Barndomsfavoriter - håller "Gremlins 2" idag?

Min uppgift är att bänka mig i TV-soffan och se om mina gamla barndomsfavoriter! Har favoritrullarna från förr åldrats som ett högklassigt vin eller mer som en ekologisk banan under rötmånaderna? Idag är det dags för Gremlins 2 att möta vuxenlivets obönhörliga blick. I regissörsstolen sitter fortfarande Joe Dante och framför kameran får vi avnjuta Zach Galligan och Phoebe Cates. 

Jag har delat upp filmen i tre segment där skiljelinjen mellan mina åsikter som barn vs mina åsikter nu framträder tydligast. Mycket nöje!

En tonal drinkmix 

Vad mina barnögon såg: som knodd var alltid Gremlins 2 favoriten. Ettans lite för välsvarvade korsning av thriller, monsterfilm och spielbergskt smakade lite för dystert för unga smaklökar och därför träffade uppföljaren mitt i prick. Joe Dante tar i från tårna och injicerar uppföljaren med en frenetisk och bananas ton som glatt knådar ihop skräckbitarna från ettan med Snurre Sprättigt ursinne. Given kärlek för mina barnsliga preferenser.

Barndomsfavoriter – Håller verkligen "Mulan idag"?

Vuxenblickens dom: Gremlins 2 är en modig uppföljare och skördar frukten av de fröer ettan planterar. Tonen är minst sagt flackig och laddar bössan så knökfull med trams att lite helt enkelt måste träffa måltavlan - även om många skottsalvor far helt åt fel håll. Tack och lov väger Dante upp den stundtals överdådiga flamsigheten med en välkommen självmedvetenhet som driver såväl med populärkultur som första filmen. Gremlins 2 tar ut svängarna ordentlig och stundtals ger det utdelning.

En läbbig gore-fest!

Vad mina barnögon såg: jag minns Gremlins 2 som lite tuff, att det var en pärs att ta sig igenom, och att den var betydligt mer explicit våldsam än originalet. Lemlästade monster, skrikande panikslagna offer och inälvor i en enda skräck och humor-laddad röra, helt enkelt. Scenen som tydligast etsat fast sig i minnet är giftermålet mellan en surmulen Gremlin och en dokumentförstörare. Resultatet: en slemmig skilsmässa.

Barndomsfavoriter – Hur står sig "Casper" idag?

Vuxenblickens dom: här sviker mitt minne. Visst, scenen med dokumentförstöraren är intakt och likaså en mumsig hiss-scen där lemmarna flyger, men speciellt läbbigt eller några överdrivna utsvävningar är det inte tal om. Filmen är tydligt förankrad i den amerikanska åldersgränsen PG-13 och det märks. Splatterfesten är ytterst barnvänlig och ständigt skildrat genom ett kommersiellt, komiskt filter där originalets våldsskildring är betydligt grövre. Det ska dock sägas att denna approach passar Gremlins 2 tonala spretighet utmärkt.

Bryter uppföljarnas heliga regel - krymper skalan

Vad mina barnögon såg: jag minns det som märkligt redan då. Hur kunde busfröna ges en hel stad att löpa amok i i första filmen för att sedan isoleras till en och samma byggnad, högteknologiska Clamp building, i del två? Den heliga regeln i uppföljare är ju att bre på, öka skalan och låta insatserna skjuta i höjden. Ur mina naiva barnögon kändes alltid Gremlins 2 mindre tack vare detta konstnärliga val som ofta fick mig att klia mjället ur geniknölarna.

Barndomsfavoriter – håller "Resident Evil" idag?

Vuxenblickens dom: skenet kan som bekant bedra. Visst, rent geografiskt matematiskt agerar spellevinkarna på en mindre yta men Clamp building är en high concept-lekplats. Tack vare att Joe Dante väljer en fantasy-approach mineras därför landskapet med enormt tramsiga scenarios. Att kalla Gremlins 2 för en "mindre" film än originalet, trots den klart mindre geografiska ytan, vore ren och skär galenskap.

Domen: håller Gremlins 2 idag?

"Gremlins 2" är en vulkanpizza med extra allt och paltkoman infinner sig som en självklarhet efteråt, men Dante blandar tillräckligt mycket av flams och halvsmart satir för att landa. Originalets mer varsamma mix av Spielbergsk folklighet, monster och b-film är lättare att ta till sig och i slutändan en betydligt mer välsvarvad produkt men nog håller den kreativa tornado som är "Gremlins 2" fortfarande om du har överseende med en hel del flams.