Recension: Leila – säsong 1 (2019)

Netflix svar på The Handmaid’s Tale är en konsekvenslös och seg historia.

Arbetare, övervakade av beväonade vakter, på väg till jobbet i Leila
Den här bilden målar upp en rättvis bild av hur tråkig ”Leila” är. Foto: Netflix.

TV-serie: Leila (2019)
Skapad av: Urmi Juvekar
Med: Huma Qureshi, Siddharth, Rahul Khanna, Seema Biswas m.fl.
Tjänst: Netflix
Antal avsnitt: 6

På pappret ser Leila ut att vara Indiens och Netflix svar på The Handmaid’s Tale. Detta är dock en väldigt onyanserad berättelse, där konsekvenserna för det mesta uteblir.

I en inte alltför avlägsen framtid har Indien blivit en totalitär stat som kallas Aryavarta. Ren luft och rent vatten är privilegier. ”Blandade” barn anses vara den största skymfen. Överklasskvinnan Shalini (Huma Qureshi) lever någorlunda skyddat med sin make Rizwan (Rahul Khanna). En dag blir de attackerade i sitt hem. Rizwan mördas medan Shalini förs till ett ”renhetsläger”. Shalini måste nu kämpa sig genom ett system där hon är en slav för att finna sin dotter.

”Leila” är dessvärre en besvikelse.

Förra året släppte Netflix sin första indiska serie, Sacred Games. En mycket spännande och snårig serie á la film noir. Jag rekommenderar den varmt. Därför var jag intresserad av att se även bolagets nästa indiska serie Leila. Jag blev väldigt besviken.

Det känns som att Netflix har velat göra en egen The Handmaid’s Tale. Komponenterna, med en totalitär regim, som har starkt fokus på ”renhet”, och en utsatt kvinna i händelsernas centrum, är i princip desamma. Skillnaden ligger i utförandet. Det som gör The Handmaid’s Tale så spännande är att konsekvenserna för oönskat beteende är så oerhört hemska. Om du inte avrättas och sedan visas upp för folket, amputeras en kroppsdel eller så hamnar du i ett arbetsläger där du snart kommer dö av föroreningarna.

I Leila är konsekvenserna inte vidare hemska. Visst lever Shalini och många andra under hemska förhållanden där de förödmjukas dagligen. Om de beter sig på ett oönskat sätt blir de möjligtvis skickade till ett annat ställe, som inte är mycket hemskare än den plats de började på. Ibland får deras övervakare en vass reprimand. Så även om spioneri är en viktig del av handlingen, blir det aldrig särskilt spännande, eftersom konsekvenserna för att bli påkommen aldrig är särskilt extrema.

Det finns ingen anledning att rekommendera ”Leila”.

Siddharth som Bhanu i Leila.
Den hårdföre Bhanu (Siddharth) hade kunnat bli en intressant karaktär om han fördjupades lite. Men det gör han inte. Foto: Netflix.

Vi får nästan bara följa Shalini jakt på sin dotter under en färd genom systemet. Det går långsamt framåt för henne och denna berättelse är någorlunda intressant att följa. Dessvärre är det, i princip, den enda berättelsen i Leila. Den enda bihandlingen är den som har med spioneri att göra. Och den är ordentligt underutvecklad. Bikaraktärer, som har stor potential att bli intressanta, fördjupas inte vidare mycket.

Resultatet är att Leila är en konsekvenslös och segdragen historia. Betyget hade blivit ännu lägre om det inte vore för att skådespelarna faktiskt lyckas lyfta det sega materialet. Om ni vill se en serie med liknande upplägg, tycker jag ni ska se The Handmaid’s Tale istället. Är ni sugna på en indisk serie rekommenderar jag istället Sacred Games. Det finns dock ingen som helst anledning att rekommendera Leila.

Filmtopps betygssymbol för 2 av 5

Vad tyckte ni om Leila?

Är betyget rättvist eller tyckte ni det var en bra serie?

About Andreas Ziegler 189 Articles
Filmskribent, SEO-skribent och filmvetare. Kärt barn har många namn. Jag gillar innovativa och välkonstruerade filmer och TV-serier. Klicka här för att komma till min verksamhets hemsida.

Be the first to comment

Ta ton i diskussionen

Din mailadress kommer inte att publiceras.