Verklighet vs. bioduk: Varför syns inte moderna nikotinvanor på film?
Rökning är inte alls lika vanligt på film idag som det var för några få decennier sedan. Det kan bero på filmproducenternas policyer, men också på att vanan att röka minskar rent allmänt i samhället. Men samtidigt som rökningen minskar har nya nikotinvanor vuxit fram – speciellt i form av vitt snus, som dock lyser med sin frånvaro på bioduken.
Rökning minskar på film
Rökning var länge ett självklart inslag på film – i allt från klassiska noir-filmer till 90-talets kultproduktioner. Ofta har det fungerat som en del av hur karaktärernas identitet byggts upp. Men mycket har förändrats.
Allt ifrån regelverk, samhällsnormer och publikförväntningar har gjort att man numera ser allt färre cigaretter på film. En del av de stora produktionsbolagen har till och med infört interna riktlinjer för saken, särskilt i filmer som riktar sig till en yngre publik. I USA har det exempelvis blivit allt vanligare att streamingtjänster undviker cigaretter helt i innehåll som har en viss åldersgräns.
Vitt snus – en växande samhällstrend
Parallellt med att rökning blivit mindre vanligt även i samhället i stort, har andra nikotinprodukter fått ett större genomslag. I Sverige har snus länge varit en naturlig del av mångas vardag. Under senare år har även nikotinpåsar – så kallat vitt snus – vuxit snabbt i popularitet.
Det är framför allt bland yngre som användningen har ökat, som en modern vana för nikotinanvändning. Trots detta syns de här produkterna nästan aldrig på filmer, varken svenska eller internationella. Det väcker frågor om hur filmproducenter förhåller sig till nya vanor – och varför vissa inte får plats alls.
Filmens roll som samhällsspegel
Film har ofta beskrivits som något som speglar samtiden. Genom karaktärer, miljöer och dialoger porträtteras det samhälle vi lever i. Vanor, relationer och kulturella uttryck blir en del av berättelsen. Men när vardagsbeteenden, som användningen av snus och nikotinpåsar, inte får utrymme uppstår en skillnad mellan verklighet och fiktion.
Att det är så här kan bero på flera saker. Till exempel är snusning fortfarande ett relativt okänt fenomen i internationella sammanhang, även om användningen av det vita snuset ökar i en del länder. Det kan också handla om visuella prioriteringar – en prilla ger inte samma dramatiska effekt som rök. När filmskapare väljer bort vissa uttryck riskerar det dock att skapa en slätstruken bild av samtiden, med kulturella nyanser som går förlorade.
Snus i svensk film och tv
Inom svensk film och tv har snus förekommit i mindre utsträckning, ofta med tydlig koppling till karaktärens identitet. Det har vanligen inte använts för att skapa någon viss effekt, utan snarare som en del av en trovärdig vardag.
Brunt snus har dessutom längre historia jämfört med det moderna vita snuset, så det är naturligt att antalet produktioner där det ingår som en del i scenskapandet är större. Till exempel har det ibland synts i händerna på poliser, arbetare eller ungdomar – som en självklar del av livet. Det bidrar till en känsla av autenticitet, särskilt i skildringar som strävar efter en realistisk svensk kontext.
Nikotinvanor i internationell film
Utanför Sveriges gränser är snus i princip osynligt i filmproduktioner. Även i de fall där man försöker skildra vardagen på ett realistiskt sätt förekommer sällan något annat än cigaretter – om ens det. Det här hänger mycket ihop med kulturell kännedom. I exempelvis amerikanska eller brittiska filmer är snus inget man spontant skriver in i manuset, kanske för att man inte uppmärksammat den allt mer utbredda användningen.
Filmproduktion styrs också till viss del av vad som går att kommunicera visuellt. Cigaretter har en stark igenkänningsfaktor och ger en tydlig signal. Snuspåsar är däremot diskreta och ger inte samma omedelbara effekt i en scen. Men genom att utesluta dem missar filmvärlden också möjligheten att gestalta vissa grupper och miljöer med större trovärdighet – särskilt om berättelsen utspelar sig i länder där snusandet faktiskt är vanligt.