Manusbloggen | Priset på en dröm (del 3): Slutsats

Manusbloggen | Priset på en dröm (del 3): Slutsats

Emil Oscar Rasmussen
Uppdaterad 09 april 2020 kl. 08:04 | Publicerad 21 maj 2019 kl. 18:05

För att uppnå det ena, måste du offra det andra.

I de två föregående delarna har Manusbloggen – Allt om att skriva manus tittat närmare på Damien Chazelles Whiplash (2014) och La La Land (2016). Med hjälp av filmernas manus har vi kunnat sätta fingret på vad Chazelles drömmare faktiskt fick betala för att uppnå sina drömmar.

Armstrongs första steg på månen.
Från Damien Chazelles First Man. Foto: Universal (Sony).

I den här sista delen sammanfattar vi vad vi faktiskt har kommit fram till.

Del ett: Whiplash  

Del två: La La Land

*****

Priset på en dröm (del 3): Slutsats

Förra året släpptes Damien Chazelles senaste film, First Man (2018), med manus av Josh Singer. Efter Whiplash och La La Land kan jag förstå att Chazelle tog sig an just det projektet. Jag har visserligen inte läst manuset till First Man – som handlar om Neil Armstrong (Ryan Gosling) och den första månlandningen – men en berättelse som kretsar kring drömmar om rymden och där liv, familj och vänner står på spel... det känns en aning bekant efter de två föregående analyserna.

Det känns säkert att säga att Chazelle verkligen har hittat sitt framgångsrecept.  

Så vad har Chazelle satt för pris på en dröm?

Andrew förnekade sin pappa för att utmärka sig i jazzvärlden. Mia och Sebastian valde sina respektive karriärer före varandra – alla tre uppnådde de sina högsta drömmar. Vackert och sorgligt. Inspirerande och avskräckande. Bitterljuvt minst sagt. Och priset på en dröm?

Var beredd på att förlora allt.

Så visst är han en ganska så cynisk drömmare ändå, Damien Chazelle. Även om jag vill tro att det går att balansera livet bättre än vad som framställs i både La La Land  och Whiplash har han nog en poäng i sitt budskap – för att lyckas måste du vara beredd på att offra både det ena och det andra. Eller rättare sagt, för att uppnå det ena måste du offra det andra.

Chazelle har med framgång jobbat med sin hypotes över tre olika filmer, som dessutom är väldigt olika från varandra. I sina drömmare har han hittat en nisch som uppenbart resonerar med människor, och i mitt tycke får har mer än gärna fortsätta på samma spår.  

Here's to the ones who dream

I slutändan var Mia och Sebastian tvungna att ge upp en dröm för att uppnå en annan och Andrew gav upp sin familj och trygghet för att uppnå sin dröm.

Det är fint, men också tragiskt att våga fortsätta drömma när det finns så mycket att förlora. Och det är väl det som Chazelles filmer trots allt handlar om och hyllar...

– Here's to the ones who dream // Foolish as they may seem // Here's to the hearts that ache // Here's to the mess we make…

Allt gott, Emil

Det finns fler analyser att läsa här. Vill du veta mer om Emil Oscar? Besök hans sida emiloscar.com

ANNONS
ANNONS
NÄSTA ARTIKEL