Gwyneth Paltrow i The Politician

"The Politician" (säsong 1)

  • 8 x 60 min
  • Komedi
  • Netflix
Uppdaterad 05 januari 2020 kl. 17:01 | Publicerad 02 december 2019 kl. 16:12
Detta är en recension. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Ben Platt bär "The Politician" till en oväntat hög nivå.

Hur kul kan det vara att hänga med ett rikemansbarn som fått för sig att hans öde är att bli amerikansk President en vacker dag? Det visar sig att The Politician faktiskt lyckas göra det både förvånansvärt roligt och rörande.

  • Manus:
    Ryan Murphy (skapare)
  • I rollerna:
    Ben Platt, Gwyneth Paltrow, Jessica Lange m.fl.
Ben Platt i "The Politician".
Ben Platt i "The Politician". Foto: Netflix

 

Ryan Murphy, en av världens främsta tv-skapare, träder genom The Politician in på banan med sin första Netflix-serie. Streamingjättens enorma investering på att låta Murphy skapa nya serier exklusivt för Netflix börjar med en något oväntad komediserie, som snabbt suger tag i tittaren och visar sig vara mycket mer än den vanliga komedi som alla trailers fått den att framstå som.

Handlingen i The Politician kretsar kring Payton Hobart (Ben Platt), som sedan han var sju år gammal vetat om att han en dag kommer att bli USA:s president. Hela hans liv har därför kretsat kring att göra honom till den mest optimala presidentkandidaten, där ett av de viktigare stegen är att ha varit ordförande vid Saint Sebastian High School. Låt skolvalskampanjandet börja!

Payton är adopterad av en av världens rikaste familjer. Men när hans adoptivmamma (Gwyneth Paltrow) tvingas hantera vissa svårigheter i äktenskapet riskerar Payton plötsligt att stå utan det gigantiska arvet han behöver för att säkra sin framtida presidentvalskampanj.

"The Politician".
"The Politician". Foto: Netflix

Här hade det varit enkelt att bara leverera den sortens raka humor, som jag förväntade mig efter att ha sett seriens trailers, men The Politician lyckas faktiskt hitta en större mening med sina humoristiska delar då det även finns en hel del becksvart mörker insprängt i storyn. Jag förstår däremot inte varför den sanna historien vi fick följa i The Act tidigare i år, för det är verkligen kusligt likt, har smugit sig in som en sidohistoria under säsongens gång.

Men när allt kommer till kritan, hänger hela serien på Ben Platts axlar, och han gör verkligen ett fruktansvärt bra jobb. Om du redan råkar vara ett fan av Platts mer musikaliska förmågor, så har manuset lyckligtvis skrivits på ett sätt som tillåter honom att visa upp det på ett snyggt sätt. Murphys serier brukar alltid nomineras till en massa priser och det skulle inte förvåna mig om The Politician kammar hem ett par Emmys nästa år.

För mer läsning, se vår lista över de bästa serierna 2019.

ANNONS
ANNONS
NÄSTA ARTIKEL