är fortfarande spektakulära men de bär inte hela filmen på sina axlar.

Summering

Mad Max är en karaktär och franchise som har gått igenom en del renoveringar och ansiktslyft. Jag fick en del problem med att hitta likheter den här gången. Hade jag däremot gjort en jämförelse mellan The Road Warrior och Fury Road så är jag ganska säker på att likheterna hade varit enklare att upptäcka. Nu uppenbarade det sig tidigt för mig att originalet och Fury Road knappt tillhör samma genre. Om du söker efter fler grymma filmer, spana in vår lista över årets bästa filmer.