Recension: Notti Magiche (2019)

Visuell magi i bitterljuv tillbakablick.

På bilden ser vi de tre huvudpersonerna i filmen Magiche notti
Foto: Paolo Ciriello/Lotus Production.

Film: Notti Magiche
Regi: Paolo Virzí
Manus: Francesco Piccolo, Francesca Archibugi, Paolo Virzí
Medverkande: Mauro Lamantia, Giovanni Toscano, Irene Vetere, Giancarlo Giannini m.fl.
Genre: Drama, komedi
Längd: 2 tim 5 min

”Notti magiche” är precis så passionerad, plump och pratig en rulle om slutet på den italienska filmens storhetstid måste vara. Trots några karikatyrartade karaktärer målar Paolo Virzí ett levande porträtt av en en utdöende era.

Mitt under straffsparksläggningen mellan Italien och Argentina under fotbolls-VM 1990 kraschar en bil ned i floden Tibern i centrala Rom. Polisen fiskar upp kroppen av den ökände filmproducenten Leandro Saponaro (briljant spelad av Giancarlo Giannini) och tillsätter utredning. Huvudmisstanken faller på tre stycken unga manusförfattare som under en ödestigen kväll på polisstationen får berätta sin version av historien.

Genom tillbakablickar får vi följa de tre ungdomarna och deras introduktion till en italiensk filmindustri på dekis. De dras in i en värld, som står med ena foten i forntida elegans och den andra i kommersiellt maskineri. Deras förväntningar och drömbild stämmer helt enkelt inte riktigt överens med verkligheten. Men vad gör det när Federico Fellini vinkar åt ens håll från bara hundra meter bort?

Utan att behöva säga det, finns här gott om charmiga hänvisningar till den italienska filmhistorien och de legendariska platser och regissörer som har beundrats genom åren. I Paolo Virzís ögon handlar det dock inte om att göra någon hyllning till fornstora dagar. Istället erbjuds här en tragikomisk hatkärlek till det som en gång var och anledningarna till varför det inte längre är.

Trots att filmen utspelar sig för dryga trettio år sedan ligger tragiskt nog tafsande studiochefer och geniförklarade gamla kulturgubbar väl nära vår samtid. Här presenteras nämligen en mansvärld där det som sitter mellan benen, i mångt och mycket, styr varje manlig karaktärs beslut som tas. Som tur är blir dessa beslut och karaktärer aldrig att framstå som något annat än korkade i Virzís kompetenta händer.

Tvärtemot vad ovanstående beskrivning kanske hintar om, är detta en oerhört lättsam och underhållande historia. Speciellt rolig är exempelvis en av producenternas hjälpande hand, som i förbifarten kan yttra en fras som ”idag funderade jag på att ta livet av mig för tredje gången den här veckan, men bestämde mig för att gå och dansa istället”.

Utöver detta lyckas Vladan Radovics utsökta kameraarbete fånga ett vackert men totalt kaosartat Rom. Det ser helt fantastiskt ut när vi kastas mellan skräniga middagar, extravaganta fester och långa samtal i den gemensamma lägenheten. Detta skapar något så unikt som att filmen lyckas kännas långsamt berättad i ett rasande tempo.

Det enda som egentligen ligger filmen till last är att de tre huvudpersonerna ibland känns något karikatyrartade. Detta kan bero på att deras karaktärsdrag verkar vilja spegla klassiska italienska genrekomponenter som en neorealist, en tänkare och en lustigkurre. Kanske hade djupdykningarna i de mer dramatiska vattnen väckt fler känslor om de fått vara människor rakt igenom.

I övrigt är Notti Magiche en magisk afton i biosalongen.

4 av 5

Gillar du italiensk film? Här kan du läsa Filmtopps recension av Suspiria.

Be the first to comment

Ta ton i diskussionen

Din mailadress kommer inte att publiceras.