Recension: Les Misérables (2019)

Drabbande när regissören Ladj Ly skildrar gruppmotsättningar i Frankrike.

''Les Misérables´´
Gatubarns utsatthet skildras sylvasst i Ladj Ly’s ”Les Misérables”. Foto: Hollywood Reporter

Film: Les Misérables
Regi:
Ladj Ly
Manus:
Ladj Ly, Giordano Gederlini och Alexis Manenti
Med:
Damien Bonnard, Alexis Manenti, Issa Perica, Djibril Zonga, Al-Hassan Ly m.fl.
Genre:
Drama
Speltid:
1 tim 42 min

I Ladj Lys långfilmsdebut ’’Les Misérables’’ kommer vi tätt inpå våldet som eskalerar mellan gäng, gatubarn och polis. Filmen är inspirerad av upploppen som ägde rum i Paris år 2005, och vi följer tre poliser i Montfermeil, som försöker styra upp rådande motsättningar mellan olika gäng. Resultatet är en stark och drabbande skildring av ett nästintill laglöst samhälle på gränsen till förfall.

Den rättrådige polisen Stéphane (Damien Bonnard) har nyligen stationerats hos enheten i Montfermeil i norra Frankrike. Han paras ihop med de mer moraliskt tvivelaktiga Chris (Alexis Manenti) och Gwada (Djibril Zonga) och blir snabbt varse om de okonventionella metoder som används för att hantera områdets gruppmotsättningar. Stéphane har inget större val än att gilla läget. Men när en konfrontation med en grupp gatubarn går drastiskt fel, och en ung pojke med en drönare filmar hela händelseförloppet, försöker poliserna till varje pris att få tag i videon innan den publiceras och raserar deras liv.

En känsla av hopplöshet infinner sig efter att ha sett Ladj Lys ’’Les Misérables’’, som är en sorts modern omarbetning av Victor Hugos roman ’’Samhällets olycksbarn’’ från 1862. Orättvisa är ett centralt tema och skildras grymt i filmen. Även om poliserna, med undantag från Stéphane, är de största bovarna är inte gatubarnen, som faller offer för deras orättvisa, helt oskyldiga heller. Barnen sätter sig själva i knipa när de försöker förhindra arresteringen av en av deras kompisar, som dumdristigt nog stulit en lejonunge från en skoningslös gängledare. Då händer det som inte får hända, när en av poliserna råkar skada pojken.

Våldsskildringarna är ovanligt påtagliga.

När polistrion försöker dölja vad de gjort och därmed ta lagen i egna händer, är det klart att gatubarnen kommer att göra detsamma. Det uppstår en hel del våldsamheter när barnen försöker utkräva hämnd. Konfrontationerna skildras konsekvent av en kamera som sällan viker undan, och det är inte ofta våld på film känns såhär påtagligt och drabbande. Speciellt händelseförloppet i slutet av filmen kommer att dröja kvar hos mig länge.

I ’’Les Misérables’’ skildrar Ladj Ly ett nästintill laglöst samhälle, där de unga pojkarna är lätta byten för gängledarna. På så vis är filmen ytterst aktuell, särskilt nu när gängkriminaliteten är så pass utbredd i Sverige.

Det finns inte mycket hopp i filmen, men det lilla som finns förkroppsligas i Stéphane. Man märker på honom att han inte är okej med hur de korrupta Chris och Gwada sköter sitt polisarbete. Dessvärre tycks han vara rätt ensam om det, och hans karaktär påminner faktiskt lite om den rättrådige polisen Serpico, som Al Pacino spelade i filmen med samma namn från 1973.

Allt som allt är detta ett starkt drama om utsatthet, våld och korruption i ett samhälle som tycks vara på gränsen till förfall. Rekommenderas starkt.

4 av 5

Filmen platsar in på vår lista över årets bästa filmer, som ni kan spana in här!

About August Klittmar 75 Articles
21-åring från Marks kommun i Västra Götaland. Älskar att titta på film då jag finner det otroligt personlighetsutvecklande och nöjesgivande.

Be the first to comment

Ta ton i diskussionen

Din mailadress kommer inte att publiceras.