Recension: Willy & Monsterplaneten (2019)

Vackert rymdäventyr i ojämnt tempo.

Willy och roboten Nick i Willy & MonsterplanetenFoto: LuckyDogs.

Org. titel: Terra Willy: Planète inconnue
Regi:
Eric Tosti
Manus:
David Alaux, Eric Tosti, Jean-Francois Tosti
Med:
Theodor Strid, Nick Atkinson, Sebastian Karlsson m.fl.
Genre:
Äventyr, Komedi
Speltid:
1 tim 30 min

I ”Willy & Monsterplaneten” måste tioåriga Willy klara sig själv på en främmande planet när han tvingas lämna rymdskeppet som han och föräldrarna färdas i. På planeten utvecklas han och filmens story, men filmskaparna förlitar sig till stor del på fina animationer och miljöer.

När Willy och hans föräldrar färdas lugnt och fridfullt genom rymden hamnar de plötsligt mitt i ett asteroidbälte. Willy tvingas då lämna rymdskeppet i en sorts kapsel och landar på en främmande planet. Där måste han tillsammans med kapselns inbyggda robot ”Nick” klara sig undan monster, andra faror och vänta på räddningen.

”Willy & Monsterplaneten” bjuder på fina och ibland roliga miljöer. Animeringen är stundtals riktigt vacker och tillsammans med ett bra soundtrack är filmen vid vissa tillfällen riktigt mysig att titta på. Tempot är lite ojämnt och varierar från att gå i 110 till att vara långdraget och ibland lite tjatigt. 

Filmen försöker vara mycket. Den vill både vara rolig och spännande. Skämten är billiga, enkla och går kanske hem hos den yngre publiken som den riktar sig mot. Men om du förväntar dig en film med vuxenhumor, som i Disney, så tittar du på fel film. Visst, vid ett par tillfällen kommer jag på mig själv med att fnissa. Men inte mer än så.

Storyn, i denna franska film, har också en bit kvar för att komma upp i samma nivå som Disney och andra amerikanska konkurrenter. Förutsättningarna finns där, en liten grabb som blir ensam och utan sina föräldrar. Men det mesta känns mest som en transportsträcka utan något som helst djup.

Karaktärerna som ska roa och underhålla publiken lyckas till viss del. Willys medhjälpare, Nick, påminner lite om BB-8 från Star Wars. Nick är både rolig och känns sympatisk och äkta när han försöker förstå och rädda Willy. Det gör även karaktärer som vi möter under filmens 90 minuter. Dock känns Willy själv rätt trött och oengagerad. Till viss del kan det bero på röstskådespelarens mix mellan överdrivet och platt.

Sammanfattningsvis är ”Willy & Monsterplaneten” en mysig film som underhåller något. Tyvärr når den inte riktigt hela vägen, trots att alla förutsättningar finns där. Många ungar kommer nog ändå lämna biosalongen med ett leende på läpparna.

Filmtopps betygssymbol för 2 av 5

Be the first to comment

Ta ton i diskussionen

Din mailadress kommer inte att publiceras.