Förhoppningar och farhågor: Jurtjyrkogården (2019)

Segertåget Stephen King-remakes tuffar glatt vidare till nästa station: Jurtjyrkogården! Kultklassikern från 1989 fick en hel filmvärld att snegla misstänkt mot sina kära huskatter och drömma ångestladdade mardrömmar om kapade hälsenor. Nu ämnar en ny generation skräckskapare ge oss fler sömnlösa nätter med nyinspelningen av klassikern.

5:e April återvänder de mordiska kreaturen till våra biografer och sadisten i mig längtar efter isande skräck i biofåtöljen. Dock är fallgroparna många minnet av misslyckade skräck-remakes liksom ekar innanför hjässan min. Därför har vi på Filmtopp nu sammanställt våra tankar i en ny "Förhoppningar och farhågor". Mycket nöje!

Förhoppningar

Lägg nostalgin på hyllan

Inledningsvis vill jag, givetvis, vända hela Filmtopps läsarbas emot mig genom att påstå att originalet är en ganska undermålig skräckfilm. Utöver ett creepy koncept, några goa scares och snuskigt läbbig make-up är det en sorgligt daterad 80-talsdänga med genomusla skådespelarprestationer och ett risigt manus.

LÄS VIDARE: Vår topplista över de bästa Stephen King-filmerna!

Min innersta önskan för Jurtjyrkogården är mod. Mod att lägga nostalgin på hyllan och ta det kreativa rodret från originalet. Visst, King-puritanerna kommer slå frivolter av ren ilska, men Jurtjyrkogården behöver frångå formulan etablerad för att lyckas. Behåll konceptet och karaktärerna men våga röra om i husdjursgrytan – ordentligt!

 Praktiska effekter

Finns det något som rycker en hypnotiserad filmtittare ur upplevelsen mer än en usel datorgenerad effekt? Knappast. I skräckfilm gäller dessutom den här regeln i kvadrat.

Jag hoppas innerligt att jag slipper se CGI-konstruerade husdjur orsaka ond bråd död i remaken. Låt praktiska effekter och kreativ sminkning sköta kommunikationen mellan filmduk och mina sköra nerver så den ständigt aktiva sadisten inom mig blir nöjd.

Farhågor

För mycket *wink wink* till publiken

Vi lever i en filmisk era som förälskat sig i det som varit. Uppföljare på lastgamla filmer, remakes och ren nostalgiporr tillhör idag den cinematiska terräng vi befinner oss i - på gott och ont.

Därför hoppas jag att Jurtjyrkogården ligger lågt med referenserna till originalet och står på egna ben - utan att spela på fansens kärlek till det som varit. Spara Ramones-dängan till eftertexterna och låt inte karaktärerna upprepa mantrat "Sometimes dead is better" var femte minut. Låt det nya materialet vara nytt. En skräckupplevelse ska trollbinda - inte förflytta fokus till det som varit.

En jump scares-kavalkad

Jump scares är skräckfilmens billigaste och enklaste knep att få en stark reaktion från sin publik och överanvänds den ersätts snart skriken med suckar.

Pet Semetary är så pass konceptuellt laddat med skräck att antalet jump scares bör kunna hållas på ett minimum. Låt stämning och atmosfär plantera skräckladdade fröer i publikens instabila sinnen istället för att gå pang på rödbetan. Givetvis piggar det upp med några ordentliga scares, men inte på bekostnad av stämning. Bygg hellre upp en skoningslöst laddad atmosfär i biosalongen och plåga oss med uppbyggnad – det är riktig skräck för mig.

Detta var mina fyra förhoppningar och farhågor på remaken av Jurtjyrkogården. Ska du se filmen den 5:e April?