Recension: ”Billions” (säsong 4, avsnitt 1-4)

Efter fyra säsonger håller ”Billions” fortfarande jämnhög nivå

Damian Lewis och Paul Giamatti poserar i "Billions".
Damian Lewis som Bobby ”Axe” Axelrod och Paul Giamatti som Chuck Rhoades i ”Billions”. Foto: HBO Nordic

Serie: ”Billions” (säsong 4)
Skapare: Brian Koppelman, David Levien, Andrew Ross Sorkin
Med: Paul Giamatti, Damian Lewis, Maggie Siff, Asia Kate Dillon m.fl.
Genre: Drama
Längd: 12 x 60 min
Distributör: HBO Nordic

Det är inte helt lätt att hålla kvalitetslågan vid liv fyra säsonger in på en serie. Speciellt när så mycket av ens story har kretsat kring hur två oerhört smarta ”fiender” lyckats överträffa varandra i olika utstuderade planer. Att titta på ”Billions” har alltid varit som att följa ett extravagant schackparti i ena stunden och höginsatspoker i nästa.  

Slutet av den tredje säsongen tvingade Chuck (Paul Giamatti) och Bobby (Damian Lewis) att, åtminstone temporärt, gräva ned stridsyxan för ett samarbete. Efter att ha spenderat så många Billions-timmar åt att antingen heja på den ena eller andra, var nu alltså båda dessa briljanta hjärnor plötsligt på samma sida.

Hedgefondkungen Bobby ”Axe” Axelrod och åklagaren, med politiska aspirationer, Chuck Rhoades har under den fjärde säsongen egna problem att ta itu med. Bobby behöver hantera faktumet att Taylor Mason (Asia Kate Dillon) lyckades frigöra sig och överlista honom, deras maktkamp gör att säsongens inledande avsnitt nu snarare består av ett schackparti mellan dessa karaktärer. Medan Chuck på egen hand försöker rädda sin karriär, efter att ha blivit avsatt från sin position som åklagare.

”Billions” hemlighet, eller ess i rockärmen, har däremot alltid varit Lewis och Giamattis fantastiska skådespel. Båda lever sig in till 100 procent i sina karaktärer på ett sätt som gör att seriens skapare kan skriva i princip vilka scener som helst och veta att huvudkaraktärerna kommer att kunna leverera dem på topp.

Asia Kate Dillon som Taylor Mason i ”Billions”. Foto: HBO Nordic

I vanlig ordning är inledningen på säsongen väldigt underhållande och fylld med grymma scener, de avsnitt jag har fått förhandstitta på följer de tidigare säsongernas mall. Vilket garanterat kommer att göra alla som har gillat de tre tidigare säsongerna nöjda.

Det är däremot i min mening alltid undersäsongens andra halva, när vi får se frukten av allt schackspelande och pokerbluffande, då de ambitiösa planerna slutligen börjar förklaras för oss tittare. Efter fyra avsnitt står säsongen stadigt på en stark tre av fem, men med både förhoppning och förväntan över att seriens andra halva kan höja betyget ett ytterligare snäpp innan den fjärde säsongens slut.

Be the first to comment

Ta ton i diskussionen

Din mailadress kommer inte att publiceras.