Recension: ”Wu Assassins” (säsong 1)

”Wu Assassins” bjuder på imponerande fajter men mindre bra världsbyggande.

"Wu Assassins".
”Wu Assassins”. Foto: Netflix

Serie: ”Wu Assassins” (säsong 1)
Skapare: Tony Krantz, John Wirth
Med: Iko Uwais, Katheryn Winnick, Byron Mann, Li Jun Li, m.fl.
Genre: Action, fantasy
Längd: 10 x 45 min
Distributör: Netflix

Netflix har tidigare släppt Marvels martial arts-fajtande ”Iron Fist”-serie med alldeles för långa säsonger. När det kommer till ”Wu Assassins” lyckas man istället med bedriften att få säsongen att kännas både för lång, samtidigt som man verkar ha tryckt ihop vad som hade kunnat bli flera säsonger till en enda.

Det råder däremot ingen tvekan om att Netflix bör fortsätta satsa på den här typen av serier, med martial arts-kunniga skådespelare som Iko Uwais (The Raid-filmerna) i de bärande rollerna. För när det väl kommer till actionsekvenserna i Wu Assassins så blir det genast både imponerande och underhållande.

Handlingen i Wu Assassins kretsar kring kocken Kai Jin, som bor och arbetar i Chinatown, San Fransisco. En dag springer han plötsligt på en mystisk kvinna, som ger honom ett föremål och berättar att han blivit utvald att bli den näste Wu Assassin. Det innebär i praktiken att han nu besitter förmågorna av 1 000 grymma fajting-munkar, där olika av dem kan rädda honom ur särskilt kniviga situationer. Vilket behövs då han också har blivit som en magnet för all ondska.

Det finns dessutom fem ärkefiender som varje Wu Assassin är svuren att döda för att rädda världen från deras farliga krafter. Dessa är en eld-Wu, en trä-Wu, en jord-Wu, en vatten-Wu och en metall-Wu. Krafterna är alla knutna till det typ av element som ”de är Wu över”. Med andra ord kan en eld-Wu exempelvis starta riktigt grymma lokala bränder.

Spelreglerna anpassas för storyn.

"Wu Assassins".
”Wu Assassins”. Foto: Netflix

Problemet med den första säsongen är att vi inledningsvis spenderar en hel del tid med att lära känna vår huvudkaraktär, hans vänner och adoptivfarsa. För att sedan spendera ganska mycket tid åt världsbyggandet med framför allt två av de olika ärkefienderna. Vilket gör att de tre andra Wu:erna kastas in lite hastigt på slutet, samtidigt som det känns som att man hittar på mycket av ”reglerna” i den här förhöjda Wu-infekterade världen när det råkar passa för storyn.

Det känns dessutom som att vi ofta tvingas vada fram genom klyschor och kantiga dialoger, men plötsligt blixtrar det till med superhärliga, underhållande och innovativa actionscener.

Jag vill verkligen älska säsongen och finner mig själv göra det under korta perioder. Sedan är jag personligen inte ett stort fan av serier som börjar med att visa några scener tagna ur sitt sammanhang, spolar tillbaka tiden och förklarar lite mer, spolar tillbaka ännu mer för någon annan karaktär, tar dig tillbaka till samma scen och låter dig se klart den för att sedan hoppa fram i tiden och sedan hoppa tillbaka igen.

Det kan bli effektfullt om det görs på rätt sätt, men händer alldeles för ofta i Wu Assassins för att inte kännas som ett rörigt berättande.

Filmtopps betygssybol för två av fem.

Be the first to comment

Ta ton i diskussionen

Din mailadress kommer inte att publiceras.